snapchat » M.G

femtiosju

HÖRRNI TUSEN TACK FÖR 20K READS DE BETYDER SÅ MYCKET, TACK FÖR ATT NI LÄSER !!!!!

Jag vaknade av en låg stämma, en vacker stämma som fyllde upp rummet. Rösten var full med känslor och kärlek. Jag gnydde till, öppnade ögonen och gäspade. Och jag fick syn på Martinus som låg bredvid mig, hans hand strök min kind samtidigt som han sjung för mig.

Tell me I can't call, and I can't come by
How can i send you letters i can't write?
You know me im not good at goodbyes
i can't se when the lights out
Don't say it ain't love, when it's love still
Don't say it don't work when it's working
Love dosen't hurt if it's not real.
And nobody could hurt like we did.
(Jag var tvungen att ta den låten, den är så jävla fin!)

Jag torkade försiktigt tårarna som hade runnit, och omfamnade den vackra killen framför mig.

"Nej, nu tycker jag att vi tar och äter frukost!" sa Martinus efter att vi hade myst en stund. Han kysste mig passionerat, innan han reste sig från sängen och började gå ner. Jag satt tjurigt kvar med armarna i kors.

"Är prinsessan sur nu? För att hon ville mysa?" sa Martinus med bebis röst. Jag nickade surt.

"Okej, hmm..vill du kanske rida på min rygg ner?" frågade han. Jag nickade ivrigt och nästan slängde mig från sängen. Han böjde sig ner så jag kunde komma upp, och sedan gick han ut ur rummet. Jag la huvudet på hans nacke, och kramade honom hårt. Han steg in i köket, där Marcus stod tillsammans med en överdrivet glad Elina. Dem hade gjort pannkakor. På bordet låg en massa olika pålägg, så som nutella, socker, jorgubbar, annanas och en massa annat. Jag hoppade av Martinus rygg och satte mig vid bordet. Marcus flinade retsamt mot oss, när Martinus gav mig en kyss på kinden. Jag blängde tillbaka på honom med ett skratt.

"Så, vaf ska vi göja idag då kompisaj?" frågade Marcus med munnen full med mat.

"Ingen aning" svarade Martinus bekrymrat,

"Vi kan hyra grönalund? Och ha de för oss själva?" skämtade jag.

"JAA!!" skrek Marcus och Martinus i munnen på varandra och fick plötsligt bråttom upp.

"Hallå? Jag skämtade ju!" utropade jag.

"Men inte vi" skrek Marcus tillbaka, samtidigt som han grabbade tag i sin telefon och satte den mot örat. Martinus stod ivrigt bredvid och klappade förtjust i händerna. Jag och Elina såg på varandra och fnissade, innan vi fortsatte äta.

Drygt fem minuter senare rusar killarna in med världens största leende.

"PAPPA FIXADE DET, VI SKA DRA DIT KLOCKAN ETT" skrek dem ännu en gång i munnen på varandra.

Well, detta ska bli kul, tänkte jag och log.