"Det är lugnt." säger jag. "Jag kan ta bussen."
Neo himlar med ögonen.
"Fine. Men du kommer att halka."
"Jag klarar mig!"
Sedan halkar jag på garageuppfarten.
"Men jävla helvetes piss fan skit!" säger jag argt och ställer mig upp.
Åh vad trevligt, nu är jag blöt om rumpan.
"Okej, jag åker med dig. Men jag vill byta byxor först." säger jag tjurigt och går in i huset. Jake står i hallen och knyter sina tygskor.
"Jag åker med Neo, du får ta bussen. Jag halkade. Igen."
Han rätar på sig, och flinar. Precis som jag visste att han skulle göra.
"Sure gumman, om du behöver kan jag hjälpa dig att byta om." Säger han utmanande.
"Nej tack. Jag klarar mig fint." muttrar jag. "Jag känner inte för att bli utnyttjad idag. Kanske nästa vecka."
"Fan vad du har låga tankar om mig."
"Hah! Försök inte att förneka det! Hur många tjejer har du inte legat med för att du känner dig ensam och sedan bara dumpat?"
För i helvete Nadja, håll käften! Jakes blick mörknar.
"Skit samma. Jag måste gå."
Han smäller igen ytterdörren bakom sig. Jag sjunker ner på stolen i hallen. Varför måste jag säga så hela tiden?Jake står och flirtar med någon tjej längre bort i korridoren. Jag tittar på dem med avsmak.
"Men för fan Nadja. Han skulle inte säga nej, sluta vara så jävla sotis på alla han snackar med!" suckar Mirre.
"Jag är inte sotis!"
Min röst går upp i falsett. Fan då. Plötsligt ringer min telefon. Jag tar förvånat upp den.
"Hallå?"
"Hej gumman, det är mamma!"
Mamma brukar aldrig ringa mig på skoltid. Jag blir plötsligt nervös.
"Jag ska snart till en lektion, har något hänt?"
"Det är inget farligt! Jakes mamma ringde mig, kan du säga det till honom? Han verkar inte svara."
"Öh, okej."
"Vad bra, tack! Jag måste tillbaka till jobbet, puss."
"Puss." Svarar jag och lägger på.
"Jag måste bara kolla en grej i skåpet, kan ni ta en plats åt mig när lektionen börjar?"
"Jaha? Okej." Svarar Mirre förvirrat.
"Tack!"
Jag springer iväg. Jake står fortfarande med den där tjejen. Perfekt! För att verka distraherad tar jag upp telefonen. Jag håller blicken ner på skärmen. Sedan "råkar" jag springa rakt in i honom. Min klumpighet är rätt praktiskt ibland.
"Åh, nej, förlåt!" säger jag när jag trillat ner på golvet.
"Vad fan? Se dig för." fräser han.
"Förlåt sa jag!"
"Du blöder." säger tjejen försiktigt.
Jag drar fingrarna under näsan, och mycket riktigt finns där blod. Helvete. Jag spänner blicken i Jake och hoppas att han ska förstå vad jag menar.
"Behöver du hjälp upp?"
Yes!
"Ah, tack."
Han sträcker fram sin hand och jag tar tacksamt emot den. Sedan försöker jag luta mig mot honom så diskret som möjligt.
"Din mamma har ringt." viskar jag snabbt.
Han stelnar till och tappar mig nästan.
"Ska jag följa med dig till skolsköterskan? Du behöver kanske ligga ner en stund?" säger han.
Jag nickar, och vi börjar gå.
"Hur vet du det?" säger han så tyst han kan när vi kommit några meter bort.
"Mamma ringde mig."
"Åh."
"Tänker du följa med mig till skolsköterskan på riktigt?"
Han fnyser.
"Jag passar på att ringa mamma när du är där inne."
"Ah, okej."
Varför låter jag så besviken? Varför måste jag känna såhär?På något sätt känns det lite tomt att sitta i köket, bara jag och Neo. Men det brukar alltid göra det när Jake bor hemma efter att ha bott hos oss ett tag. Han tar så mycket plats, och tycker egentligen om det. Men jag hatar att erkänna det. Det här händer ibland, att han bor hos oss ett tag. Men nu hade hans pappa kommit hem, och Jake ville få umgås med honom ett tag. För hans skull hoppas jag att hans pappa ska stanna, men jag tvivlar på det.
"Hår går det?" Frågar Neo, och drar mig ur mina tankar.
"Lika bra som vanligt." suckar jag.
"Fortfarande matte?"
Jag nickar nedstämt. Han lägger sin arm om mina axlar i en klumpig kram.
"Du fixar det! Jag tror på dig."Jag stirrar ner på pappret. Vad i helvete betyder alla tecken? Och varför ska vi alltid ha matteprov? Bokstäver, siffror, och tecken om vartannat. Femtio x upphöjt till två delat med tio... Jag lägger trött ner pannan i bordet. Jag förstår inte ett skit.
"Fem minuter kvar." säger läraren.
Jag höjer huvudet. Redan? Hur kan vi redan ha suttit i nästan en timme? Helvete. Nästa fråga då? Fem x delat på sex minus x delat på... Det går inte.
"Lägg ner era pennor och lämna in proven. Kolla så att ni skrivit namn och datum."
Namn och datum nästan är det enda jag skrivit på provet. Skamset ger jag bort mitt nästan tomma papper, och går sedan långsamt ut ur klassrummet.
"Hur gick det för er?" suckar Olli.
"Jag svarade på de flesta, men är sjukt osäker på typ två tredjedelar."
Jag tittar på Mirre.
"Jag kunde knappt tre frågor!"
Mina vänner stirrar på mig.
"Nadja, du kanske ska be om hjälp?"
"Kanske ..."
Det är nog dags att ge upp."Neo ..." säger jag försiktigt.
Vi sitter för ovanlighetens skull i hans rum. Han tittar nyfiket på mig.
"Ja?"
"Jag måste nog ta emot hjälp ändå." mumlar jag.
Det är otroligt svårt för mig, och det vet han.
"Du får nog be Jake. Han skulle komma hit senare och hämta lite grejer."
"Åh."
Jag vet inte om jag är glad eller ledsen över det. Jo, det vet jag ju. Jag är glad över det, jag är väldigt glad över det. Men jag tycker inte om att erkänna det. De gånger jag tänker på det blir det alltid komplicerat, och vem tycker om komplicerat? Ytterdörren öppnas och stängs.
"Tja." Säger Jake, och tittar in till oss. "Det är kallt ute."
"Tja, ta av skorna innan du kommer in hit." svarar Neo.
Jag håller tyst, det är bäst så. Speciellt när jag precis funderat på mina känslor.
"Jag väntar i hallen, kom ut med mina grejer, jag är för lat."
Neo suckar, men reser sig upp. Jag tar mod till mig, och gör sedan det samma.
"Du, Jake..." börjar jag utan att möta hans blick.
"Sure, jag hjälper dig med matten. Vad sägs om imorgon efter skolan?"
"Vad tänker du kräva i utbyte?" Frågar jag misstänksamt.
Han rycker på axlarna.
"Har inte bestämt mig än."-------------------
Julstressen är äntligen över och jag kan slappna av igen. Här är ett nytt kapitel! Egentligen håller jag på med något annat som jag är mycket mer nöjd över, men den kommer nästa år. Främst för att jag saknar cover till den. Den här kommer att få en ny framsida förresten, målade en idag.
Förresten, vad tycker ni om Jake? Och vad tror ni grejen är med hans hemförhållande egentligen? Ge mig era gissningar! Jag vill höra era tankar!
KAMU SEDANG MEMBACA
Har du roligt, Fuckboy?
Fiksi Remaja*Utan att spoila för mycket vill jag varna läsare som är känsliga för psykisk ohälsa. Även om det inte förekommer allt för detaljerat eller upprepat är det bra att vara förberedd* ----------------------------------- "Jag tycker fortfarande att du är...