Marcus? Martinus?

Kapitel 2

Martinus perspektiv:

Jag går in i huset och ser att Marcus kommer fram.

- Du kan omöjligt bara varit ute för att ta frisk luft säger han och flinar lite.

- Haha jag tog bara en promenad.

- En promenad i 2 timmar ungefär? Kom igen säg sanningen nu!

- Det var sanningen säger jag.

- Nä du måste ju stannat och pratat med någon.

- Ja jag pratade med en tjej i typ 20 sekunder eller nåt säger jag och tar av mig skorna och jackan.

- Ojoj vi har inte ens bott här i ett dygn och du bröjar redan haffa. De där är min bror säger han och skrattar lite tills han märker att jag inte är en player längre. Jag menar allvar.

- Jaja fortsätt du med det tramset säger han och sticker upp på rummet.

Kan han aldrig förstå att jag inte vill vara som han tror är det rätta när det inte är de. Jag vill ha tillbaka min gamla bror han som älskade livet. Jag önskar att han aldrig blev kär i Kahterine. Hon utnyttjade Marcus. Hon utnyttjade alla. Även mig men denna sommaren kom jag över det. Men frågan är ifall Marcus någon gång kommet att gå vidare. Jag älskar min bror men han är inte sig själv...

Matildas perspektiv:

Jag går innanför dörren tar av nig skorna och tar av selen på Bernad. Jag torkar tassarna och ger honom en godis. Jag förstår det inte. Jag träffade killen som jag såg i morse. Han ser väldigt bra ut och det säger jag inte bara sådär. Han verkar trevlig medans jag var en dum liten jävla tjej. Han måste ju trott att jag är helt dum i huvudet. Att jag är en bortskämd unge.

Klockan hade blivit ganska mycket det kändes inte som om jag och han, Martinus snackade så länge. När jag tänker på det tog ju jag en omväg. Men det var för att jag ville inte se honom. Jag går upp på rummet och funderar på att lägga ut en bild från när jag gick. Jag bestämmer mig på att göra det. Jag märker hur folk börjar kolla och kommentera men jag skiter i det. Jag stänger ner datorn och tar fram min mobil. Jag går in på snap och svarar mina vänner på deras snaps.

En stund går och jag bestämmer mig för att kolla på kommentarerna på senaste inlägget. Det brukar få mig att lee. Men idag var det något annat.

Marcus perspektiv:

Åh jag har absolut ingenting att göra. Jag bestämmer mig att gå ut. Jag tar min svarta jacka och mina svarta skor.

Jag går en bit. Jag ser ett gäng tjejer. Inga ser speciellt bra ut. Inga niceiga rövar och alldeles för mycket smink. Jag fortsätter att gå och ser att dom kollar på mig. Har inte sett en enda tjej med nice röv här i Göteborg. Fan. Så jävla tråkigt. Jag går tillbaka. På gatan som jag bor på kollar jag in lite extra. Ett stort fint hus och så ser jag en tjej i min åldet hon kollar på mig.

Jag ler åt henne och fortsätter gå. Hon såg ändå bra ut tänkte jag för mig själv.

Martinus perspektiv:

Jag hör hur ytterdörren öppnas. Jag kollar vem det är och ser att det är Marcus.

- Vart har du vart? Frågar jag och kollar fundersamt på han.

- Äh jag var bara och kollade runt lite sa han och går in till köket.

- Det finns kycklingsallad till oss om du vill så kan du ta en nu säger jag och ler.

- Okej, nice säger han och tar en färdig kycklingsallad låda, ett par bestick samtidigt som han börjar gå upp för trapporna.

Matildas perspektiv:

Jag går in på kommentarsfältet på min blogg där nästan alla har skrivit:
"ÄR DET DÄR MARTINUS?!" "Vart är Marcus?" "VARFÖR ÄR MARTINUS MED PÅ BILDEN?!" "VARFÖR ÄR INTE MARCUS MED PÅ BILDEN?!" "VAD GÖR MARTINUS MED DIG?!" Jag fattar först ingenting vad dom snackar om.

Martinus perspektiv:

Jag kollar på min och Marcus senaste bild på instagram. Vi har blivit bombaderade om varför jag främst är med Matilda en av Sveriges största bloggare. Jag söker på Google skriver in Matilda bloggare i Sverige. Där kommer hennes blogg upp. Det är hon jag träffade i parken idag. Jag kollar på hennes senaste inlägg. Där ser jag att jag syns i en bild son hon la ut på parken...

***

Spännande eller?
Jag ska försöka skriva ett till kapitel på Forever idag. Men hinner jag så kommer det ett till kapitel på denna bok!❤