Har du roligt, Fuckboy?

23. Besök

Med en suck sjunker han ihop. Jag tittar oroligt på honom.
"Det gjorde så vansinnigt ont att höra."
"Förl..."
Jake lägger handen över min mun.
"Jag är inte färdig. Vet du vad som gjorde ondast?"
Jag skakar, självklart, på huvudet. Hur ska jag kunna veta det?
"Att det var du som skrev det. Att veta att det är så du ser mig. Jag menar, det är ingen hemlighet att du inte tycker om mig. Men jag trodde inte att du hade ett sådant brinnande hat för mig."
"Jag hatar inte dig." säger jag, mot hans handflata, och lägger försiktigt handen på hans axel.
Han drar sig inte undan från min beröring. Det gör mig lite glad. Han släpper däremot mitt ansikte. Även det gör mig glad.
"Men du tycker inte speciellt bra om mig. Jag trodde väl att du överdrev." Sedan möter han min blick. "Är det verkligen vad du tycker om mig?"
Jag biter mig i läppen.
"Bland annat."
"Vad är det andra, då?"
När han tittar på mig sådär med sina stora, isblå ögon vill jag nästan säga allt. Trots det tvekar jag. Tänk om det förstör allting? Jag vet inte hur länge han kommer att bo här och vill inte riskera att göra det otroligt jobbigt.
"Det spelar ingen roll." säger jag och hoppas att han ska släppa det.
"Jo. Jo, det gör det. Berätta för, mig Nadja."
Jag skakar på huvudet. Det är för riskabelt. Och även om det inte vore riskabelt är jag livrädd. Jag vet fortfarande inte om jag kan lita på honom. Jake lägger plötsligt sin han på min kind. Sedan kysser han mig försiktigt.
"Jag orkar inte, jag är fortfarande lite öm." suckar jag.
"Det är okej, jag ville bara kyssa dig."
"Varför?" hör jag mig själv säga mitt i all förvirring.
Att bara kyssas har aldrig varit hans grej, och det är något han gjort tydligt.
"Jag kände för det, är det så konstigt?"
"Öh ..."
Fy vad otrevlig jag känner mig just nu. Men det är som att min hjärna gett upp på att ens försöka. Den försöker fortfarande förstå vad som händer. Jake flyttar sig från mig med en suck.
"Förlåt!" Utbrister jag, nu när mina tankar börjat lugna sig. "Jag tycker om det, men det är så olikt dig."
"Jag brukar inte kela heller, men du verkar ändra på rätt mycket med mig."
Jag tittar mållöst på honom och hans sneda leende. Sedan lutar jag mig fram. Jake möter mig halvvägs och vi kysser varandra. Det är den varmaste, försiktigaste kyssen jag någonsin upplevt. Det är som om att han är rädd för att ta sönder mig.

Serierna kan inte distrahera mig hur mycket jag än försöker. Det enda jag kan tänka på är Jake. Han ligger just nu i Neos sovrum och sover. Alla andra är hemma igen och om några dagar är lovet över. Vi har fortfarande inte spenderat någon natt ihop, trots allt vi gått igenom de senaste veckorna. Det har varit sex, och sedan går han. En gång kelade vi. Idag kysste han mig för första gången utan att det ledde till något. Han kysste mig för att han ville kyssa mig. Tanken får fortfarande mitt hjärta att bulta. Vi har inte pratat om inatt, så jag vet inte om han kommer att dyka upp eller om han tar det säkra framför det osäkra. Dessutom kändes det konstigt mellan oss när vi sa godnatt. Det var stelt på ett sätt det aldrig varit tidigare. Golvet utanför knarrar, och jag tittar förväntansfullt mot dörren. Men den öppnas inte. Personen går rakt förbi. Den natten somnar jag med datorn i knät.

Lite då och då möts min och Jakes blickar vid frukostbordet. Det är svårt att låtsas som att allt är som vanligt.
"Ska du hälsa på din mamma idag?" frågar Neo.
"Japp, det tänkte jag."
"Vill du ha skjuts? Jag skulle gärna träffa henne igen, om det är okej. Nadja skulle säkert vilja det också. Få se henne när hon inte ... öh ..."
Det är tydligt att Neo inte vet vad han ska säga. Och det är egentligen inte så konstigt, det hade jag inte heller gjort i hans situation.
"När hon inte är nerspydd och döende menar du?" säger Jake.
Han försöker skämta, men lyckas inte helt.
"Ah, precis."
Det är stelt mellan oss tre. Men hur skulle det inte kunna vara så just nu?
"Men ja, ni får gärna följa med. Jag behöver knappast dölja min mjuka sida för er längre."
Jag ler försiktigt. Han försöker att göra det bästa av situationen. Just nu är han nog den starkaste människan jag känner.

Vi parkerar framför en stor, vit byggnad. Neo gnäller över priserna för att parkera, men varken jag eller Jake bryr oss. Varför skulle vi? Det är hans problem. Jakes min är en blandning av rädsla och målmedvetenhet. Vi går mot en glasport på andra sidan av parkeringen. Det är soligt ute, och några blommor har börjat leta sig fram ur jorden. Jag försöker att inte bli för distraherad av våren som försiktigt smyger fram. Jake är blek, och han tuggar på sin piercing på ett oroligt sätt. Egentligen vill jag krama om honom och viska att allt kommer att bli okej. Men det fungerar inte så. Speciellt inte nu när Neo går jämte oss. Vi kommer in till en entré. Det finns en trädisk, och ett stort väntrum. En äldre kvinna sitter och pratar i telefon. När hon ser oss räcker hon upp sitt pekfinger för att säga att hon snart är färdig, och ler varmt. Jake verkar inte påverkad av leendet. Han trampar nervöst på stället. Jag har aldrig set honom sådan här innan. Det är tydligt att den Jake han visat alla är en stor fasad. Han är osäker och rädd, men vågar inte visa det. Kvinnan avslutar samtalet.
"Kan jag hjälpa er?" frågar hon glatt.
Jake går fram till henne och börjar prata. Jag ser mig omkring i det vita rummet fullt med krukväxter och färgglada tavlor. Neo drar snart i min jackärm och nickar mot Jake som väntar på oss vid en glasdörr. Jag skyndar mig mot honom, och vi går in. I korridoren luktar det sjukhus, men det ser mest ut som någon form av vandrarhem. Det finns olika rum med siffror på dörrarna, och ett sällskapsrum i slutet av korridoren. Jakes steg blir snabbare och snabbare. Till slut når vi en soffgrupp. Där sitter en blond kvinna.
"Hej mamma, jag tog med Nadja och Neo. Jag hoppas att det var okej." säger Jake nervöst.
Kvinnan vänder sig om, och ler sedan svagt.
"Hej hörni, hur mår er mamma?"

--------------------------

600 läsningar? Nästan 650? Va? Hur? Alltså ... jag vet inte ens vad jag ska säga längre! Och era kommentarer ❤
Nästa kapitel kommer på tisdag. Har lagt upp en plan nu för att få ut alla i tid.
Förresten kommer jag lägga ut typ tre stycken kapitel av den nya när jag börjar publicera den bara för att komma till delen som är lite intressant. Början är mest beskrivning liksom.