Har du roligt, Fuckboy?

10. Välkommen!

Jake sitter jämte mig i köket.
"Okej, nu delar du på fyra. Sedan får du fram värdet på X" säger han och pekar i boken.
"Okej. Ehm ... åttioett?"
Han ler ett underbart leende.
"Duktigt!"
Jag stirrar på honom med halvöppen mun.
"Var det rätt? Lyckades jag?"
"Ja?"
Då tjuter jag av lycka, och kastar mig runt honom utan att tänka mig för.
"Jag klarade det!" skriker jag.
Jake flyttar mig från sig med ett skratt.
"Se, det är ju inte så svårt!"
Vem hade trott att Jake var så duktig på att lära ut?
"Men du är inte färdig än, gumman."
Jag bryr mig inte ens om att han kallar mig 'gumman' just nu. Jag klarade det!
"Ser du den lilla tvåan? Det betyder att det är upphöjt till två."
"Vänta, det vet jag hur man räknar ut! Vänta lite."
Jag tar fram min miniräknare, och börjar trycka på knapparna.
"Nio ...?"
"Bra!"
Han får ännu en kram. En hård, lång kram. Doften från honom fyller mig näsa, och jag vill aldrig någonsin släppa. När jag är såhär lycklig kan jag inte riktigt tänka klart.
"Du är långt ifrån klar med uppgiften, gumman!" skrattar han.
"Slitsamma! Jag kommer lära mig den här skiten!" tjuter jag.

Med en nöjd suck lägger jag ner boken i väskan.
"Tack igen för att du hjälpte mig."
Jake ler på ett underbart sätt.
"Det är ingen fara, gumman." säger han och leker lite med en slinga från mitt hår. "Jag återkommer när jag vet vad jag vill ha i utbyte."
"Sure."
Hans utmanande ton skrämmer inte mig. Vad han än planerat är det värt det. Jag kommer att klara av matteprovet.
"Men nu måste jag hem innan mamma och pappa somnar. Ses i skolan."
"Tack för typ hundrade gången!" Ropar jag genom ytterdörren.
Jake vinkar lite med ryggen vänd mot mig.

Jag skakar otåligt på benet. Kan inte lektionen börja snart?
"Vad är det med dig idag, Nadja? Du verkar vara på bra humör?" säger Mirre.
"Jag fick hjälp med matten igår!" säger jag exalterat.
Från andra sidan av rummet kan jag se Jake le.
"Men vi har svenska nu ...?"
"Äsch. Jag tror att jag fixar svenskan idag också!"
Mirre rycker på axlarna. Pennan börjar gnissla mot whiteboarden, och jag tittar glatt upp. 'Dikter' står det. Mitt leende försvinner.
"Dikter." säger läraren och tittar på oss alla. "Det finns många olika typer av dikter. Jag vill att ni alla väljer en från pappret jag kommer att dela ut, och sedan skriver om den. Vilka känslor den förmedlar, vad tanken bakom den är, vad den betyder, vadni får för känsla."
En djup suck hördes från hela klassen. Läraren verkar strunta i oss, och börjar dela ut papperna. Jag tar motvilligt emot mitt, fullt medveten om att jag inte kommer att klara av uppgiften speciellt bra.
"Tänk inte för mycket nu." säger läraren när hon delat ut alla papper. "Välj dikten som talar till er först. Ni har den här och nästa lektion på er."
Helvete. Långsamt låter jag blicken glida längs pappret. Till min förvåning finns det en dikt som talade till mig. Nej, den skriker till mig.

"Säg till om jag stör,
Sa han när han steg in,
Så går jag med detsamma

Du inte bara stör,
Svarade jag,
Du rubbar hela min existens.

Välkommen!

- Eeva Kilpi, ur Sånger Om Kärlek"

Jag tittar på texten, läser den om och om igen. Sedan sneglar jag på Jake. Mitt hjärta börjar slå lite fortare. "Du rubbar hela min existens. Välkommen!" Det är precis vad han gör med mig. Varje gång jag slappnar av lite känns det som att hela jag ska rasa samman.

En månad innan gymnasiet började fick vi nya grannar. Eller ja, de flyttade in två hus längre ner på gatan. Eftersom det så sällan flyttade in nya människor på gatan var alla grannar otroligt nyfikna. Inte minst på sonen som var i samma ålder som Niklassons tvillingar. Det tog inte lång tid innan Jake och Neo blev bästisar. Jag kände direkt igen hans typ. Han var typen som låg runt som han ville. Men han brydde sig inte mer än det. När natten var över var han borta. En typ av människa jag kände alldeles för väl. Så jag höll mig undan, för jag visste att han gjorde mig svag, och jag visste att han skulle krossa mig totalt. Men trots det blev jag en annan person när han var nära. Jag som brukade vara så säker på mig själv, blev plötsligt rädd, och svag, och förvirrad.

"Hur? Hur vågar du släppa in honom?" viskar jag mot pappret. "Är du inte rädd?"
"Öh, va?" säger Neo förvirrat.
Vi sitter, som vanligt, vid köksbordet och pluggar.
"Förlåt! Jag ska skriva om en dikt. Jag tänker bara högt."
"Jaha, okej. Vad är det för dikt?"
"En kärleksdikt bara. Ingen speciell, jag bara valde någon." ljuger jag.
Jag ville inte förklara att jag valde dikten för att hon är modigare än vad jag är.
"Skriv ner det på pappret istället."
"Smart." mumlar jag.
Att släppa in någon trots att man är livrädd. Att våga chansa. Att våga njuta av skräcken kärleken ger. Det är vad dikten handlar om. Den förmedlar modet bakom rädslan, att
Det knackar på ytterdörren. Jag och Neo utbyter förvirrade blickar. Vem är det som knackar på dörren vid halv elva på kvällen mitt i veckan?
"Ska du ha en kompis ikväll?"
Neo skakar på huvudet. En ny knackning hörs, och vi skyndar oss mot hallen. När vi öppnar möts vi av Jake.
"Fan vad ni dröjer." säger han med ett tillgjort leende.
Jag och Neo flyttar oss så att Jake kan komma in i huset, och bort från regnet. Hans hår är så blött att det rinner längs hans kinder, och skinnjackan verkar inte ha gjort något för att hålla honom torr. Väskan, som han slängt över axeln, lägger han på trä. Sedan böjer han sig ner för att knyta upp de dyngsura tygskorna.
"Skitväder ute eller?" frågar Neo.
"Nä, jag duschade med kläderna på. Vad tror du?" muttrar Jake.
"Problem hemma?"
Jake rätar på sig med ett djupt andetag.
"Jupp. Tror ni jag kan stanna här några dagar?"
"Det går nog bra." svarar Neo.
Jake försöker le, men lyckas inte alls.
"Du ..." börjar jag försiktigt. "Alltså..."
"Bete er inte så! Det är inte drar fel att pappa knullar allt han kan, och att morsan är alkis."
Sättet han säger det på krossar mitt hjärta.
"Jag vet, men ändå. Jag snackar med mamma." säger Neo, och går.
Ingen annan vet om Jakes familjeförhållande. Det är bara vi, och det är för att mamma lirkade det ur Jake en gång.

---------------------

Nyårssfirande med kompisar imorgon. Detta innebär att jag ska resa ännu mer. Vad roligt. Men det är värt det!
Som vanligt passar jag på att uppdatera.

Längtar efter 2017, trots Trump. Black Veil Brides släpper ett nytt album och ska på världsturné. Håll tummarna för att de kommer till Sverige!

Men tills dess blir det mycket skrivande. Tack till alla som läser <333 snart 100 läsningar! Det är ju helt galet! Och någon la dessutom till den i sin läslista! Ni är verkligen fantastiska! Tack ännu en gång och gott nytt år! Nästa år släpper jag "Mörka gränder". Den är i samma tema men mörkare. Funderar på att posta en beskrivning på den, är det något som är intressant?