That Boy (Svenska)

Kapitel 14

Såphia's POV:

Jag smet lätt ut till brandstegen. Det kändes som om jag hade glömt något. JOVEÉNA!

"Joveéna, hunden" mumlade jag hest och brunetten nickade. Hon försvann ut genom sin dörr och in till Gabriel igen. Sedan kom hon tillbaka med ett knorr, det var säkert Joveéna som lät.

"Här" viskade hon och gav mig henne. Jag pussade henne lätt på huvudet och gick sedan ner för brandstegen. Jag tittade genom ett fönster och såg Luisa och Anderana stå där, eller ja, ligga ner på marken och Gabriel var påväg till dom. Jag fick ögonkontakt med Luisa och hon viftade lätt med handen att vi skulle iväg då hon såg hur upprörd jag var. En nicknig kom fram och sedan fortsatte jag att gå. Mina fötter nuddade det kalla gräset och jag tittade snabbt upp. Brunetten var efter, tur,

"Såphia..." mumlade jag och var tvungen att sträcka ut handen, hon gjorde samma sak och mumlade något om att hon hette Amanda. Vi började smyga iväg bort från Gabriel.

"Vart bor du då?" undrade Amanda och tittade på mig. Jag snyftade till och tryckte Joveéna tätare till mig. Mina händer skakade och jag pekade på ett hus längre bort. Amanda nickade och kramade om mig lätt. "Allt kommer att bli bra", hon log lite. Vem var hon ens? Hur visste hon vägen ut? Men hon verkade snäll, så jag log. Efter oss hörde jag många som sprang, kanske fyra fötter. jag tittade bak och såg Luisa och Anderana.

"Hur är det?" ropade Luisa och kom fram till mig. Båda dom går i min klass och vi brukade hänga, förut. Innan San och Cara kom och beslag tog mig. Ingen fick röra mig för dom, för att jag var deras ägodel.

"Bra, tror jag" mumlade jag till svar och tittade på dom hur anfådda dom var. Vi var nästan hemma hos mig då jag hörde någon skrika därifrån. Jag spärrade upp ögonen och gav Joveéna snabbt till Anderana och sprang upp för trappan och ryckte i handtaget. Det var låst, fan! Jag sprang till garaget och fick tag på extra nyckeln. Mina ben bar mig tillbaka till ytterdörren och där fiplade jag länge med nyckeln innan jag äntligen låste upp. Jag sprang in, in i pappas kontor, hämtade hans pistol, laddade det och smög iväg till vardagsrummet. Jag var i chock, vad fan har hänt här? Några snyftningar hördes.

"Snälla Diana..."

"Jag heter inte Diana! Jag heter Félicité!" avbröt någon. Va? Gabriels mamma? Vad gör hon här? "Du lämnade mig, helt själv, du ska dö för det du gjort mot mig!", jag hörde hur det klingade till i kniven och såg hur hon höjde den. Jag såg redan hur uppskuren mamma blivit och pappa, han.. Han låg död på golvet.

"Sluta!" skrek jag högt som jag vet inte vad och riktade den laddade pistolen mot henne. "Du rör inte min mamma", jag väste fram orden och jag var riktigt sur.

"Såphia, vad gör du här?" hostade mamma fram och jag fick tårar i ögonen.

"Räddar dig" viskade jag sakta fram och ett högt knall åskade fram. Jag släppte snabbt pistolen och såg hur blodet rann ner från Félicité's huvud. Jag hade mördat en person. Jag sprang fram till min mamma och omfamnade henne.

Luisa's POV:

Jag hörde hur ett skott åskade och jag sprang snabbt in. Två döda, Såphias pappa och någon annan. Anderana hade redat ringt polisen och dom kom inom kort. Jag sprang fram till Såphia och hennes mamma, hon låg där, nästan död. Allt har gått under för Såphia, stackars henne. Ambulansmän och polismän stormade in och en man tog ut mig. Jag gick ut utan att strida med honom. Fast det gjorde Såphia, hon ville inte lämna sin mamma eller pappa.

"Såphia lugn, allt kommer att ordna sig" viskade hennes mamma fram.

Gemma's POV:

Jag och min underbara lillasyster satt på trappan till vårat hus och grät. Mamma är inne på sjukhus, döende. Pappa är död, han är, död. Félicité var våran syster. Vi är Amanda's fastrar, samma med Gabriel. Som bett om ursäkt flera gånger. Jag vet faktiskt inte om Såphia förlät honom eller ej. Allt är bara så förvirrande. Men allt ska bli bra.

"Allt kommer att bli bra" mumlade jag och kramade om Såphia hårt.

~~~~Så var det med det, denna bok är slut nu. Jag hoppas att ni gillar den. Om jag får 100 votes och minst 40 kommentarer kommer en till bok ut. Om hur Såphia och Gemma får klara sig själva. Om deras mamma kommer att fortsätta leva. Förlåt, nu blev inte Gemma's och Såphia's bästa vänner med så mycket. Men om jag får som jag vill kommer ni vara med i nästan varenda kapitel. Hoppas ni gillade denna bok! Kram xxJonna! <3~~~~