Jag älskar DIG

Kapitel 22

---------Hannas PSV----------

Idag är jag verkligen inte på humör, borde jag vara det? Min kille har lämnat mig bara för att vi glömde kondom när vi hade sex, så jag bara råkar ha en människa i min mage. Därför är jag inte på humör. Frida har tur iallafall. Killarna är nog i vardagsrummet nu med Frida. Jag orkar inte gå upp och säga hej. Här ska jag ligga hela dagen, i min sköna säng, utan sällskap. Min dörr öppnas och in kommer Ogge, Oscar, Felix & Frida.

"Stick, snälla? Jag vill vara själv." Sa jag.

"Vi undrar bara om du hänger med ut?" Sa Frida.

"Nej, jag stannar!" Sa jag.

"Okej." mumlade dom och gick.

*Lyssna gärna på Small Bump av Ed Sheeran, för bättre stämning*

Nu var jag äntligen själv. Jag har inget liv kvar, jag har förlorat allt. Varför ska jag ens finnas? Jag gick in på min mac och tittade tågtider. Nästa tåg från närmsta station går om 20 minuter. Det borde jag hinna. Nu ska det äntligen hända. Ingen bryr sig om mig, bara Frida. Men Frida klarar sig, hon har kille och 3 fina kompisar. Hon klarar sig utan mig, hoppas jag... Jag gick upp ur sängen, jag duschade snabbt och tog på mig nya kläder. Man måste ju vara fräsch när man dör. Nu var jag påväg mot mitt öde. Vad skönt allt ska bli. Nu var jag framme, och tåget kommer om 2 minuter, det sista tåget för idag. Nu måste jag klara det, jag orkar inte nå mer. Livet suger. Det här är min chans. Jag satte mig på en bänk. Det var helt tomt på den här stationen. Tur... Jag såg tåget komma, jag ställde mig upp. Hej då världen tänkte jag. Jag skulle precis hoppa när någon drog in mig i sin famn. FAN, det var min chans.

"Du skulle aldrig våga" Sa han, det var Omar...

"Vad fick dig att komma tillbaka?" Frågade jag med gråten i rösten.

"Hanna, jag älskar dig! Jag behövde bara tid att tänka." Sa han. När han sa att han älskade mig, så vart jag glad över att han räddade mig. Jag trodde att han hatade mig.

"Jag älskar dig också" mumlade jag.

"Kom, så går vi till dom andra!" Sa han och vi gick.

"Det var killarna & Frida som ringde hit dig, va?" Sa jag.

"Mm, dom sa att du inte mådde så bra, då vart jag ju orolig.!" Sa han.

Vi kom hem till lägenheten, inne i vardagsrummet satt dom andra och spelade FIFA, och hade Build A Girl på högsta volym.

"Nu är dom hemma igeeeen!" Ropade Felix, och alla kom och kramade om oss. Vi satte oss ner i soffan och alla blickar var på oss.

"Hur blir det med barnet nudå?" Frågade Felix.

"Ja, vi kan ju inte göra något åt det.." Sa jag.

"Nej, men vi fixar det! Vi ska försöka iallafall." Sa Omar.

"Skönt att höra!" Sa Oscar.

_____________________

Kort kapitel.

Rösta & kommentera gärna. Kram <3