Har du roligt, Fuckboy?

1. Fuckboy

"Asshole." muttrar jag, och blänger på Jake.
Han står längre bort i korridoren, lutad mot en vit, nedklottrad vägg, och skrattar med ett par kompisar.
"Varför är du så grinig idag, Nadja?" suckar Mirella.
"PMS." svarar Oliva med ett flin.
Jag ger mina bästisar en dödande blick. Ingen av dem verkar speciellt påverkad av den, så jag vänder min mörka blick mot Jake igen.
Jake är skolans "badboy", som Mirre och Olli säger. Jag föredrar termen "fuckboy", men tydligen får jag inte säga det. Han är lång, lagom smal, och har alltid ett retsamt leende på de fylliga läpparna. Med sitt svarta hår som ligger i en snedlugg över ansiktet, och en piercing i läppen får han mitt hjärta att hoppa över ett slag. Det är antagligen därför jag är så grinig på honom, eftersom han även är definitionen av en skitstövel.
"Min livmoder har inget med det här att göra, tack så mycket." svarar jag grinigt.
Båda mina bästisar himlar med ögonen simultant. De tycker alltid att jag är löjlig när jag står några meter bort och mumlar arga saker.
"Men säg det till honom eller håll käften." Stönar Olli.
Mirre verkar tycka om den idén, för hon tar ett fast tag om min handled och börjar dra mig i hans riktning. Jag sliter mig irriterat loss.
"Okej, okej, jag håller käften. I alla fall för tillfället."
Mina vänner tittar nöjt på mig, och ger sedan tillbaka mina böcker som jag dumpat i deras famn. Jag slängde en sista, mörk blick över axeln mot Jake. Han möter den med ett flin på sättet han gör ibland. Adrenalinet börjar flöda i kroppen och magen kittlar, men jag vet inte vilken av känslorna det är som framkallar reaktionen.

Jag lägger irriterat ner mina böcker på det slitna bordet. Olli suckar trött mot mig.
"Du sover för lite, jag är övertygad om det."
"Nej, hon föddes bara grinig." skrattar Mirre.
En lång suck hörs från katedern längst fram i klassrummet.
"Har alla gjort sin läxa?" Frågar den gamla engelskläraren trött.
"Nej!" ropar någon från bakre raden.
Ett tyst skratt sprider sig genom salen.
"Jaha, men då får du skylla dig själv. Jag vill att ni skriver en recension på texten ni läst, och lämnar in den om två veckor. Recensionen ska innehålla en kortfattad synopsis, en utvecklad text om vad ni tyckte om den, och vad ni tror att meningen med texten var, samt vad ni tagit till er från den. Tolv punkter, och dubbelt radavstånd. Sitt i klassrummet när ni gör det. Om det är några frågor kan ni fråga mig under lektionstid."
Nästan hela klassen utbrister i ett klagande läte, och jag är inte annorlunda.
"Ni valde den här kursen, ni får stå ut med era uppgifter." säger läraren och tittar ner i sina papper.
Efter en kort stund sneglar han upp på oss igen.
"Jag rekommenderar att ni börjar skriva nu."
Alla får bråttom att plocka upp sina datorer skolan lånat oss. Det må vara en tråkig uppgift, men den kommer trots allt påverka vårt slutbetyg, och det är inte smart att slappa då.

Mirre står framför spegeln på en av skolans toaletter och sätter upp sitt tjocka, mörka hår i en hästsvans i nacken. Hennes bruna ögon är spända i spegelbilden framför henne, som om det skulle hjälpa henne att hantera håret bättre. Jag tittar på mitt tunna, silverfärgade hår, och suckar sedan trött.
"Jag är så avundsjuk på ditt hår!" klagar jag, och sjunker ner på toastolen.
Mirre vänder sig mot mig och himlar med ögonen.
"Och jag är avundsjuk på ditt. Går vi inte igenom det här typ... varje dag?"
Jag skrattar till. Det gör vi faktiskt. Jag, Mirre, och Olli ser så otroligt olika ut. Mirres hud är olivfärgad och hennes ögon mörka. Hon har ärvt mycket av sin pappas medelhavsgener. Olli är blek, fräknig, och färgar sitt hår kolsvart. Hon är kort och tunn och vansinnigt söt. Sedan har vi mig. Jag ser så otroligt alldaglig ut att det inte finns. För att göra något roligt med mig själv har jag färgat håret silver. Min råttfärgade utväxt syns inte så mycket då, vilket det gjorde när jag hade extremfärger. Någon bankar på dörren.
"Är ni klara snart eller?" Säger en irriterad killröst.
"Men chilla för fan, det finns fler toaletter dumbass!" fräser Mirre.
Men trots det låser hon upp dörren och vi går ut.
"Jävla flator." Muttrar killen som står utanför.
"Vad sa du? Var inte så jävla homofobisk ditt sexistiska äckel!" Utbrister Mirre högt.
Jag börjar putta ut henne i korridoren. När det kommer till jämställdhet och allt annat politiskt tappar Mirre humöret direkt.
"Din jävla vänster-pk-feminazi-fitta!" Flinar killen, som om han var originell och rolig.
Mirre ser ut att koka, men jag lyckas få henne därifrån.
"Hellre det än ett sexistiskt, homofobiskt äckel!" Ropar hon till honom.
Jag får henne till slut runt ett hörn och kan putta ner henne på en bänk.
"Och du påstår att jag har temperament?" säger jag retsamt, och sätter mig jämte henne.
"Det är skillnad när jag gör det." fnyser hon. "Dessutom riktar du bara din ilska mot en person."
"Hörni!" Ropar Olivia, som kommer springandes mot oss.
Olivia har engelska, matte, och psykologi som tillval. För att lyckas med det fick vår mentor pussla lite med hennes schema. Jag och Mirre har bara engelska och matte som tillval, och det är mer än nog för mig och min genomsnittliga intellekt.
"Vad fick ni på fråga tjugosex i matteläxan?" flåsar hon.
Både jag och Mirre rotar upp böckerna ur våra väskor.
"Tvåhundratre" svarar jag med ett leende, stolt över att ha lyckats.
Mina vänner tittar på mig en kort stund.
"Nadja... alternativen var åtta, tretton, och sex."
Fan då.

Olli flätar glatt mitt hår och visslar på någon melodi jag inte känner igen. Mirre sitter med fötterna på bordet, och stolen lutandes mot väggen bakom oss. Vi väntar på mattelektionen som aldrig verkar börja. Jag tycker inte att matte är speciellt roligt, men om lektionen inte börjar kommer den aldrig att ta slut, och det är min favoritdel av veckan. Äntligen ställer sig läraren framför whiteboardtavlan och drar med pennan över den för att skriva upp olika tal, bokstäver, och tecken. Jag antecknar bäst jag kan, men det är inte speciellt nödvändigt då jag ändå inte förstår någonting av vad som står där. Dörren öppnas och stängs plötsligt. Alla huvuden vrids mot Jake som går mot en tom plats utan att bry sig om blickarna.
"Vad trevligt att du bestämde dig för att komma hit." säger läraren syrligt.
"Ingen fara, allt för dig."
Hon verkar inte uppskatta hans skämt, och jag himlar med ögonen.
"Måste han vara så jävla jobbig hela tiden?" Viskar jag till mina vänner.
"Äsch," säger Mirre. "Om några månader tar vi studenten, och sedan slipper du honom!"
Problemet är att det inte är sant. Jag kommer inte att slippa Jake, och det gör mig oresonligt irriterad.

****
Okej, så jag ville få publicera den här. Antingen fortsätter jag publicera den här simultant med Krossade tändare och röda läppar, eller så får den vänta tills den andra är slut. Det beror lite på vilken feedback jag får.