Ask f.m || M.G (AVSLUTAD)

Kellys perspektiv

Konstigt nog vaknar jag upp igen, jag som trodde att jag var död. Det är ljus som jag hade trott, men jag antar att himlen inte har tråkiga krukväxter och små tavlor på väggarna. Jag antar också att himlen inte har mediciner och dropp? Guuud, hur lyckades jag att hamna här?! På ett sjukhus där jag absolut inte ville hamna! Jag som inte ville att någon skulle veta hur dåligt jag mår eller mådde, jag vet inte?

Plötsligt så stormar en väldigt ivrig kille in i rummet som jag väl känner igen. Martinus, vad i hela friden gör han här?!
"Kelly, du lever!" skriker han och kramar om mig. Jag rycker till, både på grund av smärta och av att jag inte vill ha honom nära mig.
"Gå Martinus!" kväver jag ur mig och han tittar frågande och lite ledsamt på mig.
"Men, men..."
"Jag vill inte ha dig här, du är anledningen till att jag faktiskt ligger här från första början!" förklarar jag samtidigt som jag skriker på honom att gå härifrån. Han gör som jag säger och hasar långsamt ut genom dörren.

Mina ögonlock blir allt tyngre och tyngre för varje sekund som går. Jag vill inte somna i rädsla om att uppleva samma sak som innan jag tog självmord, eller nästan iallafall... Alla känslor kommer forsande tillbaka, hur Martinus svek mig, alla stickande knivar i hjärtat, alla tankar som flödade i mitt huvud är tillbaka. Varför gjorde han egentligen så här mot mig? Hur kunde han? Med den tanken i huvudet blev allting svart och jag somnar in.