Maktens ring ( pausad)

Kapitel 14 krigets början

Jag hann nätt och jämt vända mig om innan en varg tog ett språng mot mig men föll i luften med en pil i huvudet, jag tittade mig om och såg Legolas med bågen, jag nickade mot han som tack och vände mig åter om för att ta hand om fienden.
Mitt svärd slog emot svarta kroppar som fall ner till marken tills det inte fanns några kvar, jag tittade mig om och fick se Gimli och Legolas men ingen Aragon.
-Aragon!! Skrek jag
Jag upprepade det gång på gång och nu hade Gimli och Legolas börjat med samma sak som jag, leta.  Vi halvsprang runt men såg ingen. Jag trampade på något som väste till, under min fot låg det en döende orch och min fot var på dens bröstkorg. Den väste mot mig och jag tryckte hårdare. I hans knutna hand var det något som blänkte, Aragons silverhalsband som var skapad av min ras,Alver.
- vart fick du det här ifrån!!? Väste jag och till svar fick jag bara ett skratt.
Han började verkligen gå mig på nerverna så jag tog fram mitt svärd och satt det mot hans hals.
-om du svarar mig får du en lätt död.
Jag hörde att dom andra kom gående mot mig men jag brydde mig inte då jag var helt fokuserad på varelsen framför mig.
- krigaren fick en flygtur med min varg över klippan och........
Orchen tystnade och slutade andas, mina andetag blev intensivare och jag sprang iväg till avsatsen. Vattnet porlade och slog upp mot klipporna men jag såg inga tecken på att han hade trillat ner för Klippan.
- vi ger oss av nu och lämnar kvar dom döda, sa kungen och jag vände mig om.
Jag märke inte att Gimli, Legolas och kungen av Rohán stod bakom mig och alla tittade på mig, ingen av dom ägnade jag en blick när jag gick förbi och satt upp på Amádë.

Borgen var grå och såg död ut vid bergväg och människorna såg oroligt på oss medans vi red på dom små stenplattorna som ledde oss in mot den stora stenbyggnaden, där inne satt skadade och sjuka människor som fick hjälp.
Jag lämnade amádë vid en vattenhink och gick vidare för att se om jag kunde hjälpa till med något. En liten flicka satt på golvet med en skadad arm men ingen brydde sig, ibland undrar jag vad som hände med människorasen då dom ibland inte bryr sig om andra utan bara sig själva.
-vad har hänt? Frågade jag med en mild röst och flickan tittade upp på mig med rödgråtna ögon.
-ja jag.... stack... mig,   grät hon
Mina armar slingrade sig runt hennes kropp och hon skakade som ett asplöv.
- får jag se?
Hon sträckte fram armen och jag nuddade den försiktigt med mina händer medans jag undersökte såret, det var ganska djupt. Jag la mina händer på såret och viskade tyst läk på alviska.
-wow! Andades hon ut och tittade på mig med stora ögon. Jag log mjukt mot henne och reste mig upp.
-vi kanske ses igen, sa jag och gick ut från byggnaden, just nu verkade det som att min hjälp inte behövdes då alla var väl omhändertagna.
Jag stannade i chock och tittade på Aragon som kramade Legolas, han vände sin blick mot mig och jag gick snabbt mot dom och kramade om han.
-le ye firimo( du är inte död) viskade jag och släpte honom. Legolas log mot mig men leendet försvann snabbt men jag han se det, så jag log mot honom.
-ja det är inte vart största problem nu, sa Legolas
Jag tittade frågande på honom och Aragon svarade
-en stor här av orcher är påväg hit.