Det tar emot att ljuga. Att spela ledsen och besviken när jag egentligen är överlycklig på insidan. För så fort Ella frågar så måste jag ljuga om hela gårdagen. Om hur jag både somnade och vaknade i hans famn.
För han har så många gånger övertydligt bett mig att hålla det mellan oss. Jag, som den kära efterblivna jäveln jag är har gått med på det. Bara accepterat och valt att se det som en kärlekshandling från hans sida, trots att mitt förnuft säger något annat.
"Men oscar baby...du behöver dricka i helgen. Glömma honom och hans jävla beteende" yttrar hon stöttande och placerar armen om mina axlar och jag fejkar ett leende samtidigt som min blick söker efter Felix.
En del av mig är mycket väl medveten om att jag borde vara fly förbannad, han tvingar mig att ljuga för våra gemensamma vänner och spela krossad när jag mest av allt bara vill prata om varenda liten detalj som rör honom och oss till varenda en som orkar lyssna. Men den delen av mig ubdantränger jag så gott det går. För jag är kär, så jävla kär. Och jag gör allt för honom.
"Fan håller han på med? Lärarna kommer ju märka?!" mumlar Gabriel bredvid mig och jag lyfter huvudet från händerna som jag lutat det i.
"Vem gör vad?" frågar jag förvirrat och Gabriel blickar stressat över på läraren som är påväg mot oss.
"Felix, tror han inte att de kommer märka" yttrar han kort och jag blickar över på felix och svär tyst för mig själv.
"Felix snälla vad gör du.." mumlar jag stressat för mig själv och reser mig upp.
. . .
Ja vad gör han
ESTÁS LEYENDO
älska lagom hårt // foscar
FanfictionVi bor i samma stad Vi gillar samma sak Vi andas samma luft Vi delar andetag
