Drakägget

Prolog

- Har ägget kläckts än? Frågar kvinnan som sitter vid bordet med långt, mörkt svallande hår.
- Nej, svarar mannen som just kom in genom dörren han hänger sin kavaj på en stol och sätter sig sedan ner i stolen. Kvinnan ser granskande på honom. I 100 år har denne mannen sökt efter den rätte för detta ägg som hans drake lagt. Men utan framgång. Hon kan se att hoppet som annars brukade lysa så klart i hans ögon nu har börjat dö ut. Han ser trött och uppgiven ut, och kvinnan förstår honom. Efter 100 år ska ägget egentligen kläckts för länge sedan. Han stirrar ner på sina skor och kvinnan tycker så synd om honom att hon nästan inte vill berätta den tråkiga nyheten för honom, men hon måste.
- Jag har sett in i framtiden igen, säger hon. Mannen tittar sakta upp. Det kommer att bli ett blodigt krig som vi hundraprocentigt kommer förlora. Det ända sättet att föra vidare draksläktet är att dra sig tillbaka. Hon tar en paus och ser forskande på honom. Ingen reaktion. Hon fortsätter.
- Jag såg ägg krossas och drakar dödas. Jag såg ryttare som skrek, hur de förtvivlat försökte fly men utan framgång. Vi kommer förlora. Hon säger de sista orden med eftertryck.
- Jag vet, säger han och suckar djupt.
- Lova mig att du flyr med ägget, fortsätter kvinnan sorgset. Ägget har en viktig betydelse i nästa krig och om det förstörs kan det betyda undergång.
Mannen ser länge på henne innan han sakta reser sig upp.
- Jag ska, säger han bestämt. Om jag inte kan spela nån roll i det här kriget ska jag göra det i nästa. Jag ska träna dess ryttare, jag ska lärare hen allt jag kan. Och jag ska skydda ägget med mitt liv.
Och med de orden går han därifrån med bestämda steg.
________________________~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Vad tyckte ni? ^^ Väldigt kort kapitel jag vet men detta är bara inledningen <3