Ask f.m || M.G (AVSLUTAD)

Kellys perspektiv

Plötsligt flyger ytterdörren upp med en smäll och där står...

MARTINUS?! Vad i hela friden gör han här?! Hos ELLA?!!

"Marcus jag gjorde!!!" skriker Martinus men stannar den meningen när han ser att vi alla står utan tröjor, alltså bara i bh och bikinibyxor.

"Nämen hallå.." viskar Martinus och stirrar ner på mina halvt nakna bröst. Jag känner en pirrande och generande känsla i magen när han klart uppskattar synen. Även om det känns lite obekvämt så är jag lite för chockad för att göra något. Liksom mitt ex som jag fortfarande har lie känslor för står och stirrar på min halvnakna kropp? Vad ska man göra liksom?

"Eh, ursäkta mig?" harklar Cristie sig och tar upp en tröja för att slänga öven min överkropp. Jag bara trycker den mot mig och stirrar på Martinus som ruskar på huvudet.
"Vad gör du här?" frågar jag och kollar ner i marken, samma gör han.
"Äh, jag ville prata med Mac." får han fram med blicken fäst på hans nike-klädda fötter. Jag skrattar åt denna situation inombords, men skakar av obekvämhet på utsidan.
"Var det så viktigt att du behövde springa hit, till Ella?!" nästan skriker Cristie och slår till honom med sin ljusblå tröja som hon nu har i handen.

"Tänk om de hade stått och grovhånglat i hallen, eller ännu värre?!" tjuter hon med rött och argt ansikte. Jag, Hedda och Martinus bara står och stirrar på henne och hennes utbrotts om högt ekar i det stora huset.

"Förlåt då." muttrar den stela killen framför mina ögon. Han är ju rätt söt alltså, den där Martinus. Den där Martinus som en gång var min, men som sumpade allt och lät min själ brinna och mitt hjärta krossas. inte en gång, utan två. Fast den andra gången kunde han ju inte rå för, han kan ju inte liksom styra mina drömmar och sömn. Även fats jag vill skylla det på honom, så kan jag inte det. När jag väl tänker efter, hur mycket kan jag skylla på honom egentligen?