Jag kramade dem en sista gång, innan dem började gå. Bort, bort ifrån mig. Martinus vände sig plötsligt om, han sprang emot mig och satte armarna i någon slags skyddande position, som ingen-får-se-vad-jag-ska-göra-nu. Sen kysste han mig, men han hade armarna så att det bara såg ut som en kram. För att fansen runt omkring oss inte skulle flippa.
Sen kramade han mig snabbt, innan han gick - tillsammans med Marcus och alla vakter - in i gaten där flyget till Norge väntade. Mina tårar hotade att rinna, och jag vill bara springa efter dem.
Plötsligt hörde jag en harkling bakom mig, jag vände mig om och fick syn på mamma. Hon höll upp armarna och jag sprang in i hennes famn.
Sedan bröt jag ihop. Hon strök mig bara förstående över ryggen och hyschade mig.
Men utan dem killarna, är jag bara en tom tjej med ett brustet hjärta.
------------------------------------------------------------------------
förlåtförlåtförlåt för kort kapitel & för att jag inte har uppdaterat. Men jag har inte mått så bra, och jag hoppas att ni har förstående för det. <3
Och hörrni tuuusen tack till 2600+ läsare <33
YOU ARE READING
snapchat » M.G
Fanfictionmarcusandmartinus lade till dig på Snapchat! ¤¤ Copyright @ glitterpenna 2017
