När jag träffade dig.

Kapitel 8-Vart är jag?

<>Remys perspektiv<>

Solen lyste i ansiktet och det fick mig att vakna.

När jag kollade upp blev jag förskräckt.

Vart var jag

Och fan vad mitt huvud bultade.

Det sista jag minns av gårdagen var att jag satt ensam på en bänk efter kyssen Joel gav mig.

Jag går sakta upp ur sängen.

Rummet vitt och ljust.

Sängen stog i mitten och bredvid sängen var ett litet bord.

Jag märkte att min mobil låg på bordet.

Snabbt la jag mobilen i fickan.

jag hade på mig mina kläder jag använde igår.

Jag kände lukten av öl och då började jag minnas lite av vad som hände.

Det knarade i dörren när jag öppnade den försiktigt.

Jag kom in i ett hemtrevligt vardagsrum.

En stor skin soffa och en liten platt tv fanns i rummet.

Mattan var i vinröd med en text på latin.

"Remy är det du?!" Hör jag en bekant röst skrika.

Det tar några minuter innan jag kommer på vem det är.

"Vanessa?" Jag går in i det lilla köket och ser henne steka pannkakor och då märker jag hur hungrig jag är.

"God morgon. Hur känner du dig?" Frågar hon och ger mig ett leende.

"Ont" Svarar jag.

"Vet mina föräldrar vart jag är?"

"Jag skickade ett meddelande från din mobil" Svarar hon och vänder en pannkaka.

"Men vart är dina föräldrar?" Frågar jag och märker att jag har bara sätt henne i lägenheten.

"Jag bor själv här. Dom ville inte ha kvar mig i huset så de köpte en lägenhet till mig" säger hon och jag börjar tycka synd om henne.

Att bli utslängd av sina föräldrar, hur kan de?