snapchat » M.G

elva

Jag och Martinus satt i hans rum och kollade på Frost. Vi låg nerbäddade i hans säng med en popcorn skål i mitten.

Jag hade försökt undvika Marcus så gott det går. Det hade också blivit ändrade planer. Mamma och pappa skulle stanna hos sina kompisar resten av veckan, vilket betydde att jag skulle vara kvar här i 4 dagar till. 

"Martinus? Kan du komma ner ett slag?"ropade Anne Gerde från köket. Martinus stönade irriterat, innan han började fumla med täcket och plocka bort alla kuddar. För vi låg verkligen nerbäddade. Eftersom jag inte hade någon anledning att stanna, följde jag med Martinus ner. I köket stod hans mamma och bredvid henne stod Marcus. Som såg ganska borta ut.

"Martinus, medan du slöat de senaste dagarna har Marcus gjort dina sysslor. Nu får du skärpa dig, jag vet att du vill vara med Smilla, men du måste göra din sysslor!" sa hans mamma skarpt. 

Martinus såg ganska upprörd ut men nickade bara och gav mig en sorgsen blick. Jag gav honom ett svagt leende innan jag gick mot vardagsrummet och slog mig ner i soffan med telefonen i högsta hugg.

Marcus går in i rummet och avfyrar ett leende till mig, innan han slår sig ned bredvid mig. 

"Smilla, vi behöver prata. Vill du ta en promenad?" frågade han lugnt.

Jag nickade och vi gick sedan tillsammans mot ytterdörren.

"Mamma, vi ska ut. Smilla och jag" ropade han in till köket. Både Gerd Anne 

(Orkar inte skriva hennes namn hela tiden, så kommer bara skriva Anne, så ni vet huhu) och Martinus kommer ut till hallen. Anne ger oss båda ett leende, men Martinus går besviket till köket igen. Jag ber Marcus att vänta ett ögonblick innan jag skyndar mig efter Martinus in till köket.

"Martinus?" sa jag oroligt. Han vänder sig om, jag rusar rakt in i hans famn. Han agerar lite förvånat men kramar sedan tillbaka. Jag tänkte ge honom en puss på kinden, men han vrider på sig lite så att den hamnar vid mungipan. Jag ler generat innan jag går tillbaka till Marcus.

Han tar min han och vi går ut. Den friska Norge luften slår emot mig när vi kommer ut och jag andas lugnt in den. Marcus flätar ihop våran händer innan vi börjar gå sakta. 

"Så vad ville du prata om?" undrar jag tyst. Rädd för att förstöra lugnet och stämningen.

"Oss. Kyssen." han släppte min hand och stannade upp. Han gömde skamset sitt ansikte i händerna.

"Men du, fina du. Du behöver inte skämmas. Det är okej." sa jag mjukt samtidigt som jag drog bort hans händer. Vi stod sådär ett tag. Och bara kollade på varandra. Han smekte min kind, strök mitt hår, min rygg. Han kramade min hand. Han lutade sig sakta fram, men jag backade ett steg. Han kollade förvirrat på mig.

"Marcus, vi gick hit för att prata om detta. Inte upprepa det." sa jag en aning irriterat.

"förlåt" viskade han generat.

Men jag började gå tillbaka till huset igen. Till Martinus.

-----------------------------------

Vem shippar ni??

Milla eller Smillinus

( sorry för sämsta shippnamnen huhuh, ni får komma på nya om ni vill )

/ Glitterpennan <3