Maktens ring ( pausad)

Kapitel 15 slaget vid helms klyfta

( málias rustning obs! Alla bilder som är med är lånade)
Aragon hade informerat dom andra om orchhären och alla var i full beredskap på att göra iordning borgen för krig. För i den takten som Aragon berättat att orcherna gick så skulle dom vara här till kvällen.
Jag såg unga pojkar som fick rustningar av männen, dom är för unga tänkte jag och gick vidare mot Legolas ,Aragon och Gimli. Dom tre verkade diskutera samma sak.
-det här håller inte Aragon, antingen så har dom sett för många vintrar.....
-eller för få, avslöt Legolas Gimlis mening.
- dom är rädda, man ser det i deras ögon! Sa Legolas
Allas blickar vändes mot oss.
- se yatan te yé min, neldë nan kainentengwa! (det borde de vara också, trehundra mot tiotusen) sa Legolas med skäptisk och hög röst.
- te sinome Alta periande at latte mára sinome ye Edoras, (de har större hopp att hålla stånd hör än i Edoras), försvarade Aragon.
Jag bara tittade på dom stumt, dom brukar aldrig bråka.
- te sinome maka kaina te laume rámar, te Tula ilya at sere!!(den här striden kan de inte vinna, de kommer alla att dö!) Fortsatte Legolas och tittade på Aragon med spända ögon.
- då ska jag dö som en av dom!! Sa Aragon med höjd röst och sedan gick han iväg.
Legolas var påväg att följa efter men jag stoppade honom
- anda rin lesta..(låt honom gå,) sa jag
Han tittade på mig, sedan åt det hållet Aragon gick och sedan gick han i motsatt riktning. Gimli och jag tittade bara på varandra med förundrade miner.

Jag hade precis satt på mig min rustning som jag hade lyckats packa med hemifrån och tittade mig runt. I vimlet av alla människor inne i materiall/ vapenrummet kunde jag se Legolas blonda hår så jag gick ditåt.
- vi har litat på dig hitintills och du har inte lett oss vilse, förlåt mig. Det var fel av mig att tvivla, sa Legolas.
Jag gick fram till dom och jag såg att dom var medvetna om min närvaro.
- se túva laume at avanta, Legolas. (Det finns inget att förlåta, Legolas), sa Aragon och dom la höger händerna på varandras axlar. Bra då var det löst, tänkte jag.
Jag skulle precis säga något när Gimli kom in i rummet och jag började skratta, hans brynja var som en klänning på honom.
- om jag hade tid så skulle jag få den fixad, sa Gimli och försökte vika upp brynjan. Både Legolas och Aragon började skratta och i denna stund så kände jag en glädje även fast vi skulle ut i krig.
- om vi alla dör så är jag glad att det är med er, sa jag med en mjuk röst.
Ingen av dom hann säga något då ett högt läte från ett alvhorn hördes, hur kan det vara möjligt, kungen vägrade ju i stort sätt att skicka bud?....

" kungen av roháns perspektiv"
- en här med alver är här! Sa en av mina mannar
Jag reste mig från stolen och skyndade ut, en alv stannade till vid mig och hela hären stannade och vände sig mot mig.
- hur kan det här vara möjligt?! Frågade jag med förvånad röst men jag kände hur hoppet ökade för att vi skulle klara oss igenom natten.
- Jag bringar bud från Eldron av Vattnadal. En gång rådde vapenförbund mellan alver och människor. För länge sedan kämpade vi och dog tillsammans,Sa Alven och jag blev helt mållös.

" tillbaka till Málias perspektiv"
Jag märkte att mörkret hade lagt sig när vi Vi gick ut och ner för trapporna. plötsligt stannade Aragon till.
- haldir? Sa Aragon
Jag tittade mot kungen och alven som mycket riktigt var haldir, vi kanske klarar oss längre  men orcherna är fortfarande för många.
- vi kommer för att infria förbundsplikten, fortsatte haldir
Aragon gick fram till haldir med mig, Legolas och Gimli i släptåg. Haldir och Aragon satte höger hand för hjärtat i en hälsning sedan kramade Aragon haldir helt plötsligt. Haldir såg förvånad ut men kramade tillbaka, jag log av värme när jag såg dom. Jag klev fram när dom släppt kramen.
-ni är väldigt välkomna, sa jag
- Mália, svarade haldir tillbaks.
Vi tog tag om varandras armar ( det är så man också kan hälsa) och sedan gav vi varandra en lätt kram. Legolas och haldir gjorde samma sak fast skipade kramen.
Jag vände mig mot kungen liksom dom andra gjorde.
- vi är stolta över att kämpa vid människornas sida ännu en gång, sa haldir.