Har du roligt, Fuckboy?

25. Skolan

Jag tittar ljudlöst på Jake. Han ser lite nervös ut. Sa han precis vad jag tror att han sa?
"Förlåt. Det var dumt sagt, jag..."
Jag avbryter honom med en kyss. En lång, varm, desperat kyss.
"Jag tror att jag älskar dig också." säger jag tyst mot hans läppar.
Du rubbar hela min existens. Välkommen!

Telefonens gälla signal får mig att sätta mig rakt upp i sängen. Det är första skoldagen efter lovet, men det är också första skoldagen med Jake som min ... vad han nu är. Det är inte svårt att gå upp den här morgonen. Jag ser faktiskt fram emot skoldagen, och det känns konstigt. Klädesplagg efter klädesplagg hamnar på golvet. Jag vill se så fin ut som jag bara kan. När kläderna är valda och sminket fixat skyndar jag mig ner för trappan. Jake sitter redan vid köksbordet med kaffe.
"Hej." säger jag, och pussar honom på kinden när jag kommer in i köket.
"Hej gumman, jag gjorde kaffe till dig också."
Det där varma leendet gör mig knäsvag. Idag kommer jag inte att behöva betrakta honom på avstånd. Idag kommer jag få gå fram till honom, kyssa honom, hålla hans hand, prata med honom på riktigt.
"Vad är det? Du ler sjukt stort på en måndagsmorgon." säger Jake förvirrat.
Jag rycker på axlarna och sjunker ner jämte honom.
"Du gör mig glad helt enkelt. Vart är de andra?"
"Dina föräldrar jobbar och Neo har sovmorgon idag eftersom livet är orättvist."
"Äsch, det gör väl inte så mycket? Då får vi ensamtid."
Jag ska ge honom en ny puss på kinden när han trycker sina läppar mot mina.
"Du har rätt." flinar han.
Han lägger sin hand på min kind och ler stort. Det är en underbar syn, speciellt på en måndag efter ett lov.

Trots att temperaturen stigit drastiskt de senaste dagarna är det kallt vid hållplatsen. När bussen kommer är den knökfull, som vanligt. Jake skulle hämta posten och vattna blommorna, så vi kommer att mötas i skolan. Det är tråkigt, men jag förstår honom. Bussresan är lika tråkig som vanligt. Egentligen tar den knappt tio minuter, men eftersom den måste stanna vid varenda jävla hållplats tar det mycket längre tid. Till slut får jag komma ut från svettdoften och barnskriken. Eller ja, jag och sju andra elever från skolan. Jag tar ett djupt andetag för att rensa näsan, och börjar gå mot skolan på andra sidan av gatan. Mirre och Olli står redan där och vinkar glatt. Med ett stort leende springer jag mot dem. Idag ska jag få berätta allt.

Jag ser mig otåligt omkring. Jake är fortfarande inte här.
"Vad är det med dig?" frågar Mirre.
"Nä, öh, inget."
Sedan ler jag stort. Jag tänker inte berätta något förrän Jake är här. Men det är svårt. Mirre rycker på axlarna.
"Jaja. Hur var ert lov?"
"Vi hade kul!" Svarar Olli, som varit på skidresa med familjen.
"Jag hade det rätt mysigt också." svarar jag drömmande. "Själv då?"
Men "mysigt" är det minsta jag kan kalla det.
"Vi hade det också rätt bra. Men släkten är som släkten är." skrattar Mirre som besökt sin släkt i Medelhavet.
"Hur mår din ... var det moster?"
"Eh, ah. Jo, hon mår bättre."
Jag hade nästan glömt det där. Tyvärr hade inte Olli gjort det, tydligen.
"Skönt." säger hon och kramar om mig.
I ögonvrån kan jag se Mirre, och hon ser väldigt skeptisk ut. Ljudet av klackar mot golvet hörs en bit bort. Snart kan vi se läraren i slutet av korridoren. Jag ser mig nervöst omkring. Vart fan är Jake? Vi går alla in i klassrummet för att börja lektionen. Min puls stiger, har något hänt? Jag, Mirre, och Olli sätter oss på våra vanliga platser. Stolen vid fönstret står tom.
"Vad är det, Nadja?" frågar Mirre misstänksamt.
Lektionen börjar. Fan också. Plötsligt slängs dörren upp.
"Förlåt att jag är sen!" Men Jakes leende får det att se ut som han inte är det minsta ledsen för det. "Min skjuts var grinig som fan för att jag väckte honom på hans sovmorgon."
Jag försöker låta bli att skratta åt den mentala bilden det ger mig.

Lektionen är slut och alla skyndar sig ur klassrummet. Jag försöker få en chans att prata med Jake, men hans vänner drar iväg honom och mina vänner drar iväg mig. Det är lunch nu, och efter lunchen slutar vi för dagen. Läraren vabbar, och alla är glada för det. Missförstå mig inte, jag är inte glad för att lärarens unge är sjuk. Såklart inte. Men jag är glad över att få sluta tidigt. Det som inte gör mig glad är att jag inte hunnit prata med Jake hittills. Mirre och Olli har hållit mig upptagna, och hans vänner har hållit honom upptagen. Men jag vill få visa alla idag. Jag vill få vara stolt. Och det här är min sista chans.
"Okej, seriöst Nadja, vad är det med dig idag?" frågar Mirre, smått irriterad. "Det är något som inte stämmer."
"Det är bara ... en grej. En grej som hände på lovet. Ni får snart se, jag lovar. Har ni sett Jake?"
Olli och Mirre blir tysta. De tittar på mig som om jag blivit galen, och jag kan inte klandra dem.
"Öh, ah, han är där borta vid skåpen med sina polare." säger Olli förvirrat och pekar bakom mig.
Jag vänder mig hastigt om, och mycket riktigt. Där står Jake lutad mot en vägg. Han ser fantastisk ut.
"Kom!" kvittrar jag.
Äntligen ska jag få chansen att prata med honom. Mirre stannar mig plötsligt.
"Vad fan ska du göra, Nadja? Skälla ut honom?"
"Nej! Jag lovar! Följ med!"
Hon står misstänksamt kvar. Olli tröttnar däremot snart och börjar dra i henne.
"Jag är nyfiken, kom nu!"
Vi fortsätter gå mot gruppen killar. Mitt hjärta slår hårt i bröstet. Jag är otroligt nervös, det kan jag inte förneka. Men jag är också otroligt uppspelt. Det är ungefär då jag inser att det här är vad jag velat så otroligt länge. Jake märker mig inte. En av hans kompisar gör däremot det, och de blir alla tysta.
"Hej, Jake!" säger jag glatt.
Men Jake ler inte.
"Öh, hej?" säger han avvaktande.
"Vi har knappt hunnit prata idag, jag saknade dig."
Jag försöker ta hans hand, men då drar han sig undan. En klump bildas i magen men jag kämpar emot den. Det finns säkert en vettig förklaring.
"Det brukar vi inte? Vadå, gumman, har du äntligen insett att du tycker om mig?"
Han har det där självgoda leendet. Jag stirrar tomt på honom. Han beter sig som att ingenting har hänt mellan oss.

--------------------------

Badboy-Jake!

Alltså, jag är helt mållös. Seriöst, jag får så många fina kommentarer och nästan 100 läsningar per dag! Alltså what? Jag vet verkligen inte vad jag ska säga hörni, men helt ärligt så gråter jag när jag läser vad ni skriver. Ni är underbara! Verkligen! Och snart 1000 läsningar?? Jag sa att jag kommer fira med champagne och jag tror faktiskt jag gör det, hahaha
Men ja, nu är det inte så många kapitel kvar. Kommer ett kapitel på ... lördag? Tror jag? Jo, ja, lördag. Sedan kommer ett på måndag och sedan ett på tisdag. Når jag upp till 1000 kommer jag nog ändra om det lite dock, för jag vill fira det!
Ännu en gång - ni är underbara! Tack så himla mycket för att ni läser och röstar och kommenterar och bara är ni ❤❤❤