snapchat » M.G

tjugofem

"Smilla?" jag känner hur någon ruskar på mig. Jag vänder irriterat på mig och fortsätter sova.

"Smills? Är du vaken?" frågar samma person igen.

"Mhm" svarade jag och höll på att somna igen

"Smilla!"

"Men ja? Vafan vill du din jävel?" mumlar jag och reser på mig. Jag möter Marcus förskräckta ögon. Jag lugnar genast ner mig.

"Vad i..? Vad är klockan?" undrar jag och gäspar.

"03:12" svarade han tyst.

"ÄR DU HELT HJÄRNDÖD? ÄR DU MÄNSKLIG MÄNNISKA? DU KAN FÖRFAN INTE VÄCK-"

"Schhh!" avbryter han mig och sätter fingret framför läpparna.

"Du väcker dem andra"

"Och du väckte mig! Så om du ursäktar ska jag fortsätta sova" sa jag och la mig ner igen.

"Vi måste prata." sa han allvarligt. Jag stönade irriterat och satte mig upp igen.

"Om vad?" muttrade jag

"om oss" svarade han enkelt.

"Vadå oss? Sluta tro att de finns något 'oss', för de gör de inte" sa jag surt

"Det är det jag tänkte berätta, jag har inte känslor för dig längre. Du kan vara med Martinus om du vill, för jag gillar någon annan nu. Godnatt" sa han glatt och gick mot sin säng.

"Oh..vad..bra" svarade jag chockat.

Men det kändes konstigt, någonting typ brast, det..gjorde ont. Jag förstod inte varför, men jag kände mig lite ledsen. Det är nog bara för att jag var trött. Sedan la jag mig i sängen igen.

Men det kändes så skumt, som om någon tagit ut mitt hjärta och stampat på det, och jag förstod verkligen inte varför det kändes så.