När jag träffade dig.

Kapitel 21-Överraskning

<>Remys perspektiv<>

Joel bor inte så långt från oss. Huset är stort och hans rum är på övervåningen. Sakta går jag upp för trappan, Joel gick upp före mig för att fixa några saker innan jag fick gå in.

Så länge jag väntade, gick jag runt och kollade på undervåningen. Först kom man in i hallen som var stor och jackorna och skorna låg prydligt i rader. Allt var rent och perfekt i huset, jag kunde inte hitta något spår som liknade att någon bodde här. Närmast hallen ligger köket. Det såg ut som kök man hittar i kataloger. Det var svart och vitt. Efter köket låg vardagsrummet och det stog en skin soffa i svart och en plattv i rummet. På väggarna satt olika foton av Joel när han var liten och några foton var på hans föräldrar. I vardagsrummet fanns en glasdörr som ledde till verandan och på gården hade dom en stor pool. Sakta vände jag mig om och la märke att en av tavlorna saknades, men tanken försvann när Joel ropade att jag skulle komma upp.

"Är du redo att se min överraskning?" Frågar Joel och tar min hand. Jag nickar till svar och då öppnar Joel dörren. Och till min förvåning ser jag ett bord mitt i rummet med levande ljus och pizzan som vi hade beställt. Det såg mysit ut och liknande dejter man ser i filmer. Joels rum såg ut som ett vanligt tånorsrum fast i lyxigare stil. Han hade en dubbelsäng och en egen stor plattv. Han hade också ett skrivbord med fullt av böcker. Men rummet var som allt annat i detta hus perfekt.

"Vad tycker du?"

"Jag älskar det" Jag kysser honom.

"Vem kunde tro att du var en romantiker" Säger jag och skrattar till och han ler ett litet leende.

"Folk förändras" Han leder mig till bordet och vi sätter oss ner.

"Det här perfekt" Säger jag och tar hans hand.

"Varsegod och smaka stans godaste pizza" Joel ger en gest mot pizzan på bordet och skär en bit till mig.

<><><>

"Jag var liten och det verkade som en bra plan först" Jag skrattar så mycket att det börjar komma tårar i ögonen. Vi sitter i Joel säng och pratar om allt och inget.

"Berätta om hur det var där du bodde förut" Joel kollar på mig och det verkar som han vill veta.

"Vad finns det att berätta, min bästvän heter Hanna. Jag kan berätta allt för henne och hon lyssnar." Säger jag och gör en paus.

"Hur träffades ni?" Frågar Joel då.

"Vi träffades när hon började i min klass och jag och några andra i samma gäng fick ta hand om henne. Vi hade samma humor och blev kompisar ingen intressant story." Joel tar min hand och vi är tysta ett tag och jag börjar tänka på Hanna och hur mycket jag saknar att ha någon som man kan säga allt till och som lyssnar. Jag och Hanna kan bråka för inget men efter några minuter är det över som om inget har hänt. Det är inte så som med vanessa, jag vet inte ens varför hon inte pratar med mig ens. Det kan väl inte bero på att jag är tillsammans med Joel igen??

"Hur mycket är klockan?" Frågar jag och kollar upp på Joel.

"22.10 hur så?"

"Fan också, jag lovade pappa att komma hem tio" Fort ställer jag mig upp och plockar upp min mobil och min huvtröja.

"Hej, vänta" Joel går fram till sitt skrivbord och öppnar en låda och plockar fram ett litet paket.

"En sista överraskining, öppna" Han ger min paketet och jag öppnar försiktigt det röde pappret. En ask med ett halsband. På halsbandet fanns en hjärtformad belock.

"Tack" Viskar jag och kysser honom och jag börjar le av lycka.

"Hjälp mig att sätta på den"

<><><>

Tack för att ni läser :)

Skriv en kommentar eller rösta eller följ mig ;)