Min hund Henry

1 :II: Blöta tassar

Jag önskar att jag hade kunnat säga att jag vaknade utav att solens härliga strålar som lyst in på mig från mitt fönster. Men det var inte riktigt det som hände imorse... Visst lös solens strålar in i mitt rum men det som väckte mig var en blöt nos och blöta tassar som trampade runt över hela mig. Framför allt över mitt ansikte. 

"Henry!" frustrerat puttade jag bort honom och rullade över på mage.

Tror ni att det stoppade honom? Absolut inte! Istället så förlorade jag ett gäng hårstrån från skallen då han ansåg att mitt hår var en betydligt roligare leksak än någon utav alla de andra (riktiga) hundleksakerna som låg utspridda i lägenheten. 

"Okej jag är vaken."

Henry tittade på mig med en busig glimt i ögat. Jag blängde tillbaka på honom. Han brukar inte väcka mig utan det brukar snarare vara jag som behöver väcka honom. Min blick vandrade runt i lägenheten och fastnade på hans vattenskål som kvällen innan var fylld till bredden. 

"Men Henry", jag gjorde ett misslyckat försök till att spänna blicken i honom. 

"Var du tvungen att använda dig utav vattnet för att väcka mig?" 

Majoriteten av vattnet låg nu utspritt runt om skålen och ett blött spår ledde hela vägen fram till sängen. Henry hoppade ner och satte sig vid dörren.

"Voff"

"Vad är det med dig? Vi går aldrig ut på morgonen förens jag ska till jobbet-"

Innan jag hann tänka någonting mer så hade jag slängt av mig täcket och fumlat runt bland kuddarna efter min mobil. Tillslut fick jag tag på den och displayen visade upp den bistra sanningen. Jag hade försovit mig. Men det fanns fortfarande en liten gnutta hopp kvar om att komma i tid till jobbet, det vill säga om jag lämnade huset i just den exakta sekunden. 

"Ibland är du världens bästa hund vet du det?" ropade jag till Henry samtidigt som jag ryckte åt mig kläderna från dagen innan och sprang in på toan.

Om det fanns olympiska spel i att byta om och fräscha upp sig så hade jag lätt kammat hem guldmedaljen för på några minuter så var jag ute från toan och även lägenheten tillsammans med Henry och en Redbull. 

Den lilla klockan plingade välkomnande när jag andfått kom in på caféet. Det första jag möttes utav var Esmeraldas dömande blick. Som faktiskt inte vilade på hela mig utan bara på min hand.

"Vad har jag sagt om sånna där drycker? Det är illa nog att du sveper i dig 5 koppar kaffe om dagen Mia!" 

Esmeralda är verkligen drömchefen. Anpassar alltid ens schema efter behov, tillåter husdjur att vara på caféet, men.. Kommer du in med någon form av energi-dricka så blir det hus i helvete. Hon har fått för sig att det är någon slags häxblandning som inte ger en något annat än hjärtklappning och socker-förstörda tänder.

 "Jag råkade somna innan jag hann ställa mitt alarm igår. Så hade det inte varit för den så hade du fått en Zombie-Mia som checkat in idag." förklarade jag samtidigt som jag släppte in Henry bakom disken och drog på mig mitt förkläde.

Han sprang glatt fram till till Glozell. Hon låg på sin stora kudde med den silvervita pälsen perfekt liggandes ut med sidorna om kroppen. Hon såg lika stolt ut som alltid. En utav anledningarna till varför husdjur är välkomna in till caféet är just för att Esmeralda själv har en hund som hon aldrig skulle låta vara själv hemma. Glozell är hennes lilla bebis, eller prinsessa kanske är ett mer passande ord. Hon är nämligen en gammal storpris vinnare när det kommer till hundutställningar och är nog stans vackraste hund med den skarpaste mittbenan någonsin. 

Till er hundälskare där ute så ska jag göra det lätt för er, hon är en Afghanhund. Nu ser ni bilden framför er va?

Men det är såklart inget jag berättar för Henry, han hade nog blivit väldigt sårad. Även fast jag är ganska så säker på att han inte förstår ett ord utav det jag säger. 

"Trots att du är sen till att torka av borden och fylla kaffemaskinen så kom du precis i tid till att vända på skylten."

Esmeralda vände om den lilla skylten på dörren från Stängt till Öppet. Jag hjälpte till med att lyfta ut vår stora griffeltavleskylt med Dagens special på. Och fyllde upp våra små kannor med Prova på vår nya kaffesmak.

"Är du redo för en dag fylld med nya kunder, glatt humör, doften av nybakade bullar och nybryggt kaffe?"  frågade hon och log brett mot mig.

"Absolut! Inget i hela världen kan slå det." 

Vilket var sant. Jag hade världens bästa jobb tillsammans med världens bästa chef, världens bästa hund och såklart stans tjusigaste hund!