Har du roligt, Fuckboy?

24. Superhjälte

"Mamma mår bra." Säger Neo avslappnat.
Jag nickar bara tyst och försöker att le.
"Men stå inte bara där, sätt er ner!" säger hon med ett litet skratt.
Jake sjunker ner jämte sin mamma med ett leende. Han ger henne en lång, varm kram. Färgen i hans ansikte är tillbaka igen, och det gläder mig.
"Har du det bra? Äter du? Sover du?" frågar hon bestämt.
"Ja, oroa dig inte."
Sedan vänder sig hans mamma mot mig och Neo. Vi sitter i soffan mittemot dem.
"Jag vill be om ursäkt för att ni behövde hitta mig sådär. Verkligen."
Jag och Neo ler tillsammans.
"Det är okej, Agnes." svarar Neo mjukt.
Jake lägger sin hand på sin mammas.
"Mamma, sluta oroa dig."
Hon suckar, och reser sig sedan upp.
"Jag måste ta en cigarett."
"Okej, jag tänker ta en från dig. Jag är din son och du älskar mig, och allt det det."
Hon fnyser, men säger inte emot.

Vi sitter på en altan. Jake är inne på sin andra cigarett, mot sin mammas vilja. Jag är inne på min första, trots min brors vilja. Men både Jakes mamma och min bror säger ingenting, för de röker också. Att sitta i solen och röka en vårdag är underbart. Att få sitta jämte personen man på något sätt fallit för får det att kittla nervöst i magen. Att sitta jämte min tvillingbror är mysigt. Allt detta får mig nästan att glömma varför vi är här. Men bara nästan. För i bakhuvudet vet jag att det här är platsen som tynger ner Jake mest av allt, men den gör även honom lycklig. En kvinna ställer sig hos oss.
"Ursäkta, men besökstiden är tyvärr över."
Redan?
"Oj, förlåt." Säger Jake och fimpar sin cigarett i askfatet.
Vi reser oss alla upp och går in i grupprummet igen. Glädjen i Jakes blick har försvunnit igen. Agnes kramar om honom så hårt hon kan.

Jake ligger på rygg i Neos säng. Neo sitter jämte honom, och jag sitter på madrassen på golvet.
"Hur hände det här?" säger Jake mot taket.
"Otur. Men du har i alla fall någonstans att bo." försöker Neo.
"Hon brukar fråga efter pappa. Han är ett svin."
Jag sitter tyst. Vad finns det egentligen jag kan säga?
"Jag undrar hur länge det här kommer att hålla. Jag ger det en vecka efter att hon kommit hem."
Tonen i Jakes röst är bitter. Och med all rätt, men tanke på vad han gått igenom under sin uppväxt. Ibland har jag nästan dåligt samvete över hur bra jag hade det när jag växte upp. Jake ler det där sorgsna leendet som får mitt hjärta att sjunka.
"Tack för att ni följde med mig."
"Äsch! Ingen fara!" svarar Neo glatt.
Jag vet inte hur han gör det. Hur han bara kan skjuta undan känslorna tills han är ensam. För det är då de kommer fram. Men det är bara jag som vet att han bryter ihop när ingen annan ser. Hur han sitter på sin säng med huvudet i knäna och gråter så han skakar. Han är alltid den som ler och hjälper folk. Superhjälten Neo, killen som alltid löser det. Jag är rädd att han en dag inte ska orka mer, men han lyssnar inte på mig när jag säger det till honom. Jake suckar igen. Jag är fortfarande tyst.

Jake sitter på kanten till min säng. Jag drar klumpigt ner honom till mig och får nästan hans axel på näsan. Vi ler lite mot varandra en stund. Sedan pussar jag honom på nästippen. Jag vet inte varför jag blivit så modig, men det har jag. Imorgon börjar skolan, och jag är rädd för att allt ska bli som det var tidigare. Han slår sina armar om mig med en djup kyss, och min puls höjs drastiskt. Försiktigt drar jag mina fingertoppar längs hans överkropp. Han svarar med att låta fingrarna vandra längs insidan av mitt lår. Det får mig att dra efter andan och släppa honom. Med ett självbelåtet flin lägger han sig över mig. Men istället för att kyssa mig som han brukar ger han mig en puss på pannan. För tillfället kommer jag av mig i min upphetsning.
"Vad var det?"
Jag tittar förvirrat på honom.
"Sorry, tänkte inte riktigt."
Sedan böjer han sig ner för att kyssa mig, men jag flyttar ansiktet.
"Jag gillade det." säger jag bestämt.
Som sagt, jag ska ta åt mig så mycket som jag kan.
"Du får en till, men sedan vill jag få hångla lite."
Vi tittar på varandra en stund, och börjar sedan skratta.
"Olika typer av kyssar, är det någon ny valuta?" Fnittrar jag så tyst jag kan.
"Kanske, och det var en dyr fråga."
Han flinar stort, och kysser mig sedan djupt. Jag slår mitt ben om hans och trycker mig närmare.

Plötsligt stannar Jake upp. Sedan lägger han försiktigt en hårslinga bakom mitt öra. Jag tittar förvirrat på honom.
"Är det något fel?"
Han skakar på huvudet med ett leende.
"Nej, förlåt, den störde mig bara."
"Jaha, oke..."
Jag blir avbruten av hans högra hand. Strax efter det läggs hans vänstra hand över min mun.
"Men måste du låta så högt? Du kommer väcka alla."
Jag flyttar handen som ligger över min mun. Sedan blänger jag bestämt på honom.
"Dude, skyll inte det där på mig. Det är int..."
Jake flinar stort när han avbryter mig ännu en gång.
"Vad fan var det för?" lyckas jag till slut få fram.
"Du verkade lite grinig."
Jag gör mitt bästa för att hålla tillbaka en fnitterattack som trycker på med full kraft. Jake hjälper mig genom att framkalla andra läten från mig. Han ser otroligt nöjd ut med sig själv varje gång något litet ljud slinker igenom, trots mina försök att hålla tyst. Jag möter Jakes blick, och vi tittar på varandra en stund. Hans svarta hår är rufsigt, och kinderna röda från ansträngning. Läpparna är svullna från mina kyssar, och hans mun är lite öppen. Den bilden kommer att etsa sig fast i mitt minne för alltid. Det är det hittills sexigaste jag sett i hela mitt liv.
"Vad är det?" viskar Jake i mitt öra.
Det finns inte längre något retsamt i hans ton när han pratar. Känslan av hans andedräkt som träffar min hals får mig att rysa av välbehag.
"Just nu är du det sexigaste jag någonsin sett." Svarar jag stötigt.
"Jasså?"
Han kysser mig bakom örat, och smeker mig försiktigt längs sidan. Jag pressar läpparna mot hans hals för att tysta mig själv. Då stannar Jake upp. Sedan ser han mig allvarligt i ögonen.
"Jag fixar inte mer nu, Nadja."
"Det är okej, jag behöver int..."
"Inte sex. Nu tog jag nästan lite illa upp."
Han ler lite, och jag kysser honom.
"Vad menar du?"
"Jag tror att jag älskar dig."

--------------------------

BAM!
Jag har en eventuellt jobbig dag framför mig, men att öppna appen och se att den här berättelsen fått över 700 (!!!!!!!!) läsningar och att jag får så underbara kommentarer gör verkligen allt lättare! Ni som läser är verkligen fantastiska ❤ nästa kapitel kommer på torsdag