Maktens ring ( pausad)

Kapitel 13 avslöjad

- vad sa han? Frågade Legolas
- han hjälpte mig att få kontakt med armbandet..........
Jag stod framför kanten av långbordet som Legolas och Gimli satt vid.
- kan du använda det nu? Frågade Gimli och drack upp det sista ur hans ölsmug.
Jag la min hand framför ett utav dom tända ljusen och viskade slockna på valar och det slocknade, själv blev jag väldigt förvånad då jag inte trodde att det skulle fundera. Och som ett extra test för att verkligen se om det funderade så sa jag tänd på valar och tändes gjorde det.
-jag ser att du har fått hjälp, sa gandalf bakom mig
-och du får sluta att smyga dig på mig! Sa jag med ett brett leende.

Jag skådade solen som steg upp bland bergstopparna och utanför var det människor som packade.....konstigt! Bakom mig hörde jag fotsteg som kom närmre och närmre.
-vart ska alla?
-vet du inte? Vi ska resa till Rohans fästning idag då kungen uppenbarligen tycker att det blir säkrast, sa Aragon
Han kom upp vid min vänstra sida.
-tur att jag inte har något att packa förutom mig själv, sa jag och log brett utav min dåliga humor.
-du har verkligen inte förändrats ett dugg! Sa Aragon.
Jag flinade åt han och tittade på utsikten, en hand landade på min axel och jag vände mig om graciöst
- kom, vi är redo för att ge oss av, sa Aragon och gick iväg med mig efter.
-vart är gandalf? Frågade jag
-han gav sig av men han sa att han skulle komma tillbaka till den femte dagen svarade Aragon

Amádë stod redo och väntade på mig utanför byn, ja varje gång förvånas jag över henne, hon la sig ner och jag hoppade upp.
Vi kom fram till dom andra och jag såg en blond hårig kvinna med lockar gå bredvid Aragons häst, jag log för mig själv och kom fram till dom.
- hej, jag tror inte vi har träffats? Jag heter Mália, sa jag vänligt till henne.
Hon vände sitt huvud mot mig och log med tänderna.
-nej det har vi nog inte, jag är Eòwen systerdotter till kungen.
Hon var faktiskt väldig trevlig och vi pratade mycket stridskonst, hästar och barndom.

Vi hade kommit en bra bit nu och allt rullade på, människor pratade,skrattade och visa var mer på sin vakt.
Plötsligt fick jag en orolig känsla i magen och precis då hörde jag dom orden jag inte ville höra.
- vi är attackerade av vargryttare! Skrek Aragon och jag var snabb med att komma upp i fronten med mina vapen redo.
Allt gick mycket snabbt och vargryttarna var framme vid oss, jag hade inga problem egentligen men det som gjorde det svårt var att jag försökte ha koll på dom andra också ifall dom behövde hjälp, mitt huvud svängde jag mot dom flyende byborna för att se så att dom kom undan. Jag hoppade av amádë och skulle precis vända mig om.
-Mália! Se upp!

Förlåt för kort kapitel och dålig uppdatering❤ det är bara det att dom senaste veckorna har vi haft sjukt mycket prov, läxor och jag har känt mig allmänt stressad. Det kommer troligtvis komma ut fler kapitel v.16 då jag har påsklov då. Ta hand om er!🤗❤