*Natten till dagen/kvällen när dom umgicks med Oscar, Olly och Felix*
"Nej sluta!"
Säger jag skrattandes.
Men det hjälper inte för min bror Anton forsätter att kittla mig.
Pappa tittar ner på sin klocka som pryder hans mörkbruna och håriga arm
"Åtta minuter kvar vi hinner precis till skolavslutningen!"
"LASSE!"
Säger mamma högt och oroligt.
Plötsligt far jag framåt i en väldig fart, det ända jag hör är en stor smäll och glas som splittras.
Jag blundar hårt!
Snälla säg att vi inte har krockat!
Tänker jag om och om igen ihop om att jag inte har det, även om jag vet att det inte hjälper!
Jag tvekar lite men öppnar tillslut ögonen.
Jag möts direkt av en syn jag aldrig ville se!
Mamma, pappa och Anton ligger alla täckta av glassplitter och hela bilen är täckt av blod.
Jag sätter mig andfått upp i sängen.
Plötsligt hör jag en välbekant röst.
"Omar?"
Säger jag försiktigt och torkar bort tårarna som bildats under mina ögon.
Omar börjar direkt gå med raska steg mot mig när han ser att det är något som är fel!
Han sätter sig ner i sängen och omfamnar mig i en tröstande kram.
När han har släppt kramen torkar han försiktigt bort minna tårar som forsar nedför mina kinder medan han oroligt säger
"Liva vad har hänt?"
"J-a, j-ag dr-ömd-e om k-ro-ck-en
o-ch s-å-åg h-el-a m-in fa-mil-j l-i-igg-a
d-ä-är l-i-i-v-v-l-ös-a-a......"
Stammar jag snyftandes fram.
Han biter sig löst i läppen och lutar sig sedan fram och omfamnar mig i en tröstande kram.
Efter en stunds tystnad så tittar han mig i ögonen och säger
"Liva, jag förstår att du har det jobbigt just nu! Och jag vill att du ska veta att jag alltid finns här för dig än vad som händer!"
YOU ARE READING
Utan dig är jag inget || O.R
FanfictionLivia är 19 år och hennes liv är helt förstört... En dag inträffar det hemskaste som kan hända Livia och hon bestämmer sig för att det har gått för långt och är redo att ta det sista steget... Men något mirakulöst händer och Livia träffar Omar en kä...
