När jag träffade dig.

Kapitel 25-Hejdå

<>Remys perspektiv<>

Det knackar på dörren och Joel kommer in tyst och sätter sig på sängen bredvid mig. Vi sitter där tysta och jag repeterar vad jag ska säga i mitt huvud. 

"Varför har inte hört av dig?" Frågar han med irriterad röst. Jag satt en stund tyst och undrade vad jag skulle svara. Han väntade på ett svar.

"Är det på grund av alla tjejerna på festen?" Frågade han då när han inte fick svar. Jag skakade på huvudet, men kunde inte öppna munnen.

"Men vad är det då?" Han lät lite lugnare.

"Mm jag ska åka hem. På lördag." Svarade jag lite fort.

"Min mamma kommer hem från Berlin, så jag flyttar hem."

"Varför har du inte sakt något tidigare. Va fan hade du tänkt att bara åka utan att säga något" Joel var arg nu. Det hade aldrig hänt förut under den tiden vi hade känt varandra.

"Jag som började gilla dig på riktigt och nästan berättade om min bror!" Och nu skrek han på mig och nu började skuldkänslor komma fram och jag fick anstränga mig att inte gråta.

"Förlåt" Vad  det enda jag kunde säga.

"Skit samma" Sa han och lämnade mitt rum och slog igen dörren.

Och då kunde jag inte hålla mig längre utan tårarna rann ut. Det var mitt fel att detta hade hänt.

Efter en stund så började jag att packa för nu fanns  inget som kunde stoppa mig från att åka här ifrån. Jag hade längtat att få komma hem och nu äntligen börjar det närma sig. Jag började känna mig lite glad att få träffa Hanna igen, men då kom jag på vad som nyss hade hänt. Borde jag prata med honom eller ska jag skita i det. För jag kommer ju inte träffa honom igen eller?

Jag bestämde mig för att skicka ett sms.

Förlåt jag hade tänkt att berätta, men visste inte hur. Du fattar inte hur svårt det är att lämna dig och det var därför jag inte sa något. Men jag är jätte ledsen att jag inte gjorde det. Hoppas du förlåter mig någon gång.

Älskar dig.

<><><> 

Förlåt för att jag inte har uppdaterat något på sista tiden. Jag har varit i både Gotland och Irland + så har skolan börjat.