Vem fan är du?

1.5

["I could love you just like that, I could leave you just this fast" - Issues med Julia Michaels]

Med hans hand runt min käke, och hans andra hand runt min höft drog han mig närmre, så att jag kände hand andetag mot min kind.

"Jeg har din tillatelse?"

Jag nickade endast snabbt och direkt nuddade hans läppar mina. Han började försiktigt och sökte endast lite inträde in i min mun, men han var mycket lugnare än tidigare. Det gjorde mig påmind om Marcus kyssar, och jag släppte direkt in honom så att han skulle förstå att jag inte ville ha någon liten pyttinuttig puss inte. Mina händer letade sig upp i hans hår, och runt hans nacke. Mina fingrar drogs igenom de svaga tovorna som hade bildats i hans lugg och våra tungor rörde sig som i en symfoni tillsammans. Han släppte sin hand runt mitt ansikte och placerade även den på min höft, fast på andra sidan. Hans händer smekte mina höftben och letade sig snart in under det tunna linnet jag hade på mig. Hans tummar drog sakta över min mage, jag ryste lite, både pågrund av hur skönt det var men även på grund av hur kalla hans händer hade blivit av att stå ute i kylan. Han vände på mig så att min rygg trycktes mot trädets mörka bastants stam. Dessutom letade hans händer sig nu ner mot min rumpa och tryckte lite lätt, så att jag släppte ur mig ett lätt stön mot hans läppar. Han visste vad han gjorde. Han tog tag i min rumpa med båda händerna och lyfte upp mig så att jag kunde vira mina ben runt hans midja. Med min rygg nu tryckt mot en hård kall trädstam och med regnet droppandes över oss, så kunde jag ändå inte tänka på det. Våra tungor kämpade om övertag inne i våra munnar och jag bet tag lite lätt i hans underläpp, och jag kände hur han rös till lite lätt. I några ögonblick släppte vi varandra läppar för att andas ut, men lika snabbt nuddade de varandra igen. Snabbt och desperat rörde sig våra munnar mot varandra, som om vi båda hade längtat efter detta. Hans läppar letade sig dock nu ner mot min hals där han kysste lite lätt, samtidigt som han sög lite diskret, för att markera antar jag. Märket skulle behöva smink imorrn insåg jag. Lika snabbt hade han dock sina läppar mot mina igen och det kändes som att det just nu inte fanns någon annan i hela universum än vi två.

Långsamt stängde jag igen ytterdörren bakom mig och slängde en snabb blick igenom hallen. Utifrån vad jag såg trodde jag varken min mamma eller pappa var hemma än. Det plingade till som om jag hade fått ett sms och jag drog sakta upp min telefon ur min bakficka.

Marcus<3
Hei søt. Jeg ville bare fortelle deg hvor mye jeg liker deg, hvor fantastisk du er og hvor mye jeg tenker på deg. vi snakker imorn, kyss

Jag kunde inte förstå hur jag kunde hålla på som jag gjorde. Jag gillade en kille, nästan älskade, men samtidigt var jag intresserad och kände en dragningskraft till hans tvillingbror. Det dåliga samvetet sköljde över min kropp, kunde det finnas en bättre människa än Marcus? Kunde det finnas en person som var bättre pojkvänsmaterial än honom? Det trodde jag inte. Dock trodde jag inte att jag skulle kunna hålla mig borta ifrån hans elektriska tvillingbror. Det enda jag visste var att jag var nästan tvungen att höra av mig till Martinus.

Jag
Vad håller vi på med egentligen?

Martinus
Hva mener du?

Jag
Jag har ett förhållande med din tvillingbror?

Martinus
Og?

Jag
Om han fick reda på vad vi har gjort skulle han bli förkrossad

Martinus
Vem sier at han vil fine ut hva vi gjør?

Detta var, utan att jag visste det själv, starten på något som var helt fel, som skulle börja helt fel, som skulle vara helt fel och med största sannolikhet sluta helt fel.

-------------------------------------------------------

Hej hörni! Här kommer ett kapitel, hyfsat nära det förra hehe så det är ju bra!

Fasen (tänkte skriva ett svärord men insåg att här ska man inte svära! Hihi) vad skönt det är med sportlov! Antingen hade ni väl förra veckan, och är utvilade, eller så har ni nu som jag, och har de lagom gött utan skola, eller så har ni nästa vecka, men shit va skönt ändå, kan ni gå och längta efter det! Jag har en kompis som nästan aldrig kan njuta av något, utan som bara ser att det nån gång kommer ta slut. Innan jullovet ville hon inte gå på lov, eftersom att de sista dagarna innan lovet är ganska lugna och hon visste att när hon kom tillbaka till skolan efter jul skulle det vara extra mycket och göra, hon kunde alltså inte tänka så att hon skulle få två och en halvveckors ledighet haha. Jaja, nog om mig och henne, hoppas ni gillar kapitlet!

Love you, kramiiiiiiis<3333

PS!!!-!-!-!/7!/ ni som redan hade läst kapitlet och nu får upp att det har ändrats eller kommer upp igen, jag glömde att lägga in mitt citat hehe, jaja see you soon!