När jag träffade dig.

Kapitel 7-Räddaren

<>Remys perspektiv<>

Sanning och konsekvens var slut och dom andra va och dansade.

Jag letade efter Vanessa, men hittade henne inte, så nu sitter jag på en bänk lite utanför byggnaden.

Jag skickar ett meddelande till Hanna, Att hon ska ringa mig.

Jag måste prata med någon.

Det är något som låter och när jag kollar upp så kommer Joel imot mig.

"Hej" Säger han och sätter sig bredvid mig.

"Hej" Säger jag tillbaka och får ett litet leende på läpparna.

"Varför sitter du här ensam?" Frågar han.

"Jag vet inte" Säger jag och kollar på honom. Han såg så fin ut och jag skulle kunna kolla på honom i flera timmar.

"Hur mår du?" Frågar han och våra ögon möts.

"Bra, vad annars?" Säger jag och kollar ner.

"Jag kanske inte är så fest sugen" säger jag och rycker på axlarna.

"Det kan jag fixa" Säger han och drar mig upp och leder mig någonstans.

"Här drick." Han håller i en öl flaska.

Jag har aldrig druckit förut, men någon gång måste bli första och så tar jag flaskan.

Det smakar lätt beskt och jag får en skön känsla.

Joel drar mig i hans famn och vi börjar dansa.

<><><>

Efter 5 flaskor öl så kände jag mig mycket gladare och det kändes som jag kunde göra vad som hellst, jag bryr mig inte vad som händer.

Jag känner hur Joel börjar pilla i mitt hår.

"K-kan jag få en puss?" Frågar han med ett stort leende.

Jag lägger mina armar runt hans nacke och böjer mig fram och börjar kyssa honom.

Han smakar öl och cigaretter.

Jag känner hur han lägger sina händer på min rumpa.

Och kyssen går över till hångel.

Jag känner hans hand innanför tröjan och jag ryser till.

"Kom så går vi någon annanstans." viskar han i mitt öra.

<><><>

<>Vanessas perspektiv<>

Jag måste hitta Remy, hon är min enda vän och jag behöver henne nu, måste verkligen prata med henne nu.

Hur kunde han göra så här mot mig.

Jag som trodde att han älska mig, men så gör han slut på telefon, och inte hade någon vettig orsak att göra så mot mig.

Först var jag så arg, men nu känner jag hur tårarna vill komma ut.

Och det dröjer inte länge tills jag märker att tårarna forsar ut.

Jag känner mig så svag, och jag känner hur jag börjar skaka.

Remy går med Joel, men hon vänder sig om och hon ser mig i ögonen.

Hon förstår att något är fel så hon börjar att springa mot mitt håll.

Det märks att hon är full och snubblar några gånger innan hon kommer fram till mig.

"Vad har hänt!!" Skriker hon ut och det är några som kollar åt vårt håll.

"Jag berättar sen." Säger jag med en klump i halsen.

Hon måste här ifrån innan det händer något som hon kommer att ångra efteråt.

Jag börjar dra henne till utgången.

Jag ser hur Joel blir irriterad, men han går fram till någon annan tjej.

Vi är påväg hem till mig, det är bara att gå.