Marcus? Martinus?

Kapitel 19

Matildas perspektiv:

Martinus öppnar dörren och gör en gest som betyder att jag ska gå in. Jag går in i halen som jag vart i innan. Minnerna kommer tillbaka. Minnerna om Marcus och mig. Jag känner hur det bränner till ögonen och jag vet hur mycket jag bara vill sätta mig ner och kryppa ihop till en boll. Att bara låta tårarna rinna ner mot knäna. Men jag kan inte. Inte framför en utav dom värsta Fuckboysen i fucking världen.

Jag tar lossar roseten som jag tidigare idag gjort med skosnöret på skon. Martinus är redan klar och står i dörr öppningen. Jag tar av mig skorna och ställer dom prydligt på skostället dom har i halen. Hänger upp jackan och följer efter Martinus.

- Vill du ha något å äta innan vi börjar arbetet? Frågar han.

- Nej det är bra tack.

- Asså Matilda seriöst. Du åt ingen lunch. Du rörde inte ens maten.

- Vänta va hur visste du det Martinus? Jag blev helt stel av det han sa. Som en player bryr sig om mig. Jag e en vanlig jävla person som bloggar och som är lika blåögd som dom i PH.

- För att jag fucking bryr mig om dig! Säger han och lägger händerna på mina axlar.

Jag vågar inte kolla in i hans ögon. Hans ögon som är så jävla fina. Men jag vet att om jag kollar in i dom så kommer jag falla för honom. Och han kommer krossa mig som jag vet inte vad. Jag hatar detta. Jag stirrar på hans vita T-shirts med en svart text. Mina ögon ska inte flytta sig till hans. Det blir bara fel då.

- Matilda? Säg något. Kolla på mig. Kolla mig i ögenen och säg vad du vill.

- Martinus jag kan inte. För kollar jag i dina ögon kommer du få mig att falla för dig. Och jag vet lika väll att som du att du Martinus Gunnarsen kommer krossa mig. Du coh din bror har krossat mig innan på så jävla kort tid. Fan vad jag bara önska att jag kunde kolla in i dina ögon och veta att du skulle stanna oss mig. Men jag vet att du skulle gå din väg.

- Matilda? Säger han mitt i mitt pratande.

- Jag ångrar allt dumt jag gjort mot dig. Hade jag kunnat så hade jag börjat om från början och lärt känna dig.

De han sa fick mig att resa blicken. Blicken in i hans ögon. Hans ögon som vilken sekund som helst skulle kunna få mig att falla för honom. Menade han det han sa? Det kan han omöjligt ha gjort. Han är en player. Han har förstört min vänskaps relation med Madeleine och Rebekah. Det är typ bara Agnes som fortfarande bryr sig om mig. Hur ska jag veta att Martinus faktiskt bryr sig om mig? Han kanske playar mig som hans bror.

Martinus biter sig i läppen och jag står med uppenmun. Han böjer sig fram lite och jag följer honom med blicken. Hans läppar närmar sig mina och jag känner hans andetag. Han trycker sina läppar mot mina. Snart börjar vi hångla vi börjar gå upp mot hans rum vi går in och vi möts igen snart ligger han över mig. Jag vet inte hur jag känner jag hatar honom samtidigt som jag älskar honom? Jag hatar honom men jag behöver honom? Hur kan man hata någon, behöva någon och älska honom på samma gång? Va fan ska jag göra?

***

Fy fan för att jag sluta där :(

Men det kommer ett till snart jah lovar!!

Men ni kan ju ta oxh kolla på boken jag släppte föe mågra timmar sedan!!

The Baddest Girl In The World | M&M Kolla in den så blir jag glad. Annars så gråter jag ;(

Nä vafan kolla in den om ni vill det uppskattas verkligen om ni gör det oxh tack för att ni följer denna boken <3

Ha det gött! XD