Vem fan är du?

0.6

["Do you ever think of me when you lie?" - Bed of lies med Nicki Minaj]

Vart var jag? Långsamt tittade jag mig omkring, sökte efter någonting bekant. Jag var i ett villaområde, men var hade jag ingen aning om. Jag kunde vara två kvarter bort, eller kanske tjugotvå kvarter bort. Eftersom att Marcus och Martinus dessutom bodde en bit ifrån mig hade jag en liten aning om att jag har ganska långt ifrån hem iallafall. Min mascara rann ner för mina kinder och hade svärtat ner min klänning. Hur skulle det bli mellan mig och Marcus nu? Och hur skulle jag kunna förklara det här för Alex? Jag skulle aldrig kunna hålla det borta från honom utan jag skulle bara få dåligt samvete av det.

Jag drog upp min svarta iPhone 6 ur den lilla väskan jag hade med mig och skärmen lös starkt mot mitt ansikte. Tre missade samtal från mamma och fyra från pappa. Den digitala klockan visade 01.27 och jag insåg att jag hade varit ute i över 2 timmar. Just nu satt jag på en sliten träbänk mitt i en mörk park. De stora träden runt om mig vajade lite lätt i vinden och då och då hördes små fågelläten. Jag tryckte in min kod och lät mina fingrar vandra över skärmen. Långsamt andades jag in ett djupt andetag och tryckte sedan på numret som tillhörde min mamma, beredd på den största utskällningen någonsin.

"Hallå? Vilma är det du? Snälla säg att det är du."
Jag hörde på min mammas röst att hon hade gråtit och insåg att de självklart hade blivit rädda när jag aldrig kom hem och inte svarade på min mobil.
"Hej mamma, ja det är jag"
Jag hulkade till och torkade bort den ensamma tåren som hade lämnat mitt öga.
"Vilma? Åh herregud Vilma. Var är du?"
"Jag är i någon park, jag vet inte vad den heter"
Mina ögon letade febrilt efter någon sorts skylt där det stod något namn på gata eller på parken. Plötsligt såg jag en skylt kanske 100 meter bort. Snabbt hoppade jag upp från bänken och sprang åt det hållet. Skogsvägen. Skogsvägen. Upprepade jag för mig själv.
"Skogsvägen mamma, skogsvägen."
"Okej bra Vilma, jag är redan på väg. Älskar dig"
"Älskar dig också"

Långt borta såg jag hur två billyktor kom närmre mig. Bilen var en svart Audi, en sådan vi hade. Jag pustade ut lätt och förstod att det var mamma som hade kommit. Jag började springa mot bilen och mötte den ungefär halvvägs till nästa gata. Snabbt hoppade jag in i bilen och såg min mamma sittandes, leende med mascara fläckar på kinderna. Jag kramade henne hårt och länge och hon strök mig försiktigt i hårbotten.

Ring. Riiing. Riiiiiiiiing. Jävla alarm. Ursäkta språket, men jävla alarm. Det var måndag igen och jag hade inte lust att gå till skolan. Jag drog mig långsamt upp ur sängen, innan det slog mig att jag var tvungen att träffa Marcus idag. Jag föll snabbt ner på sängen igen och övervägde starkt att stanna kvar där resten av dagen. Flera gånger fick jag säga till mig själv att det inte var så farligt och tillslut efter kanske fem minuter av ångest över skoldagen satte jag mig upp i sängen och tog mig sedan in i duschen. Det varma vattnet värmde upp min kropp och jag sjung lite svagt på låten "Halo" med Beyonce. En utav mina favoritlåtar med en utav mina favoritartister.

Den svarta mascara borsten lät jag långsamt färga mina ögonfransar och lät sedan ett läppglans följa mina läppar. Jag tittade in i den stora spegeln framför mig och jag såg hur mitt hår var i ett enda kaos. Idag bestämde jag mig för att ha en inbakad fläta så jag fixade till den lite snabbt och det såg genast mycket bättre ut. På min kropp satt ett par svarta jeans med lite lätt utsvängda ben och en långärmad tajt grå tröja med v-ringning. Jag kände mig ändå fin för att inte ha lagt ner så mycket tid idag. Snabbt trippade jag ner för trappen till köket och satte mig för att ta en macka och en kopp te. Jag skulle åka 10 i tillsammans med Julie, en tjej som gick i min klass som faktiskt var väldigt snäll, alltså om en halvtimme.

Jag parkerade min svarta cykel på den lilla cykelparkeringen på höger sida av skolan när jag såg Marcus stå en bit bort med två killar, Sandre och Rasmus tror jag de hette? Jag hade faktiskt inte så bra koll. Tillsammans med Julie gick jag bestämde steg mot den stora skolporten när jag såg att Marcus började gå emot mig. Nej, nej, nej Marcus gå härifrån. Jag vill inte prata med dig just nu.

"Vilma?"
Den finaste rösten jag visste kallade på mig och jag kände hur en liten bit av mitt hjärta smälte.
Jag visste dock att jag inte kunde visa det för honom, på grund av Axel. Istället vände jag mig om med en hård blick och med läpparna i ett fejkat leende.
"Jaa?"
"Vi trenger å snakke"
"Det finns inget att prata om"
"Kan jeg snakke med deg? Alene."
Julie tittade på mig frågande och jag nickade lite lätt, som att visa att det var okej och hon kunde gå. Även Marcus vänner gick härifrån och lämnade oss ensamma, precis som vi hade varit bara några dagar sedan.

"Vilma, hvorfor gjorde du bare?"
"Det fanns ingen anledning."
"Jeg trenger å vite, er det noen andre ? Eller har du bare ikke meg?"
Jag kunde inte säga att jag hade Alex, och jag kunde inte säga att jag inte tyckte om honom, för det gjorde jag. Beslutet jag tog, orden jag sa innan jag lämnade Marcus stilla mitt på skolgården med en ensam tår rinnandes ner för hans kind, var bland det dummaste jag gjort.

"Ja, det finns någon annan. Jag är kär i Martinus."

---------------------------------------------------

Woopsiiii, ni får ej bli sura på mig nu hahah. Ville ju ej såra någon egentligen meen. :( det blir som det blir liksom.

Måste bara säga att jag älskar och få kommentarer och det gör mig mycket mer motiverad! Ni får gärna också rösta på den om ni tycker om den så skulle jag bli överlycklig!

Och ja jag börja skriva dialoger med citattecken istället för prattecken (notera att jag inte Hr en aning om vad de heter) eftersom att jag tycker det blir snyggare.

Tänkte bara varna er också, jag går i nian nu och har mycket prov och läxor osv så uppdateringen kommer ej vara regelbunden. Jag uppdaterar när jag kan och vill. Ibland kan det gå en dag emellan och två veckor, jag vet inte riktigt. Om detta är något du stör dig på ska du nog genast lämna hahaha. :)

Ajaaa, Kramiiis på er<33

Å herregud va klantig, jag höll på att glömma hahah. Ni fick bild på Rikke och Vilma i det här kapitlet! Jag vet att båda kanske ser ganska stora ut men ni får liksom föreställa er dem fast lite yngre. Jag hoppas inte förstör nu ifall nu har byggt upp någon bild av hur dem ser ut. Hoppas det blir bra iallafall! :) <3