älska lagom hårt // foscar

chapter 19

Jag vaknar av att han börjar röra sig i min famn och blinkar sömnigt och möter hans rödsprängda blick.

"Hej" yttrar jag lugnt och smeker hans kind och han blinkar lite med ögonen och rynkar på pannan.

"Vad fan hände igår?" mumlar han med en rosslig röst och jag suckar lite och drar fingrarna genom hans hår. "Tja du var hög som fan, i skolan..." yttrar jag försiktigt och han suckar lågt och hummar tyst. "Jo det minns jag...men hur kom jag hit? Och vad gör du här?" frågar han drygt och jag lyfter lite på ögonbrynen över hans otrevliga ton.

"Tack vare mig är du inte på polisstationen och tar drogprov så skippa den dryga attityden" muttrar jag surt och han himlar med ögonen och tar upp sin telefon.

"Jag hade läget under kontroll" mumlar han surt och jag suckar irriterat och reser mig ur sängen.

"Varför så jävla bitchig Felix? Jag hjälpte dig fan, jag stannade hela natten och dolde det för både skolan och dina föräldrar" utbrister jag sårat och han scrollar ofokuserat igenom telefonen innan han med telefonen i ena handen ser på mig och rycker lite på axlarna.

"Okej, tack?" Yttrar han drygt innan han återigen fokuserar på telefonen i sin hand och jag skakar frustrerat på huvudet för mig själv och börjar klä på mig med hetsiga rörelser.

Irriterat drar jag tröjärmen över ögonen då några enstaka tårar letar sig ur och bröstet värker på ett sådant där jobbigt sätt.

"Jag drar nu" yttrar jag grumligt och lyckas inte riktigt dölja tårarna i min röst vilket får honom att blicka upp men jag ignorerar honom och innan han hinner svara så joggar jag nerför trappan och trär på mig mina ytterkläder och lämnar hans hus.

Det är inte förrän jag hunnit till busshållplatsen som jag inser att det är hans tjocktröja jag bär och tårarna börjar rinna längs med kinderna.