När jag träffade dig.

Kapitel 12-Idiot

<>Klaras perspektiv<>

Klockan närmar sig 18.00 och jag går ner till vardagsrummet för att min mobil som ligger och laddar där.

När jag kollar på den ser jag att Jonte har ringt och jag bestämmer mig för att ringa upp.

Efter 4 signaler svarar han.

"Varför har du inte ringt upp!?" Är det första han säger.

"Hej på dej med" Säger jag lite kaxigt.

"Klara" Säger han och jag vet att han har varit orolig.

"Förlåt, men du måste lugna ner dej lite! Jag kan inte ha mobilen på mig jämt!" Säger jag med hög röst.

"Vart var du igår efter festen?" Frågar han och jag vet att jag måste ljuga.

"Hemma." Är det första jag kommer på.

"Du skulle ju komma till mig" Och han börjar att bli arg.

"Men jag glömde" Svarar jag.

"Du kunde ju ha ringt" Säger han.

"Jag känner dig Klara, det är något du inte säger!"

"Det är inget" Ljuger jag.

"Jag vet att det är något, och ring mig inte fören du har tänkt att säga något." Och det är det sista han säger innan han lägger på.

Jag känner hur tårarna kommer. Fan också!

<><><>

<>Remys perspektiv<>

"Det var kul att hänga med dig idag." Säger jag och kollar in i hans perfekta bruna ögon.

"Det var inte så dumt att vara med dig heller" Säger han med ett perfekt leende.

Han går närmare mig och och viskar:

"Vi måste göra om det" Säger han och kollar på mig.

Efter ett tag böjer han sig fram och kysser mig.

Det kändes som tiden stannade och det var bara vi två i hela värden.

Och från det visste jag att jag föll hårt för honom.

Och plötsligt avbröt han och kollade på mig.

"Hejdå Beautiful" Säger han och går.

<><><>

Pappa kom hem samtidigt som jag och vi träffades vid dörren.

"Hej Remy. Hur mår du?" Frågar han samtidigt som han öppnar ytterdörren.

"Det är bara bra" Svarar jag artigt.

"Vet du var Klara var igår kväll? " Frågar han.

"Jag tror hon var hos Jonte" Svarar jag.

"Det skulle jag tro" Sägar han och går till hans hemma kontor.

Jag måste prata med Klara hur jag känner för Joel.

Jag går upp för trappan till övervåningen.

Klaras dörr är stängd, så jag knackar med får inget svar.

Jag bestämmer mig för att gå in.

När jag kommer in ser jag henne sitta i sängen och hon gråter. Jag går fram till henne och omfamnar Klara och då börjar gråta ännu mer.

"Jag är en idiot" Säger hon efter ett tag.

"Hopplös, hur kunde jag. Jag älskar honom"

"Det kommer att gå bra"Säger jag för att trösta henne.

"Nej" Är det enda hon säger.

"Men vad gjorde du?"

<><><>

Vill bara säga tack till alla som har kommenterat och röstat :)