Okej, jag måste bara få förklara anledningen till att jag inte uppdaterat på typ 4-5 dagar. Och nej det är inte pga skolan, eller träning. Jag har mått skit. Jag har mått jättedåligt och bara gråtit och varit väldigt deppig. Och jag hade ingen motivation alls till att skriva. Och har ännu inte fått tillbaka motivationen än. Men jag jobbar på det. Det ska bli bättre uppdatering, jag lovar. Men kanske inte just nu. Men snart, promise. Men bara så ni vet, detta kapitel kommer inte bli särskilt långt, jag mår egentligen inte alls bra just nu, och skriver bara för att uppdatera. Men tack för att ni läser, jag älskar er. <3
Jag packade ner plagg efter plagg, och fyllde väska efter väska. Shawn Mendes låt There's nothing holdin' me back fyllde rummet. Jag var både ledsen och arg. Men jag var mest arg, på muna föräldrar. Att dem ens tillät detta, att dem ville att jag skulle flytta härifrån. Dem vill slippa mig. Jag slank snabbt in i badrummet, och tog fram min tygpåse med rakbladen. Jag vet att jag borde slänga dem, men jag kan inte. Så jag packade ner dem i väskan. Jag hade redan packat tre väskor fulla, och hade precis börjat fylla en fjärde. När jag var klar, så tog jag fram en handväska och la i allt jag ska använda på tåget.
Plötsligt så lös min skärm på telefonen upp, och det ploppade upp ett x antal sms på displayn.
Martinus
"Hörde att du ska flytta till en ny familj i trofors."
"antar att du inte är så värst glad över tanken"
"och jag är ledsen om jag är anledningen"
"jag vet att jag bara förvärrar allt genom att säga detta"
"men du får nog försöka rycka upp dig, nu när du ändå ska stå ut med mig i 6 månader."
"ursäkta?"
"Martinus sluta låtsats att du bryr dig"
"och lämna mig ifred, jag försöker komma över dig"
"så bara låt mig vara!"
läst 17:09
-----------------------------------------
kort & extremt dålig. Förlåt.
YOU ARE READING
snapchat » M.G
Fanfictionmarcusandmartinus lade till dig på Snapchat! ¤¤ Copyright @ glitterpenna 2017