Där sitter jag helt förstörd med kniven i handen och hör hur en nyckel stoppas in i ytterdörren och hur låset vrids om.
Min första tanke är f*ck inte nu!
"LIVIA JAG ÄR HEMMA NU"
Ropar Wilnur ifrån nedervåningen men jag svarar inte utan bryter istället ihop i tårar...
"LIVA, HALLÅ?"
"LIVIA"
Är det sista Wilnur ropar innan hon börjar gå upp för trappan.
Jag hör hur ljudet ifrån stegen blir allt högre och min puls ökar eftersom.
"Liva är du i ditt rum?"
Säger Wilnur och jag kan föreställa mig hur hon går in i mitt rum och får syn på den genomblöta kudden...
Jag hör hur hon går ett par steg
"Liva är du här?"
Jag svarar ännu en gång inte och plötsligt trycks handtaget ner och dörren rycks upp.
F*ck jag glömde låsa...
"Vad fan Liva har du gjort!?"
Halvt skriker Wilnur på mig och tårar börjar rinna längs hennes kinder.
Hon tar ett steg närmare och tar upp min arm som hon inspekterar
"Vafan Livia, jag vill inte förlora dig också!..."
Hon torkar bort mina tårar, lägger bort kniven och omfamnar mig
"Förlåt..."
Stammar jag fram.
Wilnur öppnar åter igen munnen
"Vi klarar oss igenom det här tillsammans, okej?"
"Okej..."
Svarar jag och allt känns med en gång lite bättre.
YOU ARE READING
Utan dig är jag inget || O.R
FanfictionLivia är 19 år och hennes liv är helt förstört... En dag inträffar det hemskaste som kan hända Livia och hon bestämmer sig för att det har gått för långt och är redo att ta det sista steget... Men något mirakulöst händer och Livia träffar Omar en kä...
