Utan dig är jag inget || O.R

0.3 || Känslor

Omar tänker precis säga något till mig när Wilnur ropar
"Maten är klar!"
Och vi båda springer ner för trappan till det dukade bordet.

Det kurrar till i magen när jag ser maten som är min favorit mat nämligen Enqiladas!
Omar skrattar till lite och säger
"Är du hungrig eller!?"
Jag skrattar också till.
"Jag har ju inte ätit sen frukosten pågrund av vad som hände och nu är det middagstid så jaaa jag är hungrig!"

"Hoppas du gillar maten det är Omars favorit mat"
Säger Wilnur och ler glatt mot mig och Omar.
"Haha det är min favorit mat med!"
Säger jag lika glatt tillbaka.

Vi börjar äta av Enqiladasen och pratar lite gran det går faktist riktigt bra Wilnur verkar ju gilla mig!
Vi är ju redan som en familj
Tänker jag medan jag äter.

Plötsligt säger Wilnur
"Du Livia jag har pratat med Socialtjänsten och det gick bra att du bor här och du värkar ju komma riktigt bra överens med Omar säger hon och blinkar med ena ögat"
Va vet hon!!??? Neejj hon kan inte veta att jag är kär i Omar va sa jag kär jag är väll inte kär i Omar!???

"Mm-"
Säger jag och rodnar till väldigt mycket.
Jag tittar snabbt på Omar och sen bort för jag vill inte att han ska se att jag rodnar han har en rosa nyans i ansiktet
Va rodnar han!!??
När jag har sett det rodnar jag ännu mer.
Fan vad pinsamt! Tänker jag tyst för mig själv,
jag hör Wilnurs glada skratt.

"Ska vi gå upp till mitt rum?"
Frågar Omar
"Visst"
Säger jag sen bär vi bort våra tallrikar och går sedan upp.

När vi kommit upp till det som tydligen är Omars rum tittar jag mig runt lite gran rummet har en enkelsäng med ett blått påslakan över och ett ganska stort snefönster som man kan sitta i och resten orkar jag inte rabbla upp!

Vi sätter oss på sängen och jag säger "Föresten vad var det du skulle säga förut?"
Det är tyst en ganska lång stund men efter en stund biter han sig i läppen och säger
"Joo aså Liva det är typ så att jag gi....."

Men mer hinner han inte för att min mobil avbryter han mitt i meningen!
Är min mobil kvar i fickan!!???
Tänker jag chockat eftersom jag trodde den ramlat ut i fallet!

Jag tar upp min mobil ifrån fickan och ser att det är Jennifer min före detta bästa kompis men det är vi inte längre genom att hon gick bakom ryggen på mig huu jag ryser av den tanken hon som faktist var den ända jag trodde jag kunde lita på men nej så var det ju inte direkt!....

Jag låser upp min mobil och går in på våran sms konversation och ser att hon har skrivit:

Jennifer😭🔫🔫:
Aa tur för dig att du inte kom till skolan idag JÄLVLA HORA!!!!!!
//Ses imorgon med Sebastian och Lucas PS: du kommer inte undan HORA!!!!😌😏😂

Jag börjar skaka sedan kommer det tårar som jag inte kan stoppa.

Jag tappar ner min telefon på golvet så att Omar ser vad det står han kommer fram till mig och ger mig en stor mysig kram som bara han kan ge och säger lugnande
"Snälla Livia lyssna inte på henne du är ingen hora du är snäll fin söt och mycket mer än så!!"

Jag säger inget för det ända jag tänker på nu är
Tycker han att jag är sött och fin!!??? Nej jag är väll ändå inte söt!
Han är ju fin och söt men det är väll inte jag!
Och vad menar han med så mycket mer?

Orden som han just sa och dom han sa förut ekar runt i mitt huvud och är jag kär i han för jag mennar varje gång jag ser han han pratar eller jag bara hör hans andetag får mig att känna mig knäsvag.