Vem fan är du?

1.1

[ "And who's gonna kiss you when I'm gone?" - Love me now med John Legend ]

Framför mig stod min bildlärare Jenny och babblade på om något projekt vi skulle börja med denna lektion, i vanliga fall hade jag varit intresserad, men detta var inte ett vanligt fall. I min hjärna spelades scenen från igår när Marcus kom in på toaletten om och om igen och jag insåg vilket misstag jag hade gjort. Men varför hade det då känts superbra att kyssa Martinus? Alla tankar snurrade runt och runt och jag började tveka på hur mina känslor egentligen var. Jag gillade ju Marcus men Martinus hade ju den där lilla extra gnistan i ögonen, det där lite kaxiga och självförtroendet jag av någon konstig anledning nu börjat tycka om. Marcus däremot var världens snällaste person och vi hade så mycket gemensamt. Hans leende var det finaste jag visste och jag blev alltid alldeles varm i kroppen när jag såg honom, men med Martinus var det som om en stor eld sprakade till i mitt hjärta. Vem var den bästa för mig? Eller var ens någon av dem det? Problemet var att jag ville inte att någon annan tjej skulle få Marcus, men jag ville inte heller att någon skulle få Martinus. Jag skulle ju inte kunna ta båda?

"Hei Vilma? Hva tenker du på?"

Mitt i mina tankegångar, mina diskussioner med mig själv, blir jag avbruten av Jenny och hela klassens blickar var nu vända mot mig.

"Marcus och Martinus"

Nej, nej, nej, nej?! Varför sade jag det högt? Mental facepalm till mig själv. Jag kände hur mina kinder blossade upp i en röd färg och hur flera av tjejerna i klassen börjat fnissa lite lätt.

"Huh? Hva mener du venn?"

Jenny såg lite fundersam ut och de flesta satt nu och flinade eller fnissade. Både Marcus och Martinus såg lite obekväma ut och försökte att snegla åt något annat håll och en av dem pillade lite på blyertspennan han hade framför sig.

"Nej men asså, jag bara kom och tänka på hur lika de är egentligen. Alltså vem är vem? Hahaha, ha, ha, ha."

Lite stelt lade jag till ett skratt på slutet, men eftersom att ingen annan skrattade gjorde det endast att jag lät mer nervös. Jenny skakade bara på huvudet och vände sig sedan om för att fortsätta skriva på tavlan. Långsamt vände sig de flesta bort ifrån mig och mot tavlan men två blickar, tillhörandes två speciella killar satt som ett plåster fäst på mig.

Jag klev ur klassrummet och möttes direkt av fräsch, ren luft. Under tiden jag hade suttit där inne hade jag inte märkt hur kvavt och varmt det hade blivit men nu kändes det som att en tyngd släppte från mina axlar. Långsamt styrde jag mina steg mot mitt skåp några meter bort.

En svag knackning på min högra axel fick mig att vända mig om, Marcus. På hans läppar var ett leende placerat och han kliade sig lite lätt i nacken medans en svagt rosa färg bildades på hans kinder.

"Uh, kan jeg snakke med deg?"

Jag såg hur nervös han var och hans blick letade sig ner på våra skor eftersom att han förmodligen inte vågade möta min blick. Världens sötaste kille.

"Ja, självklart. Kom."

Jag drog med honom in på en av de stora toaletterna i närheten och slog mig sedan ner på toalettstolen för att vänta på vad han skulle göra. Han såg så nervös ut, så söt. Ännu en gång kliade han sig lite lätt i nacken och öppnade sedan sina läppar för att släppa ut ert ljud.

"Asså jeg vet at du liker Martinus, men jeg liker deg for mye til å glemme deg."

"Marcus..."

"Kan du bare forklare hvorfor Martinus er bedre enn meg?"

"Det är han inte, jag gillar honom inte ens!"

"Men va?"

"Jag ljög, jag hade förut en pojkvän hemma i Sverige men jag ville inte berätta om honom och Martinus var den bästa utvägen för att få dig att sluta gilla mig"

"Men men, du kysset Martinus?"

"Det var bara för att jag trodde att det var du."

"Er du seriøs?"

"Ja, jag är helt seriös. Jag tycker om dig Marcus."

Hans mun sprack upp i ett svagt leende och han tog tag i min hand och lät sina mjuka läppar lämna ett avtryck på den. Hans högra hand drog långsamt bort ett litet hårstrå som lagt sig över mitt ansikte och placerade det bakom mitt öra. Med sin hand lät han sedan smeka mina kinder och sedan sträckte han sig långsamt fram för att lämna en lätt kyss i min panna. Sedan släppte han min hand och öppnade dörren från toan, för att lika fort som det känts som att det gick, försvinna. Jag gled långsamt nerför väggen och satte mig på det kalla betonggolvet, med huvudet gömt bakom mina händer, var detta rätt val?

Jag kunde inte säga att det hade känts bättre att kyssa Martinus läppar än Marcus. För tekniskt sätt hade jag ju faktiskt trott att det var Marcus jag kysst. I bakhuvudet spelades scenen upp, och känslan jag hade fått av Martinus kyss, den var obeskrivlig. Jag borstade dock bort de tankarna, det var Marcus jag gillade.

--------------------------------------------------

Jahaja hoppsan hejsan är det Marcus eller Martinus hon tycker om egentligen? Ingen vet och ingen får veta hihi. Jag antar att ingen kommer svara men skulle vara kul och veta om ni är team Marcus eller team Martinus hahahah, så om ni hejar på att nån av dem ska få vilma får ni gärna skriva det!

Och sorry för uppdateringen, vet att jag har förvarnat er men får ändå dåligt samvete när de tar så lång tid mellan varje hahah woops.

Aja, kramisss<333