snapchat » M.G

femtiofem

Jag lindar försiktigt Martinus lockar runt mina fingrar. Han somnade i mitt knä mitt under Riverdale. Marcus hade för länge sedan bestämst sig för att gå in till Elina, och inga ljud hörs från deras rum så jag antar att dem har somnat. Jag kollar klockan på min telefon som visar tio i tolv. Martinus börjar plötsligt gny i min famn, och jag flyttar hans huvud och placerar det på en kudde vid soffans hörn.

Sedan reser jag mig upp, sträcker på mig och plockar med mig chipsskålarna och godiset in till köket där jag lämnar det på diskbänken. Då jag inte är särskilt trött, bestämmer jag mig för att kolla vad Elina och Marcus håller på med. Jag öppnar sakta dörren till Elinas rum, och blir stående vid dörren.

Båda två har somnat i Elinas säng, och Marcus kramar om henne bakifrån. Och hade det inte varit för att det var mörkt och för att det var så sent så hade jag trott att Elina hade ett sugmärke på halsen. Men antog bara att jag inbillade mig. Eller?

Jag tassar tyst tillbaka till vardagsrummet där jag stänger av teven, och lägger över en filt över Martinus. Jag satte mig vid honom och strök försiktigt hans kind, och forsatte nerför kindbenen. Sedan placerade jag en liten kyss på hans kindben. Sedan reser jag mig upp för att gå, men blir stoppad av en hand som grabbar tag i min handled. Jag får syn på gäspande Martinus.

"Gå inte. Stanna här med mig. Snälla?" yttrade han lågt. Jag nickade och la mig till rätta längst in i den väldigt stora soffan. Jag vänder mig så att mitt ansikte är mot soffans "rygg", och jag känner hur Martinus armar slingrar sig om mig bakifrån. Han börjar placera blöta kyssar i min nacke, och jag suckar nöjt.

"Tack för att du förlät mig Smills. Jag var jävligt dum, men jag klarade mig seriöst inte utan dig. Du var och är den enda som kan få mig att må såhär jävla bra" viskade han i mörkret.

"Tack för att du inte gav upp på mig. Jag mådde rent utsagt skit utan dig, och jag behövde mitt lyckopiller tillbaka." viskade jag tillbaka. Jag vred på huvudet och lät min läppar möta hans i en lugn men passionerade kyss. Sedan vred jag huvudet tillbaka, och Martinus fortsatte lämna blöta kyssar på min nacke. Och jag suckade nöjt ännu en gång.

För ingenting kan förstöra den här stunden