Har du roligt, Fuckboy?

6. Uppsatsen

Hej, Fuckboy
Var det kul? Njöt du? Varför
Nej. Jag skrynklar ihop pappret och kastar bollen på golvet framför tv-n.
Mr Fuckboy
'Varför' undrar du? Vad det är som gör att jag
Nope. En ny boll papper landar på golvet. Nedde, vår katt, tycker att det är dagens höjdpunkt. Han slår dem mellan tassarna och skjuter iväg dem, hoppar, biter, och springer efter dem om vartannat. Jag tittar roat på honom. Han är så otroligt söt när han ligger på rygg och leker glatt. Då får jag en idé. Jag lägger pennans spets mot pappret igen.
Har du roligt, Fuckboy?
Är det roligt att kasta hjärtan mellan händerna, som om du vore en katt, och deras hjärtan vore en pappersboll?
Är det skönt att slippa allt ansvar? Att bara få det roliga?
Pennan flyger snabbare över pappret än vad den gjort på länge. Ju mer jag skriver, desto argare blir jag, och ju argare jag blir, desto mer skriver jag.

"Du ser glad ut?" säger Olli när hon sätter sig jämte mig.
Jag nickar exalterat.
"Jag får verkligen till min uppsats till svenskan!"
Hon tittar på mig med höjda ögonbryn. Det är inte ett vanligt svar från mig.
"Vad handlar den om?"
"Öh ..."
Fan också. Jag kan knappast säga att den handlar om Jake.
"Något som ligger mig varmt om hjärtat. Du får se imorgon."
"Jag ser fram emot det." säger Jake tyst när han går förbi mig. Ingen annan än jag märker det, men det räcker för att jag ska bli irriterad. Väldigt irriterad.

Imorgon ska uppsatsen lämnas in, och plötsligt kommer jag inte på ett enda ord till att skriva. Det är som att alla bokstäver försvunnit ur huvudet. Det gick ju så jävla bra innan! Jag hör steg i hallen, och andas lättat ut.
"Jake!" ropar jag. "Kom hit, jag behöver inspiration."
"Du är så jävla speciell, vet du det?" suckar han, men kommer in.
Han sätter sig jämte mig med en burk läsk i handen.
"Är läsken din förresten?"
"Öh, nä?" svarar jag, förvirrad över frågan.
"Fan då. Jaja, den är säkert god även om du inte blir tjurig." flinar han. "Hur går det för dig?"
"Bara bra." svarar jag självsäkert. "Men du, jag vet att jag kommet att bli godkänd och så, men om jag mot förmodan inte skulle bli det, vilket jag kommer att bli ... kommer du verkligen ... ah, leka med Olli?"
Han blir tyst en stund. Sedan skakar han på huvudet.
"Inte om hon inte tar första steget. Jag lovar."
"Bra. Men jag kommer att bli godkänd!"
"Jag längtar efter imorgon." flinar han.
Det där flinet triggar min skrivarlust. Jake verkar märka det, för han lämnar köket.
Vad är det som gör att du flinar sådär? Vad är det som gör att du tror så högt om dig själv? Hur sover du på natten? Hur kan du se dig själv i spegeln, när du vet att du fått så många tjejer att gråta. Är du osäker? Är det bara en charad. Vad har hänt dig, fuckboy? Vad var det som formade dig till detta? Vem är du egentligen? Leker du med andras känslor för att du inte vill möta dina egna? Vad är egentligen ditt liv? På riktigt, bakom fasaden?
Jag lägger ner pennan och stirrar på orden. Var det verkligen okej att skriva? Det där börjar angränsa till ett slag under bältet.
"Gumman?" ropar Jake från ett annat rum. "Glöm inte att vi har matteprov snart. Du kanske ska fråga om omprov redan då? Annars kan du ju alltid fråga mig om hjälp. Det vet du."
Nej, det där var okej att skriva. Dessutom har han fått så många att må dåligt, att det inte är mer än rätt. Och han behöver faktiskt inte få se den.

Det är eftermiddag, och snart dags att lämna in uppsatserna. Hela dagen har jag intalat mig själv att det kommer att gå bra, att jag kommer bli godkänd. Tanken på att inte lyckas skrämmer mig. Men det är inte Jake som oroar mig, det är pappa. Om jag inte lyckas med den här uppgiften vet jag inte vad han kommer att göra. Men en sak är säker: det kommer inte att vara vackert.
"Fy fan vad du är blek, Nadja." säger Mirre försiktigt.
När hon lägger sin hand på min axel rycker jag skrämt till. Verkligheten kommer tillbaka till mig. Vi väntar utanför klassrummet och jag är så nervös att jag vill kräkas.
"Jag måste verkligen bli godkänd på den här uppgiften. Annars vet jag inte vad pappa kommer att göra!" säger jag ängsligt.
"Försök att ta några djupa andetag. Har du inte övat eller?"
Jag tittar storögt på henne.
"Övat?" viskar jag skrämt.
"Det är en muntlig uppgift, Nadja."
Mirre och Olli tittar allvarligt på mig. Mitt hjärta sjunker i bröstet.
"Jag vill inte läsa upp det här för klassen! Det är för privat!" utbrister jag lite för högt.
Alla i närheten vänder sig mot mig.
"Du kanske borde bli bättre på att lyssna på lektionerna. Varför trodde du att det skulle vara så kort?" frågar Mirre, nästan lite irriterad.
"Jag trodde att hon var snäll mot oss ..." mumlar jag.
Ett skratt ekar i korridoren. Jag blänger mot Jake, och hans jävla flin. Sedan tar jag ett djupt andetag.
"Nej, vet du vad? Det är kanske inte så dåligt ändå! Jag är rätt nöjd med den ju."
"Öh, okej? Lycka till." säger Olli, uppenbart förvirrad över min plötsliga vändning i humöret.
"Tack." säger jag bestämt och sneglar mot Jake.
Jag vet inte om han lyssnar, men jag hoppas det.

"Jag hoppas att ni allihopa är klara att läsa upp vad ni skrivit." säger läraren, och rättar till sina glasögon.
"Malin? Kan jag få börja läsa upp min?"
Hon tittar skeptiskt på mig. Och med all rätt, jag brukar försöka dra ut på det så mycket som möjligt.
"Ja, jag antar det, Nadja. Kom fram och ställ dig vid tavlan."
Med ett leende går jag längst fram i klassrummet, men för varje steg jag tar blir min självsäkerhet lite mindre. Klasskamraternas blickar bränner i nacken på mig när jag går förbi dem. Var det här verkligen en så bra idé? Tanken på att låtsas svimma dyker upp, men jag slår bort den. Jag ska klara det här, och jag ska få Jake att hålla tyst en gång för alla. Textens innehåll kommer tillbaka till mig. Hur kommer han att ta det? När jag ställer mig med ansiktet mot de andra ser jag honom sitta och flina, allra längst bort. Hans självgoda min ger mig mod. Det får mig att minnas varför jag gjorde det här från början. Sedan tar jag ett andetag.
"Har du roligt, Fuckboy?" börjar jag.
Jakes flin blir större, och han slänger upp fötterna på bordet, uppenbart road.

---------------------------

God jul och trevlig högtid till er alla som läser!
Dels släppte Black Veil Brides sin nya singel (första låten sedan deras album 2014) och dels blev jag sjuk även i år, så jag har legat på latsidan märker jag. Men jag ska ladda upp ett gäng kapitel idag ändå, jag har rätt mycket tid som går till att inte göra något annat.

Tack till er som läser! Jag blir så himla glad varje gång jag ser att den här har fått ännu fler läsningar!
Ha en mysig jul/högtid/helg och ta hand om varandra. Glöm inte att ge en kram lite då och då och blablabla

/yrar nog lite tror jag