Vem fan är du?

1.0

["I got your body on my mind, I want it bad" - Want to want me med Jason Derulo]

Bilen guppade lätt på den lilla grusvägen och i mina öron spelades musik på låg nivå. I framsätet satt mamma och pappa och diskuterade något, förmodligen varför jag hade varit så arg och tvingat dem åka hem helt plötsligt. Jag visste att jag aldrig skulle kunna berätta för dem, för de skulle ändå inte förstå. Vi hade kommit till Trofors nu och var påväg hem till vårat hus.

I mina tankar cirkulerade Marcus, dikten han hade skrivit till mig satt fortfarande kvar i min hjärna. Det hade varit bland det gulligaste någon någonsin skrivit till mig, eller ja vad jag hade antagit var till mig. Jag visste inte riktigt hur jag skulle göra med hela situationen jag hade pågående här i Trofors. Skulle jag berätta sanningen och säga att jag inte var intresserad av Martinus? Eller skulle jag fortsätta att ljuga? Jag menar det var ju inte direkt så att Martinus såg dålig ut, hans lite kaxiga attityd hade jag dessutom börjat tycka var lite tändande. Jag skulle kanske pröva på Martinus, fast jag gillade ju Marcus? Alex var i alla fall helt ur mina tankegångar, han var nu dåtid.

'tidsförändring till måndag morgon'

Det varma vattnet strilade ner för min kropp och tvålen som luktade svagt av rosor lämnade sakta skummigt min kropp ner i avloppet. Jag lät rakhyveln lätt ta de små hårstråna som hade börjat växa på mina ben och drog sedan mjukt över mina nu lena vader och smalben. Sakta skruvade jag av vattnet och sträckte mig efter den svagt lila handduken som hängde strax utanför duschkabinen för att sedan vira den hårt runt min kropp.

Marcus och Martinus var fortfarande det enda som cirkulerade i min hjärna och jag började nästan bli lite trött på dem. Det var ju egentligen inte direkt det ända jag ville gå och tänka på men så var det nu.

Långsamt lät jag borsten föra ur de tovor som fanns i mitt nu platta hår för att sedan betrakta mitt kala ansikte. Eftersom att det började gå mot vintersäsongen var min hy i en ljusfärg nästan vit och mina läppar hade börjat få en lätt rosa färg. På min kropp satt ett par svarta jeans och ett ljusrosa spets linne, till det hade jag ett par svarta adidasskor och en svart klocka från Daniel Wellington. Klockan på väggen bredvid mig blinkade starkt, 7.28. Snart skulle jag vara tvungen att åka, vilket även innebar att jag snart var tvungen att träffa både Marcus och Martinus.

Mina fötter rörde sig långsamt över skolgården och mina tankar blandade sig fortfarande runt över allt i mitt huvud, dock hade jag bestämt mig för att jag skulle berätta för Marcus att jag endast hade ljugit när jag sa att jag hade känslor för Martinus och sedan berätta sanningen. Han förtjänade att få veta. Jag öppnade skolporten långsamt och möttes direkt av hatiska blickar från flera tjejer. Som tur var kom Rikke snabbt fram till mig, hälsade och drog sedan med mig mot våra skåp.

"Rikke vet du vad jag ska göra idag, idag ska jag berätta för Marcus att jag inte berätta sanningen"
"Va? Er det sant?"
"Ja det är det, jag måste bara träffa honom."
"Der er han"

Hon pekade lite diskret åt höger där han mycket riktigt stod, men även var Martinus stod. Det var helt sjukt hur lika de två var, det var nästan så att man inte skulle kunna se skillnad på dem. Jag ville helst inte träffa på de båda, inte samtidigt i alla fall. Jag vinkade åt Marcus och pekade sedan även jag lite diskret åt toaletten, som att visa att jag ville att vi skulle gå dit tillsammans och prata. Toaletten jag pekade på användes inte av någon eftersom att den hade fått ryktet som bajstoan och nu var det ingen som ville gå in dit för alla trodde man hade bajsat då. Han nickade lite lätt och jag gick därför in på toan för att vänta på honom.

Toalettdörren öppnades och Marcus klev in på toaletten. På hans läppar var ett leende placerat och han gick snabbt fram till mig för att ge mig en mjuk kram. Hans varma kropp kändes alldeles mjuk i min famn och jag njöt av varje hundradel av ögonblicket. När vi sedan släppte kramen var vi endast någots centimeter ifrån varandras ansikte och jag kände hettan som var emellan oss.

"Hei Vilma"
"Hej"

Han himlade lätt med ögonen, viskade tyst äh vafan och tryckte sedan sina läppar mot mina. Våra läppar jobbade som i symfoni och jag kände hur ivrig han var efter mer. Hans hand letade sig ner på min rumpa och tryckte lite lätt innan han sedan lyfte upp mig på handfatet så att jag satt ungefär i huvudhöjd men honom. I bara någon sekund drog han ifrån, tillräckligt länge för att jag skulle höra hans tunga andetag. Dock var han lika snabb att fortsätta igen och med mina ben nu runt hans midja och våra tungor i symfoni kändes detta som bland det bästa som skulle kunna hänt mig. Denna kyss var tiotusen gånger bättre än den på festen, och tiotusen gånger bättre än alla andra jag haft. Mina händer i hans hår och hans händer rörandes över min rygg ner mot min rumpa och med ena handen placerad lätt på min kind ville jag aldrig att detta ögonblicket skulle ta slut, förrän vi avbröts av någon som öppnat dörren. I dörrspringan stod Martinus, eller vem jag trodde var Martinus.

"Du vil snart eller Martinus? vi har ventet nesten 10 minutter"

I dörrspringan stod alltså personen jag hade känslor för och hans bror hade precis haft sina händer över hela min kropp och sina läppar hårt pressade mot mina. Hur skulle jag kunna förklara det här?

-------------------------------------------------------

Woooopsi, hoppas att det e någon som shipar Martinus och Vilma i alla fall och att inte alla blir supersura nu haha.

Det här kapitlet blev jag ändå nöjd med men förlåååt för uppdateringen, som sagt hah det kommer vara dålig uppdatering så be preparerad för det liksom.

Och btw detta är inget om boken, men jag ska till NEW YOOOOOOOORK imorn !!!! Så taggad omg, ska bli så kul! Kände bara att ni ville veta hehe.

Men vi ses när vi ses, kramiiis<333