Tidigare:
Gia hade väl ingen syster. Eller, jo, en mindre men hon såg inte ut såhär eller?
Varför bryr jag mig? Jag gillar ju inte henne! Eller?
Dumma hjärna varför ska det vara så svårt att välja mellan två tjejer?!
*******
Emilia's P.O.V
Jag satt i sängen med Gia. Båda satt vid mobilen.
Jag kollade twitter där folk kommenterade typ:
Vad var det vi sa Ogge?
Du förtjänade bättre än henne!
Jag fortsatte att läsa massa negativa saker om Gia. När jag plötsligt kände något blött på min axel.
Det var Gia som stod lutad över mig och tydligen hade läst allt jag hade läst.
Jag kramade om henne och hon grät.
-Jag älskade ju honom det var ju inte jag som kysste Felix! snyfta hon.
-Ja gumman, jag vet. Bry dig inte om de. De är idioter som inte fattar hur mycket du älskar honom. De är foooers de kommer aldrig att skylla på någon av killarna så du måste vänja dig vid det här om du vill vara ihop med någon av de, sa jag lugnande.
-Det har du rätt i, sa hon och tittade upp på mig.
-Klart jag har! Sa jag med ett smile på läpparna.
Hon skrattade till och kramade om mig så hårt så att jag nästan inte kunde andas.
När hon släppte mig satte vi på musik på min mobil och dansade till.
Plötsligt pausades musiken och min sms signal började strömma ur högtalarna istället.
Gia gick fram till min mobil.
-Det är ett okänt nummer, sa hon och tittade ner på skärmen.
-Jag får se, sa jag och gick fram till mobilen och tog upp den i mina händer.
-Vi söker på Eniro, sa Gia.
-Okej, sa jag gick in på safari.
-Jag får, jag vill göra det, sa Gia och jag räckte henne min mobil.
-Vem är det? Frågade jag efter ett tag när jag märkte att hon bara stod och stirra ut i det tomma.
Hon svarade inte så jag gick fram för att se vem det var men hon hade gått ut från Eniro och nu gått in på smset.
Så här stod det i smset:
Jag vet att detta kanske känns lite snabbt men jag undrar om du vill bli min flickvän?😳😅
Jag tittade på Gia.
-Vem är det som har skrivit det här, frågade jag henne.
Hon svarade inte utan bara stirrade rakt ut i ingenting.
Jag gick in på Eniro där jag såg att hon redan hade sökt på numret.
Jag kollade vem det var. Det var..... Ogge?
-Ogge?! Sa jag tillräckligt högt för att Gia skulle höra. Plötsligt dunkade något i golvet.
Jag hade inte hunnit uppfatta vad det var som hade hänt.
Jag kollade ner och såg att Gia låg där med slutna ögon.
-Gia!! Skrek jag gråtande.
-Gia vakna!! Sa jag och ruskade om henne.
Inget hände. Jag tog upp min mobil som jag hade tappat i golvet när jag hade sett att Gia låg på golvet.
Jag ringde 112 så snabbt jag bara kunde.
-Jag behöver en ambulans till ett hus 5 meter från busshållplats 64 i Stockholm.
-Jag behöver er adress. Svarar rösten på andra sidan.
-Jag kan inte adressen! Halvskrek jag i mobilen.
-Ehm... Okej kom till busstationen så får du hjälpa oss, svarade den irriterande rösten på andra sidan.
-Det tar några minuter tills ambulansen kommer, la hon till efter några sekunders tystnad.
Den "sura tanten" från sjukhuset la på och jag slängde mig gråtandes ner bredvid Gia.
Jag sprang ner så fort jag kunde till busshållplatsen.
Jag stod där ett par minuter innan ambulansen kom.
-Den här vägen, skrek jag, och sprang före ambulansen allt vad jag kunde tillbaka till Gia.
Ogge's P.O.V
Jag satt spänt och väntade på Emilias svar när jag plötsligt hörde ambulans sirener.
Jag visste att det kom från Gia's hus eftersom att det inte bor någon annan här i närheten men jag reste mig upp ändå.
Det stod en ambulans utanför och jag såg att Emilia stod utanför och snackade med en av ambulanspersonalen.
Silken tur att Emilia inte är skadad tänkte jag men precis innan jag satte mig ner kom jag på vem som egentligen bor där.
Gia!!!
Jag tog på mig ett par tofflor och sprang hem till Gia.
Jag sprang förbi Emilia och uppför trapporna.
Jag sprang upp till Gia's rum där jag såg att ambulanspersonal stod runt en avsvimmad Gia och försökte lyfta upp henne på en bår.
Jag sprang ner till Emilia hyfsat andfådd vid det här laget och frågade:
-Vad har hänt med Gia?
Hon smällde till mig på kinden och svarade:
-Du hände Ogge okej?
Man såg att hon hade gråtit och rösten verkade knappt kunna bära de få orden som lämnade hennes mun.
-Vad sa jag till dig när du tvunget skulle kyssa mig? Jo, att vi inte kan vara ihop nu när Gia är vid det här tillståndet! Du har precis gjort slut med henne och nu så är du redan på mig! Sa hon irriterat och brast ut i gråt.
Jag kramade om henne och märkligt nog kramade hon mig tillbaka.
-Detta är inget nej. Jag älskar dig Ogge och det kommer jag alltid att göra. Men vi kan inte göra detta just nu, viskade hon och befriade sig från kramen och sprang till ambulansen och hoppade in.
Jag tittade på ambulansen under tiden som den åkte iväg.
Vad har jag gjort?
********
Sååå.... Kapitel 14 allihop.....
Ja, jag lever.... Jag har inte riktigt haft tid att uppdatera men nu kommer det här korta kapitlet.
Jag ska försöka att uppdatera minst vartannat vecka men vi får se jag kan inte lova något.
Var det någon som var på Fooo Vertigo? Jag och Gia skulle dit men det blev aldrig av för vi hade ingen som kunde skjutsa oss.
Kommentera gärna om ni var där....
Hejdå alla mina meloner🍉
YOU ARE READING
The Perfect Guy (The Fooo Fanfiction)
FanfictionGia flyttar till Stockholm av en speciell anledning. Hon vill slippa all mobbning och leva ett normalt liv.Men blir det verkligen ett normalt liv när drottningen av mobbning kommer tillbaka? Hon träffar den perfekta killen men som alltid kommer Lisa...