That Boy (Svenska)

Kapitel 11

Såphia's POV:

Jag satte mig i klassrummet och hörde små fnitter i bakgrunden. Mina ögon lock stängdes och öppnades igen. Några tårar rann ner från ögat och ner till kinden, sen ner för hakan och för att sedan besöka min bröstkorg. Jag rörde då inte en min när Cara och San satte sig bredvid mig, dom var helt hysteriska. Deras miner sa; "OMG! En snygg kille!". Men jag brydde mig inte så mycket utan blinkade en gång då en till tår åkte samma väg. Deras miner vändes upp och ner då dom såg att jag var nära på att gråta.

"Såph, vad har hänt?" undrade San mig och jag ryckte lätt på axlarna. Hon kupade sin hand och la armbågen på bordet för att sedan lägga hakan i handen. "Det är visst något".

Jag sneglade på henne och såg att hon blev ledsen när jag blev det. Då kunde jag inte hålla mig längre och brast ut i gråt igen. Tårarna forsade och forsade som floder ur ögonen och jag snyftade massor för att när att jag gråter. Då blir jag snorig fort. Hela min näsa blev täpt av snor och jag drog in luft med näsan så gott det gick. Jag tittade upp på dom med mina röda ögon. Dom var svullna efter allt gråt de senaste två dagarna.

"Såja.." sa Cara och la handen på min rygg. "Allt kommer att ordna sig" jag skakade sakta på huvudet. Inget kommer att ordna sig. Jag kände igen en doft som jag bara sniffat till mig idag och sneglade upp. Gabriel? Vad gör han här? Vi fick ögonkontakt och han såg hur jag grät. Han log mjukt och styrde stegen mot mig. På vägen mot mig satte han händerna i byxfickorna och slängde luggen åt högra sidan. Melissa att vid fönstret och tuggade tuggummi. Hon är inte helt frisk den människan. Linnéa satt vid sitt emo gäng. Hon har försökt att ta självmord en gång, ja, hon ställde sig på skolans tak och skulle precis hoppa. Då en lärare kom upp och tog tag i hennes arm. Sen dess har hon hatat Mr.Howel. Sen är det ju ett gäng med alla coola elever. Dom orkar jag inte räkna upp.

"Såphia, hur är det?" undrade han och satte sig på bordet framför mig och tittade in i mina ögon. Jag ryckte lätt på axlarna. Han smekte mig kind och log vänligt mot mig. Det är som om han vet vem jag är, på något sätt. "Det kommer att gå bra". Då nickade jag till svar och log mot honom igen.

"Och vem är detta då?" undrade San och satte sig tätt intill honom. Hon log sexigt mot honom och pillade med sitt hår. Usch! Hur kan hon? Stöta på en kille hon sett i bara några sekunder. Det är så vidrigt. Cara gjorde som mig, alltså en äcklad min. 

"Jag är Gabriel, en vän till Såphia" svarade han och log artigt. Jag antog att han tyckte det var obehagligt. Men brydde sig San? Neh! Han log stort mot mig och letade efter min hand med blicken. Jag log tillbaka och tittade ner då jag kände något mjukt runt min hand. Det var hans runt min och han kramade om den hårt. Ett leende letade sig fram på min mun och sedan log jag mot honom. Han gjorde så att jag mådde bättre. San tittade konstigt på mig och gick iväg. Jag och Cara tittade efter henne och sedan kom Mrs.Slim in och efter henne kom även San med en sur blick. Vad är det med henne? Inte mitt fel att Gabriel tycker hon är äcklig!

***

När lektionen var slut gick vi hem. Vi hade kort dag, så det var bara 2 lektioner idag. Och eftersom jag missat en blev det bara två. Fast hem och hem. Det blev ju hem till Gabriel. Jag tror inte att jag har något hem längre. Efter det mamma och pappa gjort mot mig. Jag kan aldrig förlåta dom! Aldrig!

"Vad heter din mamma nu igen?" undrade jag och tittade upp på Gabriel som gick bredvid mig med händerna i fickorna. Han var ju ärligt talat dret snygg! Jag log mot honom men tog handen för ögonen då jag fick solen i ögat.

"Félicité" svarade han kort och log snällt mot mig. Han drog handen genom håret och blåste ut luft. Snart skulle det bli jul! Gud vad kul. Det har ännu inte kommit någon snö. "Hon hette ett annat namn förut" han sneglade ner på mig. Jag tittade hastigt upp.

"Vadå?" undrade jag nyfiken som jag är. Han bara flinade och blåste ut ännu mer luft, fast ur näsan denna gången. Han bara hummade på och jag fortsatte ivrigt trippa efter honom. "Säg nu då!" nästan skrek jag och drog honom i armen. Men han bara skakade på huvudet.

***

"Vill ni ha varmchoklad?" skrek en röst och både jag och Gabriel hoppade till då vi kom innanför dörren. Han tittade på mig och pillade på min näsa. Jag sneglade ner på den. Dden var röd, kanske för att det var kallt ute.

"Aa!" ropade Gabriel tillbaka och hängde av sig jackan och tog av sig sina skor.

"Ja jätte gärna!" ropade jag också då jag ville vara artig. Samt som jag hängde upp min jacka prydligt och ställde skorna vid dom andra. Sedan tassade jag in efter Gabriel i köket och log mot Félicité. "Hej"

"Åh, vad fin du är då!" sa hon glatt och pekade med hela handen på mig och log brett. Hon hällde upp chokladen i två stora koppar med en nallebjörn på. På den ena stod det "Gabriel" på och den andra "Félicité". Jag log mot henne och nickade ett tack mot henne och tog min kopp som det stod "Félicté" på. Hon nickade också och sedan såg jag Gabriel gå upp för trappan.

"Ey! Vänta på mig!" ropade jag skrattandes och gick mot trappan. Att balansera choklad som var rykande hett i en stor kopp var svårt. I alla fall om man heter Såphia Carter. Jag tog varje trappsteg försiktigt och hörde ett "Bra att du är försiktig" från Félicité.

Gabriel's POV:

Jag satte koppen på skrivbordet och hörde små steg i trappan. Hon var väldigt försiktig och seg. Hoppas hon mår bättre nu. Efter allt som hänt henne.

"Gabriel hjälp mig!" gnällde en röst utanför. Jag bara flinade och gick ut till henne, tog hennes kopp och gick in med den till mitt rum, sedan ställde jag den bredvid min. Hon kom in efter mig och slängde sig på sängen. Som om hon bodde här eller som om vi var syskon.

"Film, film, film, film!" sa hon taggad som hon var och tunkade händerna mot den mjuka sängen. Jag höjde händer som ett "Chilla" och ställde mig framför tv:n. Jag valde en romantsik och sedan tog jag kopparna i händerna och gick mot henne. Hon tog emot sin och jag satte mig ner bredvid henne. Jag flyttade upp mot väggen och hon hängde på.

"Kan du inte säga vad din mamma hette förut?" undrade hon och gjorde valpminen.

"Diana" svarade jag och smuttade på chokladen.

~~~~DUN DUN DUN!!! OMG! Över 2.000 läsare! Ni är ju för underbara! Tack så mycket. Idag skrev jag från himlen. Skojaaaa! Hoppas ni gillar denna delen så kommer nästa ut snart tror jag. Vet exakt hur allt ska vara, bara det att jag måste komma på hur det ska gå.. Jaja, hoppas ni kommer ihåg vem Diana var nu då :) Kram xxJonna! :*~~~~