Vem fan är du?

0.9

["Du kan dra åt helvete såklart och kom aldrig mer tillbaks" - Din jävla bitch med Elov vs Mack]

Min mage gjorde ont av allt skratt och ur min mun kom det ännu ett bubblande fniss, att vara med Alex gjorde mig så lycklig, så glad i själen. Bara hans närvaro gjorde att jag blev alldeles varm i kroppen och det var bara han som fick mig och känna den känslan, eller ja det fanns ju en annan vid namn Marcus men han ville jag inte riktigt tänka på just nu. På Umeås gator gled vi just nu fram på våra pennyboards och asfalten smattrade under hjulen. En känsla jag hade saknat, en känsla jag inte hade upplevt på länge. Något var dock fel med Alex, även fast han skämtade och han snackade med mig som om vi aldrig hade varit ifrån varandra, så kändes något fel. Han kändes nästan lite borta, som om han var med fysiskt men inte psykiskt. Det gjorde mig lite orolig.

Vinden blåste i mitt hår, även fast vi just nu hade satt oss ner på en parkbänk mitt i staden. Hans arm vilade runt mina axlar och även fast vi inte sa någonting just nu kände jag hur båda två bara njöt av varandras sällskap. Ännu en gång för denna kvällen lutade jag mig lite fram för att lämna en lätt kyss på hans läppar för att sedan känna hur han snabbt drog ifrån och mumlade något.

"Va?" sa jag eftersom att jag inte hade hört vad han sa
"Det går inte längre" viskade han fram
"Vad går inte?" jag snubblade lite på orden, rädd för vad jag skulle få reda på
"Det var inte meningen att hända, jag lovar"
"Vad var inte meningen att hända? Alex jag börjar bli lite orolig nu."
"Jag råkade kyssa Andrea hemma hos Linus iförrgår"
"Andrea, min Andrea?!" nu skrek jag högt, vafan hade han gjort
"Andrea Andersson, ja"
Andrea Andersson, min bästa vän, min barndomskompis, min syster, som visste om vad jag kände för Alex. Jag kokade av ilska, vad var deras problem, Alex som hade sagt till mig att jag absolut inte fick göra något med en kille hade nu gått och hållit på med min bästavän.

"Det är något seriöst fel på dig, dra åt helvete"
Jag vände på klacken och åkte iväg på min pennyboard, med en skrikandes Alex bakom mig.
"Förlåt Vilma, jag älskar dig, snälla förlåt mig"
Jag vände på huvudet gav honom ett leende och sedan drog jag långsamt upp mitt långfinger mot honom. Mer än så var han inte värd just nu.

När jag kom till hotellet och mitt hotellrum märkte jag hur Alex hade skickat massa sms till mig. Alla där han bad om förlåtelse, vilket aldrig skulle hända. Jag hade även fått ett sms från Andrea, min såkallade bästa vän.

Andrea💋💋
Heeej babe!! Hörde att du var i stan och vi mååååste ses, imorn kl 2 ses vi vid holmen och drar sedan och shoppar! Loveu

Jag
Dra åt helvete, jävla idiot. Detta trodde jag inte om dig hah

Amanda💋💋
Vad snackar du om??

Jag
Du vet mycket väl vad jag snackar om, du visste vad jag kände för honom. Jag åker tillbaks till trofors imorn, här stannar jag inte länge till.

Amanda💋💋
Det var inte meningen, det måste du förstå, förlåt Vilma jag älskar dig mer än allt. Han är bara nån skitkille, vi behöver inte bråka om honom!!!

Jag ignorerade hennes sista sms. Helt dum i huvudet var vad hon var. Jag som litade på henne, jag som trodde att jag och Alex var någonting och jag som verkligen inte trodde att någon av dem skulle svika mig. En ensam tår lämnade mig kind men jag var lika snabb med att torka bort den som den hade kommit, ingen av dem förtjänade mina tårar. Imorgon skulle jag åka hem igen, för denna skitstaden var inte längre mitt hem.

------------------------------------------------------
Förlååååt för ett kort kapitel hahah, men det är förhoppningsvis bättre än inget! :)

Detta är endast ett utfyllnadskapitel dock, för att det ska vara enklare att fortsätta storyn.
Och förövrigt om din pojkvän/flickvän någonsin är otrogen, är det inte okej!!! Helt oacceptabelt, iallafaaaaall enligt mig haha.

Jaja, kramis på er även fast detta kapitlet blev lite negativt woops<3333

OMG HÖLL PÅ O GLÖMMA, FÖR JAG HAR FÅTT 1 K LÄSNINGAR!!!!!! ALLTSÅ DE E HELT OVERKLIGT ASSÅ KWOFNSIFJDOI JA FÖRSTÅR INTE!!!! TAAAACK SÅ JÄTTEMYCKET, ÄLSKAR ER ALLA<3333