Marcus? Martinus?

Kapitel 16

  Matildas perspektiv:

Jag släpper kyssen och tar händerna för ansiktet, armbågarna mot knäna och ännu en gång faller en tår ner. Vad håller jag på med? Jag kan inte blir kär i en Fuckboy, en player, en jävla idiot helt enkelt. Han håller på med flera tjejer samtidigt. Och jag är en utav dom. Nu när han börjar få mig att falla för han. Fan vad jag önska att Adam var här. Adam känns äkta i skillnad från han. Han som antagligen fått alla tjejer att falla för honom. Han har till och med fått mig... snart iaf.

- Matilda? Hur äre?

- Vill du veta? Dra då för du håller på att förstöra mitt liv. Och du vet inget om min bakgrund! Du vet inte hur facking sårad jag är!? Och du gör det bara värre! Jag ska inte falla för dig! Trots att du är så nära på att lyckas! Martinus dra. Försvinn ur mitt liv! Nu! Säger jag och drar ut till skogen. Skogen är samma ställe där jag och Adam träffas då och då eller ja vi har träffats där 2 gånger innan men nu behöver jag honom.

Jag tar fram mobilen skickar ett sms till han. Fötterna värker. Det är inte lätt att går en brant väg med klackar. 

Jag :
Heej! Kan du komma till utsikten? Behöver verkligen dig nu...

Adam the lifesaver❤️ :
Jag är där om några minuter!!

Vi har bestämt oss för att kalla det utsikten för att man ser typ hela staden från Klippan och utsikten passade som ett bra namn då.  Jag sätter mig på träbänken. Att jag grät för Martinus. Att jag grät för Marcus. Dom... dom vill ha min uppmärksamhet. Inte bara min utan alla tjejers uppmärksamhet. De kanske är lika bra... lika bra att hoppa. Jag skulle lätt kunna göra det här och nu. Från toppen ner till marken här är det ungefär 18 meter. Eller ja det har Adam sagt iaf. Skulle jag ta extra fart skulle jag avsluta mitt liv. Ingen vill ändå ha mig. Om det inte gäller i säng. Det är tydligen bara där jag duger. Om jag ens gör det där. Jag står där gråtandes någon meter ifrån kanten. Det gäller bara att ta 3 snabba steg sen slipper folk mig. Jag tar ett steg närmare. Nu ser jag hur långt ner det faktisk är. Jag blundar och mer och mer tårar faller ner. Allt har gått så jävla snabbt. Marcus fick mig på fall på bara några få dagar! Martinus lurade skiten ur mig! Jag spänner hela kroppen. Tar ett ande tag och tårar faller. Armarna är spända. Jag andas ut och det går så fort!
Sen hör jag ett skrik jag kollar åt det hållet och plötsligt ligger jag på marken bredvid klippkanten. Jag ligger i famnen på Adam. Jag blir alldeles varm. Han hade skrikit mitt namn och hoppat så jag inte skulle ta något steg ner för kanten. Han räddade mitt liv. Jag var så inne i min grej. Att jag knappt hörde honom.

- Vad håller du på med!? Du hade väl inte tänkt!? Säger han och kollar strängt på mig med sina gröna ögon.

Jag är ärlig och nickar som svar.

Han drar mig upp på fötter igen. Och vi sätter oss på bänken.

- Matilda du kan inte låta dom göra så här mot dig. Dom förkännar inte dina tårar. Dom förkännar inte din smärta. Dom förkännar inte dig. Du behöver den bästa av bästa killar.

- Fan vad jag älskar dig Adam. Du e fan den bästa vännen som går att få! Jag önskar att du gick i min skola.

- Jag älskar dig Matilda, du e en grymt bra vän! Men du hur mycket har du druckit?

- Några glas. Svara jag.

- Aja kom så går vi hem. Jag kan följa med dig hem så du somnar tryggt säger han och ler.

Jag nickar och vi börjar gå. Ska jag vara ärligt så vet jag inte hur mycket jag druckit. Men huvudet börjar värker lite men väll hemma oss mig säger jag hej då till Adam och  jag går upp för trappan. Mamma sover och jag smyger in i mitt rum för att sova. Jag tog bara av mig klackarna och sen blev allt svart och min andetag blev bara långsammare och långsammare.

Martinus perspektiv:

Fan fan fan!!! Jag förlorar! Jag är facking sämst! Jag kan inte få Matilda att ligga med mig så jag vinner. Hon stack ut till skogen. På måndag då jävlar ska hon få ett ligg som aldrig förr...

***

Nu e det ta mig fan bara kaos!!

Jag ber dig Martinus be nice!

Kanske kommer ett till idag så håll ut!!! :)