Maktens ring ( pausad)

Kapitel 2 vattnadal

Jag och amádë hade kommit en dags ridtur bort från lórien, så ungefär hälften av resan. Men om vi skulle stanna så skulle det ta mer än 1 dag för oss att komma fram till Vattnadal, men egentligen så tar det mer än 2 dagar även om du rider utan att stanna. Men amádë är inte som andra hästar.
Längst med vägen såg jag rävar, harar, hjortar och till och med någon Björn även fast dom inte är så vanliga i dom här länderna.
Timmarna gick tills det började att bli ljust ute igen . Amádë saktade ner då det var ungefär en halv dag kvar till ridturen slut.
Jag kände ett slags obehag när jag red igenom den här skogen, ett mörker kände jag, framför mig på långt håll så såg jag ett sken från en eldfackla så jag stannade amádë och hoppade ner från hennes rygg. Inte ett ljud gav jag ifrån mig för att personen med facklan inte skulle höra mig, långsamt drog jag mitt svärd Medans jag kom fram till personen. Jag stod och tittade en liten stund och såg då att det var en vän till mig som var människa. Så jag satte svärdet mot hans hals bara för att skrämmas lite
- men vad gör en utbyggsjägare här i skogen utan att vara på sin vakt? Frågade jag med en lugn nästa för lugn röst.
Han vände sig om så att jag möte hans ansikte.
- Mália!? Det var länge sedan.
Jag tog av mig luvan så att han kunde se hela mitt ansikte.
- jag det var det Aragon, men vad gör du här ute och letar efter örter? Frågade jag
- en vän är sjuk kan du hjälpa honom?
- det beror på men ta mig till han! Svarade jag bestämt.
Vi gick bort mot amádë och red iväg mot Aragons sjuka vän. När vi kom ditt så möttes vi av 4 halvlingar varav en låg ner på marken. Jag hoppade ner från amádë och gick mot den sjuka medans jag viskade alviska ord, men det hjälpte knappt så jag tittade efter skadan. När jag väl fann den så såg jag något jag inte sett på åratal.
- jag kan nog inte hjälpa honom Aragon, men jag ska försöka.
- vem är du? Frågade en av halvlingarna, men jag svarade inte utan började viska ord på valarin medens jag försiktigt la min ena hand på hans panna och den andra på hans sår. Det började lysa från mina händer men jag var inte säker på om jag hade lyckas men det hoppades jag på.
Jag ställde mig upp och vände mig mot Aragon.
- jag är inte säker på att jag lyckades, men låt mig ta honom till Eldron.
- men det finns massor med nazgûl ute i skogen, det är säkras om han följer med oss.
- nej, jag rider snabbare, om jag tar mig över floden så kan dom inte skada han och det vet du!
Jag gick till amádë och satte upp, Aragon bärde den sjuke mot min häst och satte han framför mig. Jag tog ett stadigt grep om den sjuke och ett i amádës Mann mer han jag inte göra forsen hon satte av i galopp.
Vi hade bara en liten stund kvar innan vi skulle komma fram till Vattnadal. Ja tänkte jag dom har inte funnit oss, låt mig säga såhär det var ganska idiotiskt av mig att tänka så då jag hörde ett väsande skrik bakom mig, där var dom nazgûlerna. Amádë ökade farten ytterligare men dom kom ändå upp bredvid oss men framför mig såg jag floden vilket amádë också gjorde så hon ökade farten till ytterligare och sprang i en fart som jag aldrig varit med om. När vi kom över floden vände amádë sig om och jag fick se dom hemska varelserna på andra sidan floden.
- ge honom till oss alv! Fräste den ena nazgûlen
-om ni vill ha honom kom och ta honom! Skrek jag
Dom började ta sig över vattnet men hann inte långt då jag viskade några ord som kallade fram mera vatten till floden. Amádë vände sig åter igen om och började trava mot Eldrons hus och efter 5 min så var vi framme.
Jag hoppade ner från amádë med den sjuke och skyndade mig in i Eldrons hus. Vart är han tänkte jag medans jag sprang runt i halva huset men plötsligt sprang jag in i någon, jag tittade upp och möte Eldrons leende
- vad gör du här Mália?
- jag har inte tid att berätta, hjälp han istället, han har blivit skadad av en morgûl klinga! Sa jag medans jag snabbt räckte över sjuklingen till Eldron. Han tog emot sjuklingen och skyndade sig iväg mot ett gästrum. Jag följde efter honom in
- vad ger oss den trevliga äran att du kom hit Mália? Frågade Eldron medan han vände sig mot mig och tittade mig i ögonen.
- jag kom kom hit då min mor pratade om ett möte som jag skulle gå på istället för hon.
- det kommer inte att hållas något möte här, men när du ändå är här kan du väll stanna här några dagar?.
- väldigt gärna, men.....
mer hann jag inte säga försäg arwen kom in i huset
- Mália!! Sa hon medans hon kramade om mig
-det var länge sedan mellon(vän)! Sa jag.
Bakom mig hörde jag ett harklande, både jag och arwen släppte kramen och tittade på personen som harklade.
- känner ni varandra? Frågade Aragon
- ja, svarade jag innan arwen
- varför har ingen utav er berättat det? Frågade han igen
Jag skulle precis svara när Eldron kom fram till oss
- han klara sig, sa Eldron.
Jag tror nog att allihopa pustade ut när vi fick det positiva beskedet.

Hoppas ni tycker om andra kapitlet. ❤