Mália är en alv, men inte vilken alv som helst. Hennes liv kretsade mycket runt lórien tills en dag då hon blir kallad till ett möte som visade sig bli en början på ett stort äventyr. Hon får också träffa sina gamla vänner och nya vänner.
Längst inn...
Skogen svischar förbi mina ögon. oj förlåt jag glömde presentera mig, jag heter mália och jag är en alv från lórien .Mina föräldrar är lady galadriel och min pappa, ja min pappa vet jag inte så mycket om bara att han är en valar. Ni förstår jag har aldrig träffat min pappa utan jag har vuxit upp med min mamma. Nu kanske ni undrar nu vad en valar är men det hade jag tänkt förklara för er, en valar är som Gud kan man säga eller jag låt oss säga att dom är väldigt mäktiga. Min mamma är en väldigt mäktig alv då hon är en bärare utav Nenya- en av maktens ringar och drottning över lórien. Men jag är bara Mália , en tjej alv som är 176 cm lång, lågt ljust hår och varma blå ögon precis som min mor. Nu hade jag inte tänkt att tråka ut er med min historia längre, hm.......vart var vi? Just det!
Skogen svischade förbi mina ögon när jag tog mig hemåt, min mamma hade kallat hem mig så då måste det vara något viktigt för oftast brukade jag få vara ute i skogen hur länge som helst. När jag kom fram till alv "byn" så skyndade jag mig upp till hemmet som jag bodde i ("drottningens hus") , i farten så snappade jag åt mig ett äpple från en utav tjänsteflickorna famn. Jag saktade ner farten för att inte verka ohyfsad för min mor. Något sa mig att jag inte skulle bete mig ohyfsat, jag fortsatte att gå upp för den stor trappa som gick längs med trädstammen på ett av våra heliga träd, léanny. Väl ovanför trappan så mötte jag min mor och befälhavarn celémor. - vad var det som var så viktigt na amil ( alviska som betyder min mor)? Frågade jag - det ska hållas ett möte i Vattnadal, skulle du kunna gå i mitt ställe yende ( betyder dotter)? - visst, när reser jag? - imorgon. - vad för möte är det amil ( betyder mor) ? - det kommer att visa sig. Jaha tänkte jag medans jag gick mot mitt rum varför ska det var så hemligt? Jag tog ett djupt andetag för att lungan mig själv, jag skulle ju iallafall träffa min gamla vän Arwen hon hade jag inte träffat på ett bra tag. Jag satt mig ner på min mjuka säng som jag ändå inte sov i då vi alver inte behövde sömn, så jag hade den bara som dekoration. Timmarna gick medans jag låg i min säng och vilade kroppen. Äntligen gick solen upp, jag gick bort mot min klädkista och tog på mig bra resekläder.
Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.
Till dom tog jag på mig koger,pilbåge, alviska svärd som satt gömda där kogret var och sedan min svarta mantel med en luva och guldbroderade kanter, manteln fäste jag med en brosch som liknade ett löv. Lóriens tecken. På mitt huvud hade jag ett silvrigt huvudsmycke som gick runt mitt huvud, lägst fram i pannan så var det som några löv och en kristall som var vit. Jag hade också med mig en liten ryggsäck som jag hade min rustning i ifall att.
När jag hade kammat igenom mitt lockiga blonda hår så gick jag åter igen mot tronsalen för att säga till min amil att jag tänkte ge mig av nu. Jag fann henne sitta på sin tron som vanligt. - amil jag hade tänkt att ge mig av nu. - res försiktigt yende( dotter)! -jag amil, sa jag medans jag gick ner för trappan , sedan igenom korridorer och ut igenom dörren. När jag gått utanför alv " byn" så ropade jag túla som betyder komma på mitt språk. Inte långt efter såg jag en vit, stor häst komma springande på mig. - aiya amádë ( hej amádë) Den vita hästen stannade framför mig och tittade en menande blick på mig. Jag skrattade och hoppade upp på hennes rygg medans jag viskade till henne på alviska spring. Amádë sprang längst med stigen som förde oss längre bort från lórien och närmre Vattnadal.
