The Perfect Guy (The Fooo Fanfiction)

Wattpad har något emot mig så jag kan döpa det till kapitel ett. Så jag skriver det nedanför istället hoppas det går lika bra

Kapitel 1

Äntligen var vi framme. Min lillebror tog nycklarna och sprang iväg. Jag hade verkligen ingen lust att spring för tillfället. För det första har jag åkt i en trång bil med 6 pers i, i sex timmar!! För det andra hade jag fått lämna kvar både Emilia, Alma, Ella och Lina i Ängelholm.

Vem som helst annars skulle varit överlyckliga om de fick flytta till en villa i Stockholm men jag var inte speciellt glad.

Jag gick in i huset. OMG !! så stort det var! Jag gick upp för trapporna och försökte leta upp mitt rum. I alla rummen fanns där en av mina familjemedlemmar. När jag kommit till slutet av korridoren hittade jag ett rum på höger sida som det inte var någon i.

Jag gick in och tittade i det. Det fanns en stor dubbelsäng. En egen toalett med badkar och allt!

Jag hade en jättestor garderob som jag genst började lägga in kläder i.

När jag var färdig tog jag fram en bok och satte mig i fönsterkarmen och började läsa. När jag tittade ut genom fönstret var det en kille som var på väg mot vårt hus. Jag kunde inte riktigt se hur han såg ut men han höll något i sina händer. Vänta han var ju inte själv.... eller jo det var han. Den enda på väg mot vårt hus men det stod tre killar runt hörnet på våra grannars hus och skrattde.

Killen som var på väg mot oss tittade bak lite då och då med en liten sur min. Nu kunde jag se honom lite bättre. Det vat en lite mörkhyad kille med svart hår och bättre såg jag inte.

Nu ringde det på dörren.

-Jag öppnar!!!" skrek jag högt för att vara säker på att alla i huset hörde mig

Jag sprang ner för trapporna. När jag öppnade dörren var jag helt rosrödig om kinderna och andfådd.

Där stod han. Den mörkhyade svart håriga killen stod framför mig. Nu var han inte bara en random kille jag såg vid mitt fönster längre. OMG, så söt han var jag kunde inte sluta stirra på honom.

-Hej"

-Hej

-Hörde att ni var nya här så jag tänkte komma med en liten välkomst present.

-Så gulligt av dig vad heter du? hörde jag mammas röst bakom mig.

Att hon alltid skulle förstöra allt.

-Jag heter Omar, svarade pojken med väldigt lugn röst.

-Så fint namn du har, sa mamma

-Tack

- Kom in

Killen som tydligen hette Omar kom in genom dörren och jag stängde efter honom.

-Jag går och hämtar lite fika så länge. Gia visa honom runt.

-Ehm... följ efter mig, sa jag lite blygt.

Omar's P.O.V

Så gullig hon var när hon försökte förklara för mig hur hon hade haft det när hon bodde i Ängelholm. Vänta... va? Sa jag nyss gullig? Nej, nej, nej , nej jag har ju Aleksandra. Hon är mycket snyggare eller?

-Ja, och det var så vi hamnade här, sa hon.

-Intressant historia

-Nej, det är den inte men vi har ju inte mycket mer att snacka om eller har du något du vill snacka om?

-Den var visst intressant jag gillar dina historier.

-Det var snällt att du lyssnade. Ingen annan brukar göra det nu för tiden förutom mina bästisar.

-Vad heter de då?

-De är faktiskt fyra stycken... en som heter Alma, Emilia och Ella och en som heter Aleksandra.

Sa hon nyss Aleksandra? Var det den Aleksandra som jag kände? Ska jag fråga? Nej, då börjar hon säkert att misstänka något. Eller?

-Jag måste nog gå hem nu, sa jag

-Redan? frågade hennes mamma som tydligen hade kommit in.

-Aa mamma ringde, svarade jag.

Gia's P.O.V

-Ehm.... när....

Var det enda jag kunde säga innan jag såg att han höll fingret för munnen.

Jag följde honom ner till dörren. När hann hade gått ut stängde jag dörren efter honom.

Jag gick upp på mitt rum igen. Jag tog fram min bok igen och satte mig i fönsterkarmen.

När jag tittade ut genom fönstret stod han där.... den perfekta killen....Omar.

Fast nu stod han med de där andra tre killarna.

Plötsligt kom en taxi och Omar hoppade in i den.

Vänta va? Var han inte vår granne?

Jag såg att en av de andra killarna började gå iväg.

Den tredje satte sig i en bil och körde iväg.

Den fjärde killen gick in i huset.

Var det inte Omar som bodde där? Tydligen inte....

Han hade ljugit för mig...