1.2

264 8 1
                                    

["Jag är över dig, under dig. Världen är min i en stund med dig" - Ska vi? med Hov1]

I mina öron spelades Rae Sremmurd, den enda artist jag lyssnade på egentligen. Jag hade aldrig varit en tjej som lyssnade på topplistan eller som lyssnade på det alla andra lyssnade på. Jag lyssnade aldrig heller på radio och detta hade mina vänner hemma i Umeå påpekat många gånger. Jag hade t.ex. inte hört talas om One Direction innan Zayn slutade. Woopsi. Lite jobbigt var det eftersom att jag aldrig fatta vem det var dem pratade om eftersom att jag aldrig hade hört talas om dem men det funkade i de flesta fall ändå.

Plötsligt plingade det på dörren där nere och min mamma skrek direkt att hon gick och öppnade. Lika snabbt som ljudet av mammas skrik kom det ett nytt skrik, där hon nu sa att jag hade någon som väntade vid dörren. Vem var det som kom på besök, och som dessutom inte hade sagt något innan.

Jag trallade ner för trappan och bort mot dörren där jag chockades av vem som stod i dörröppningen. Marcus, min fina Marcus. Borta i köket stod mamma och gömde sig lite, men med blicken fäst på pojken som stod och log mot mig. I hans händer var en bukett full med röda rosor och på hans kinder var en svag rodnad synlig. Att han var lite nervös i mitt sällskap tyckte jag bara var gulligt och hans fina eftertanke han förmodligen haft när han köpte blommorna kändes underbar. Han sträckte ut blommorna mot mig, som att visa att jag skulle ta dem.

"Her, ta dem. Håper du ikke er allergisk"

Han smilade lite lätt och jag kände hur en varm känsla spreds i min kropp.

"Nejdå, tack så mycket Marcus"

Jag log tillbaka och gav honom sedan en kram. Hans läppar letade sig till min högra kind och lämnade ett fjäderlätt avtryck.

"Kan jeg ta deg med på en tur?"
"Okej, jag ska bara ta på mig mina skor. "

Jag sa hejdå till min mamma som hade bevakat oss hela tiden och tog sedan ett varmt tag om Marcus hand. Hand i hand begav vi oss sedan ut, bort ifrån mitt hus.

Vi gick och gick och var förmodligen på väg till det lilla kalkbrottet som låg några kilometer ifrån mitt hus. I vanliga fall brukade det bara ta 20 minuter att gå men eftersom att vi nu gick och pratade och kysstes lite då och då (hihi) tog det längre tid. Plötsligt började det skymma lite lätt och solen  som nyss hade stått högt och ståtligt mitt uppe på himmelen började sakta falla ner och försvinna. Marcus tog ett hårdare tag om min hand och drog med mig upp mot klipporna som var över vattenytan.

Mina ben dinglade lätt ner från kanten av klipporna och nedanför mig var det blågröna vattnet. Här och där i det lilla vattenhålet syntes små ringar som bildades av hoppande fiskar, och runt om hela området var stora mörka granar som nu på grund av mörkret såg nästan svarta ut. Marcus arm var placerad över mina axlar och jag njöt av varje sekund. Plötsligt tog han tag i min kind lite lätt och vred på mitt huvud så att vi nu satt ansikte mot ansikte. Lätt lät han sina läppar nudda mina och jag kände hur mina läppar blev alldeles varma av beröringen. Hans kyssar började bli hungrigare och hungrigare och hans hand smekte min svank lite lätt. Plötsligt kände jag hur han tryckte upp mig mot bergsväggen som var precis bakom oss. Den kalla stenen skapade en rysning genom hela kroppen, och med hans händer utforskandes min kropp ryste jag om möjligt ännu mer. Hans tunga letade in sig i min mun och våra båda tungor kämpade om vem som skulle ha övertaget. Plötsligt kände jag hur en vattendroppe nuddade min panna och sedan kom det en till, och en till, och en till och helt plötligt öste regnet ner. Hans hand letade sig in i mitt och vi sprang mot granarna för att ta skydd mot regnet. Med tunga andetag och skratt tog vi oss mot den lilla skogen. Vattendropparna smattrade mot vattenytan och marken hade redan hunnit blivit lite hal. När vi kom under en av de stora granarna möttes våra läppar ännu en gång. Min högra hand letade sig upp i hans mjuka hår och hans ögon lyste som av eld. Han lyfte upp mig i hans famn så att mina ben var som virade runt hans överkropp och tog sedan ett svagt grepp om min rumpa och klämde till. Jag fnissade till lite men fortsatte sedan hungrigt kyssa honom. Med regnet ösandes ner precis bredvid oss och med mitt långa hår droppandes av vatten kändes det nästan som att inget skulle kunna förstöra ögonblicket. Sånt här var bara något man såg på film. Sånt här var bara något man kunde drömma om.

------------------------------------------------------

Hahaha nuuu kommer det äntligen ett kapitel. Vad har egentligen hänt tänker ni, ah jag vet knappt själv. Ska jag vara ärlig glömde jag nästan bort att skriva och när jag dessutom hade mycket att göra i skolan spenderade jag inte så mycket tid här på wattpad. :)

Jag hoppas att ni tycker om mig ändå och framförallt tyckte om kapitlet! Det var allt lite mysstämning över hela kapitlet, och det passar ju bra när vi har kommit in i december som enligt mig är mys månad haha!

Ses snart igen, eller ja, ses nån gång hörrni!
Kramiiiiis<333

Vem fan är du?Where stories live. Discover now