Kapitel 23-Sommarlov.

556 22 2
                                    

<>Remys perspektiv<>

"Äntligen sommarlov" Skriker någon längre bort. Vi är hos en av Joels kompisar och ska fira att det är äntligen sommarlov. Efter all slit och jobb lyckades jag få bra betyg. Pappa var så stolt över mig för att jag hade fått 5 A och han ordnade en överraskning åt hela familjen.

Men nu var jag här för att Joel hade tvingat mig. Vi gick fram till grillen som Jonte försökte att sätta på. Bredvid stog flera lådor med öl och jag kände mig orolig efter vad som hände förra gången. Och denna gång fanns inte Vanessa som kunde hjälpa mig om det spårade ut igen.

"Är du okej? Du har inte sakt ett ord sen vi kom hit" Frågar Joel och tar min hand. Jag kollar på honom en stund och tänker på vad jag ska säga.

"Det är bra" Svarar jag och ler. Jag kollar runt och ser folk komma. Det är många från skolan som är här, men också de äldre som jag inte har en aning om vilka det är. Och då ser jag att Vanessa står borta vid ett stort träd och kollar rakt på mig.

"Jag kommer snart." Säger jag och går mot Vanessa.

"Hej" Säger hon när jag jag kommer fram. Hon ser lite osäker ut och skyldig ut på något sätt.

"Förlåt för allt." Fortsätter hon och kollar ner i marken.

"Varför?" Är det enda jag får fram. Men jag är inte arg som jag trodde jag var.

"ömm, Jag var ledsen för det med Adam och det blev inte bättre att du och Joel blev tillsammans igen. Jag vet inte det blev så mycket bara." Svarar hon och denna gång kollar hon rakt mot mig.

"Och Klara?" 

"Alla behöver en andra chans, eller hur? Hon har förändras sen hon och Jonte gjorde slut. Till det bättre" Jag ser på henna att hon talar sanning, jag har inte pratat med Klara så mycket på sista tiden. Hon måste ha haft en svår tid.

"Vänner?" Frågar hon med hoppfull röst. Om hon kan förlåta allt det Klara har gjort kan jag förlåta Vanessa då?

"Jag har saknat dig" Säger jag och ger henne en kram.

<><><>

"Så ska du göra något speciellt i sommar?" Frågar Joel och lägger sin arm runt mig.

"nä..." Jag tänkte säga nej, men jag ska faktiskt göra något speciellt i sommar. Jag ska hem.

"Vad skulle du säga?" Frågar Joel då jag blev så tyst.

"Inget" Säger jag och skakar på huvudet och tar en klunk ur min dricka.

"Ska vi bada?" Frågar jag och kollar mot sjön och sedan på honom.

"Visst" Svarar han och tar min hand. Jonte följer med och tar med sig några andra jag inte vet vilka det är. Men det är två killar och en tjej.

De var trevliga och jag kom bra överens med tjejen. Hon hette Bella och hade blont hår som slutade över brösten. Hon var en glad person som fick en att skratta.

Jag och Joel gick i vattnet och simmade ut själva en stund. 

"Så du kanske vill följa med till stugan i sommar?" Frågade Joel och kollade på mig med sina fina ögon.

"Det gick ju så bra förra gången jag var där" skämta jag och Joel ler.

"Men denna gång kommer vi vara själva" Säger han. Men jag hinner inte svara på frågan för Jonte lyfter upp Joel och de börjar små bråka. För första gången jag har varit med Joel och hans vänner känner jag mig ensam. Ingen märker att jag går upp och sätter mig vid en bänk nära vattnet. Jag ska hem snart efter halva sommarlovet. 

När jag träffade dig.Onde histórias criam vida. Descubra agora