Har du roligt, Fuckboy?

5. Lödder

Mirre lägger sig raklång över bänken. Både jag och Olli tittar irriterat på henne.
"Vart ska vi sitta, tänkte du?" säger Olli grinigt.
"Inte mitt problem." flinar hon.
Jag och Olli utbyter blickar, och tar sedan tag i varsitt ben på vår vän. Hon faller ner på golvet med en duns. Med triumferande miner sätter och jag Olli oss på bänken. Mirre klättrar muttrande upp jämte mig.
"Ey, har ni några killar ni tycker är snygga? Jag känner att vintermörkret börjar bli för mycket för mig. Jag behöver spicea upp vardagen med lite kärlekssnack!"
Olli tittar nyfiket på oss. När Mirres min går från bitter till drömmande stönar jag klagande.
"Neo är ju så jävla snygg..."
"Nej! Sluta! Olli, din tur!" avbryter jag.
"Helt ärligt? Jag hade inte tackat nej till Jake."
"Men fy på er! Sluta! Skäms!" stönar jag
Sedan går jag mot klassrummet, trots att vi inte börjar än på länge. Egentligen ville jag bara slippa svara, för jag vill inte behöva tänka efter. Plötsligt tar det stopp. Jag går rakt in i någon. Doften från denna någon gör mig nästan lite yr. Fast bara nästan, och bara lite. Men lite mer än sist, och det gör mig irriterad.
"Se dig för." Muttrar jag, trots att det var jag som inte såg honom.
"Du är så liten att man inte ser dig!" flinar Jake.
Jag försöker ge honom den vassaste blick jag kan, men det verkar inte påverka honom något nämnvärt.
"Ses ikväll, gumman." säger han tyst när han går förbi mig.
Med en suck gnuggar jag mig på näsan. Fingrarna blir röda. Näsblod. Helvete.

Jag kastar mig på den tomma soffan. Pappa har äntligen satt på värmen i huset, så jag sitter i mjukisshorts och en hoodie, som för ovanlighetens skull är min egen. Från badrummet hör jag duschstrålar. Det hade inte påverkat mig alls om jag inte visste vem det var som stod där. Och det som antagligen stör mig mest av allt är att jag inte kan sluta tänka på att Jake just nu står naken med lödder på kroppen och vatten som rinner längs huden. Vad jag än gör lyckas jag inte få bilden hur huvudet. Egentligen vet jag att det är dumt av mig att låta det gå ut över Jake, men jag vet inte hur jag ska hantera det annars. Den enda tanken jag kan få upp i huvudet som, inte handlar om den vackra killen i duschen, är på alla läxor jag har. Helt ärligt vet jag inte vad som är värst. Den där uppsatsen till engelskan som behöver göras, matteläxan har jag knappt tittat på, texten vi ska läsa till religionskunskapen ligger orörd i botten av väskan ... jag sjunker ihop till en boll bland kuddarna med ett klagande läte.
"Du verkar lycklig."
Jag flyger upp. Jake sätter sig i soffan med ett flin, i vanlig ordning. Han sitter i mjukisbyxor, utan tröja, och håret är fortfarande blött. Det rinner enstaka droppar längs hans bara överkropp. Strax under högra nyckelbenet har han en tatuering som sträcker sig ner en bit på bröstet. Den föreställer en döskalle med några kråkor och en taggig ros. Han har även en tatuering på vänstra underarmen som föreställer en varg och en korp som sträcker sig runt den, och ett litet, slarvigt brinnande hjärta på halsen, några centimeter under höger öra.
"Det blev ju inte bättre när du kom hit." muttrar jag och sätter mig så långt bort som möjligt.
Jake flyttar sig närmare. När han lägger armen på ryggstödet bakom mig ger jag honom den vassaste blicken jag kan, precis som i skolan.
"Sätt på dig en tröja!"
"Var inte så grinig, gumman. Vad har jag ens gjort dig?"
Om man inte känner Jake kan det verka som att han är sårad. Men jag köper inte det, jag vet att han jävlas.
"Du är en skitstövel. Varför duschar du inte hemma?"
Jake flyttar plötsligt sin arm och vänder ner blicken i knät.
"Det är lite problem med varmvattnet hos oss." Mumlar han.
Jag biter mig i läppen. Fan också, varför tog jag upp hans hem?
"Du, förlåt." säger jag och lägger handen på hans arm. "Jag menade inte så, jag..."
Jake skakar av min hand och reser sig upp.
"What ever." säger han tyst.
Sedan lämnar han vardagsrummet. Jag sjunker djupare ner i soffan. Helvete. Varför måste jag vara så dum?

Jag, Neo, och Jake sitter vid köksbordet med diverse skolböcker framför oss.
"Hur går det för dig?" frågar Neo, och tittar på mitt tomma block.
"Skitbra." svarar jag syrligt. "Det ser du väl?"
"Jag kan hjälpa dig." säger Jake från andra sidan av bordet.
"Jag vill inte ha någon jävla hjälp!" fräser jag.
Han drar upp händerna i en gest som menar att han ger sig. Med en suck vänder jag ner blicken mot läxan jag inte klarar av att göra. Egentligen hade jag mer än gärna tagit emot Jakes hjälp, men jag vill inte ge honom det övertaget.
"Ditt ego kommer att få dig underkänd, vet du det?"
Jag blänger på Neo.
"Det är mitt eget problem!"
Båda killarna himlar med ögonen. Jag försöker att inte titta på Jake, det slutar aldrig bra.
"Vad är det du har emot mig, Nadja?" frågar han plötsligt irriterat.
Både jag och Neo tittar förvånat upp.
"Va?"
"Ja. Vad är det du har emot mig?"
"Jag kan skriva en hel uppsats om det."
Jag spänner blicken i honom. Han flinar stort.
"Vet du vad? Gör det. Skriv din uppsats till svenskan om dina problem med mig. Jag lovar, på heder och samvete, att sluta jävlas med dig. Men du måste bli godkänd, såklart."
Jag blev tyst. Hur fan ska jag kunna skriva en uppsats om honom? Det är löjligt, och nästintill omöjligt.
"Annars kommer jag att fortsätta. Vet du vad? Din svarthåriga kompis är rätt snygg, och hon verkar ju gilla mig. Jag kanske..."
"Jag skriver en jävla uppsats om dig. Fine. Är du fucking nöjd? Men ge fan i Olli!" fräser jag, och slår handflatorna i bordet.
Jake lutar sig bakåt på stolen med en självgott leende.
"Deal."
Helvetesjävlafan. Vad har jag gett mig in på? Hur skriver jag en uppsats om Jake? Jag drar fingrarna genom håret.
"Du ger väl inte redan upp, gumman?"
"Inte en chans!"
Fan också.

----------------------

Min kille och hans familj bor i nordvästra Skåne, jag bor i Halmstad. Den här veckan ska jag resa varje dag mellan dessa två län för att fira olika saker med båda familjer. Detta betyder att jag har en del tid att slå ihjäl. För att göra det lite mer ... uthärdligt kommer jag att publicera ett kapitel om dagen tror jag. Hoppas någon i alla fall blir lite glad!
Lämna gärna någon kommentar om något!

Men Tessa, tänker ni. Hur ska vi föreställa oss Jake, och alla andra killar i framtida berättelser på ett enkelt sätt?
Jo, det ska jag berätta! Googla "Andy Six 2009". Anpassa hårlängd, tatueringar, och piercingar (och ev. ögonfärg) efter vad jag beskrivit i berättelsen.
Att bli lite småkär i hans utseende är inte bara okej, jag uppmuntrar faktiskt det.
Andy är förresten sångaren i Black Veil Brides
Så, nu har ni en grund för nästan alla emo-killar jag skriver om. Det kommer förresten bli många, om jag fortsätter på Wattpad.