Har du roligt, Fuckboy?

22. Skräckfilm

Jag sitter i soffan och skakar otåligt med högra benet. Jake är och hälsar på sin mamma just nu så jag är ensam. Allt jag kan tänka på är honom och hur det går. Telefonen bränner i fickan, men jag har lovat mig själv att inte ringa honom. Han behöver få vara ifred med sin mamma.

En duns väcker mig. Jag har lyckats somna och trillat ihop bland kuddarna.
"Ey, du är vaken!"
Jake tittar på mig från andra sidan av soffan med ett snett leende. Jag sätter mig klumpigt upp och försöker komma ihåg vart jag är och varför jag är där, och nästan vem jag är.
"Hur gick det hos din mamma?" Frågar jag till slut, när jag får ett grepp om verkligheten.
"Bra, antar jag. Hon är bättre så de ska snart skicka henne till psyk, men hon kommer att bli inlagd där."
"Åh." säger jag tyst.
Det är det enda jag kommer på att säga. Kreativt av mig.
"Tack för att du stöttar mig så jävla mycket genom allt."
Han tittar upp i taket när han pratar. Uppenbarligen är det tungt för honom att säga. Jag ler, även om han antagligen inte ser det.
"Ingen fara. Jag vill tro att du hade gjort samma sak för mig."
Tystnad. En lång, lång tystnad.
"Jag antar det kanske eventuellt." säger han väldigt tyst.
Det betyder "ja" på Jake-språk. Jag flyttar mig några centimeter närmare honom. Jake sneglar lite på mig, och jag väntar spänt på hans reaktion. Antingen kommer han att be mig flytta mig, eller så kommer han inte bry sig. Till min lättnad blev det det senare. Hur mycket vågar jag utmana ödet? Några centimeter till vågar jag i alla fall. Fortfarande ingen reaktion av honom, det är bra. Så jag flyttar mig lite till. Vi nuddar nästan varandra.
"Nadja, vad fan gör du?"
"Öh, inget?" försöker jag, och blinkar lite gulligt.
"Okej, men sluta med det. Du är löjlig."
Helvete.
"Varför gör du såhär?" suckar han.
"Vad menar du?"
Jag blinkar igen. Det kanske fungerar den här gången?
"Du vet vad jag menar. Jag är inte din pojkvän, och jag har inga planer på att bli det. Vi ligger med varandra, jag är bästis med din tvilling, jag bor hos er, och vi är väl någon typ av vänner på något märkligt plan."
Jag fnyser åt honom.
"Vad är den stora skillnaden här?"
Jake himlar irriterat med ögonen som om det vore självklart. Och det är det ju också.
"Känslorna, Nadja. Fall inte för mig. Snälla, snälla, fall inte för mig. Det kan inte sluta bra."
Försent.
"Nej, inte den blicken. Jag vet vad du tänker. Nej!"
Jag tittar tyst på honom. Det här är inte likt Jake. Det här är inte den Jake jag känner. Är det här vem han egentligen är, under skalet av killen som alltid klarar av allt? En pojke som är rädd för känslor?
"Kan vi ha sex i alla fall?" mumlar jag. "Det var längesedan, och jag vill inte att den senaste killen ska vara... vem han nu var."
"Visst."
Jag tittar förvånat på Jake. Jag var övertygad om att han inte skulle gå med på det. Inte när han förstått mina känslor. Han tar min hand när han reser sig. Det här är annorlunda. Vi brukar bara skynda oss upp för trappan och kasta oss i sängen. Att känna hans handflata mot min är underbart. Men jag tänker inte göra en grej av det, det kommer bara att skrämma honom till att sluta.

Vi ligger tysta i min säng. Jag vilar huvudet på hans bröst och lyssnar på hans snabba hjärtslag. Han smeker mig försiktigt över min svettiga rygg. Det känns konstigt, men på ett bra sätt. Hela sexet hade varit annorlunda. Det hade varit mjukt och försiktigt. Jag kramar om honom hårt. Det här kanske aldrig händer igen, så jag tänker göra så mycket av det som möjligt.
"Det känns rätt bra." Säger han plötsligt.
Jag tittar förvånat upp på honom.
"Att kela menar jag. Det är rätt mysigt på något märkligt sätt."
"Du har inte fått många kramar, va?"
"Nä."
Kramen blir lite hårdare. Han behöver det just nu.

Vi sitter jämte varandra vid köksbordet med min mattebok framför oss. Han pekar, förklarar, och säger märkliga ord. Jag gör mitt bästa för att hänga med, men det går inte så bra, vilket egentligen är föga förvånande.
"Ska vi avsluta? Jag tycker att du varit duktig."
"Ljug inte." säger jag bittert. "Du orkar inte mer nu."
"Fine. Jag tycker att jag har varit duktig. Vill du se på film eller något?"
Jag svarar inte honom. Istället smäller jag ihop boken och nästintill springer ur köket. Jake skrattar lite åt mig när han följer efter i sin egen takt.
"Vad ska vi se?" frågar jag glatt.
"Skräck."
Hans tonfall säger att det inte är diskutabelt. Motvilligt startar jag tv-n. Jag hatar skräckfilmer, jag är alldeles för feg. Men Jake bryr sig inte, trots att han är väl medveten om det. Skitstövel.
"Du får välja." muttrar jag när jag räcker honom fjärrkontrollen. "Jag kommer ändå inte titta."
Han börjar glatt bläddra mellan diverse titlar vars namn är obehagliga. Varför går jag med på det här nu igen?

Jakes arm värmer mig när den ligger runt mina axlar. Hans hals är mjuk mot min kind, och håret kittlar mig lätt. Jag gömmer mig med stänga ögon. Men egentligen hjälper det inte så mycket, ljuden är ju halva grejen med en skräckfilm.
"Det finns en sak jag velat ta upp med dig, Nadja." säger han plötsligt.
När han pausar filmen tittar jag förvånat upp på honom. Någon övernaturligt, halvrutten varelse täcker skärmen. Vad kul, nu kommer jag att ha mardrömmar. Som om jag inte sover dåligt nog.
"Jaha?"
Jag försöker sträcka mig efter fjärrkontrollen så diskret som jag kan för att släcka skärmen. Jake verkar märka det, för han gör det åt mig.
"Ja, angående uppsatsen du skrev om mig."
Jag sväljer nervöst. Det är nu han blir arg över den.

------------------

Och här sitter jag och försöker äta havregrynsgröt. Det går förvånansvärt bra faktiskt!
Men ja, det börjar äntligen hända saker mellan Jake och Nadja, eller vad tycker ni? Men det är inte jättemånga kapitel kvar nu hörni.
Förresten så är vi uppe i 550+ läsningar!! Jag vet inte ens hur jag ska reagera längre. Det enda jag gör nu är att trycka upp skärmen i ansiktet på folk och säga "Omg, titta! Titta! Över 550!!"
Det där var inte ett skämt btw, jag gör faktiskt så.

Hoppas alla får en mysig helg ❤