Ask f.m || M.G (AVSLUTAD)

Kellys perspektiv

Jag petar lite på Heddas arm samtidigt som jag kollar med stora och rädda ögon bort mot Martinus. Han sitter just nu med sitt gäng och skrattar högt, men tystnar när han får syn på mig. De andra killarna tittar hit.
"Oh, vi kanske borde gå.." säger Cole stelt och fingrar med snöret på sin hoodie.
"Ja, så att ni två kanske kan prata för en gångs skull?" undrar Leo sneaky. Jag samlar mod till mig och går självsäkert fram till bordet.
"Gå, så att vi två kan prata med varandra för en gångs skull!" utbrister jag och slår mig ner i den hårda soffan mitt i mot Martinus som ser allmänt förvirrad ut.

"Du måste ju undra vad fan som hände med mig?!" nästan skriker jag upp i hans ansikte. Martinus nickar bara lite försiktigt och biter på sina naglar, han gör det nät han är nervös.
"Så, när du var otrogen mot mig så mådde.." och så berättar jag hela storyn för honom. Jag märker att killgänget långsamt går förbi då och då för att få reda på vad som hände. De låtsas att de ska på toa eller hämta mer mat, men jag bryr mig inte om dom. Det är ändå dags att folk får reda på hur jag mådde, och hur jag mår.

"Så du mår bättre nu?" viskar han och tittar skamset ner i bordet.
"Ja, det gör jag. Och det är tack vare din bror!" säger jag lika bestämt som när vi började detta samtal. Han nickar och låter blicken vandra till mina ögon, i samma sekund som jag låter min blick vandra till hans.
"Förlåt." kväver han yr sig och jag kan se hur han fäller en tår som ramlar ner i hand vattenglas. Det får mig att bli lite rörd, han bryr sig fortfarande om mig. Även fast jag inte är hans flickvän eller något sådant.
"Efter allt som har hänt, så förlåter jag dig ändå. Det förtjänar du Martinus!" ler jag lite gulligt och ställer mig strikt upp.
"Nej, gå nu och byt ut ditt vatten om du inte vill dricka dina mesiga flicktårar till brunch!" utbrister jag och han skrattar lite lätt.
"Tack Kelly!"
"Any time, any time.."